FREESTYLE-hörnan

Bodysurfing

Vi och Kroken

Till denna spalt vill vi gärna ha in fler Holger-noterade insatser från sommarens seglingar. Holgerskalan är som ni minns från vinternumret logaritmisk och över 4.2 är omöjligt normalt sett. 3.0 är mycket svårt och för att notera en femma krävs oftast svåra skador på båt och besättning.

Lycka till med trickandet önskar Redaktionen!

Bodysurfing

Bröderna Båth genomförde under VM-66 ett trick som noterade 4.8 på Holger-skalan. Pelle berättar:

"I ett av hårdvindskören, då det blåste 12-15 m/s och vågorna var så höga att konkurrenterna nästan försvann helt i vågdalarna, rundade vi upp till länsen som 5:a. Efter att ha fallit av helt och upplevt den hissnande känslan av att plana utför den första 4 meters vågen i 15-20 knops fart frågade jag Christer om vi skulle sätta blåsan. Inget svar! Jag upprepade härvid min fråga, bara med den skillnaden att jag höjde röststyrkan från 90 till 120 decibel. Fortfarande inget svar!

Då jag samtidigt erfor ett ganska dåligt roderarbete från min käre brors sida (han kunde ju haft en dålig dag), vilket medförde att jag var tvungen att slänga mig från en sida till den andra för att vi inte skulle kapsejsa, kastade jag snabbt en blick över axeln samtidigt som jag finner att storen skotades hem allt mer trots plattläns!? Ve och fasa!

Jag upptäcker då Christer hängande i storskotets yttersta ända en 6-7 meter efter vår lånade Binkslåda – snacka om body-surf! Om det var hajfaran eller rädslan att förlora en hyfsad placering, som gjorde att han var ombord igen (utan kapsejsning) inom loppet av några sekunder, vet jag fortfarande inte."

Artikeln i Modern Boating från VM'et 1966 i Adelaide/Australien – den innehåller bl.a. en klassisk bild på Paul Elvström och Pip Pearson. Pip var 16 år och fick hoppa in som reservgast på VM då Pauls ordinarie fick förhinder. Pip bor i Adelaide och seglar fortfarande five, han är också ordförande i Internationella 505 Förbundet sedan flera år. 

Vi och Kroken

Det har ju skrivits mycket om freestylesegling i båtpressen på sista tiden, så det kanske är på sin plats att avslöja att även 7181 har ägnat sig åt detta. Vår specialitet är kroktricket, som vi utfört ett flertal gånger, särskilt på den tiden när gasten var en kvinna.

Debuten skedde i samband med seglingspremiären 1981, Baggensfjärden på Påskdagen. Vattentemperaturen var ca +3 grader. En hård kryss mot Lindqvist/Stugemo hade just börjat. De låg en bit framför oss, nere i lä, och 7181:s gast trodde att farten skulle öka ändå mer om hon sträckte ut armarna över huvudet. Istället för fartökning uppstod ett litet klick och allting blev väldigt fuktigt. En förvånad rorsman försvann i en lutande five, ackompanjerad av råa garv nerifrån lä. Ingen mer kryss den dagen. Istället iväg mot Huvudsta, där vi hade våra torra kläder.

Träningen fortsatte, och en sommardag på Nämndöfjärden varierade vi tricket en smula. En äldre modell av trapetshandtag spelade en väsentlig roll vid detta tillfälle. På en brant slör hade vi just passerat en kölbåt, när handtaget plötsligt gick av. Gasten föll i sjön igen, och rorsman fick riva spinnakern och skynda till undsättning, något som vid det här laget var ganska väl intränat.

Framemot höstkanten ansåg vi att gasten behärskade tricket till fulländning, så det var alltså dags att byta plats i båten. Då hade vi också prövat att slå utan gastens vetskap, slå utan att rorsman höll i rorkulten, trapetsslörar utan att gasten hade fotkontakt med båten osv. (rorsmans råd i det sista momentet var: "försök att gripa med tårna")

Våren -82 gjorde Erik debut. Två kaxiga seglare gav sig ut iklädda polarställ i början av maj. "Det var ju så varmt" - Som alltid när man ger sig iväg lätt klädd så lurade vinden bakom udden. Cirka en distansminut hemifrån försvann plötsligt gasten över relingen efter ett slag, och sekunden efteråt dök ett vrålande odjur upp i aktern. Det måste ha varit årets snabbaste ombordkravling, och även den mest högljudda. "I land – fall av – hamnen – fort" och andra mer oartikulerade läten haglade i båten.

Trots allt detta så ansåg kroken, som ju är upphovet till tricket, att den inte fått tillräcklig uppmärksamhet. Den ville själv göra tricket. Det gick till på vanligt sätt, gasten krokar i sig (tror han) och försvinner över kanten för att dyka upp där bak igen. Skillnaden är bara den att kroken inte längre sitter kvar på bältet, utan ligger på havsbotten, eller i båten om man har tur. Då börjar jakten på ett lämpligt svetsaggregat med lämplig skötare, något som kan ta en hel dag eller mer.

Erik Kallin & Gunilla Berg – i Jönsson (r)