Fighting faces på Krister Bergström och P-A Hallberg, årets världsmästare i 505. Krister tog sitt fjärde (!) VM-guld. Foto: Dan Ljungsvik

På silverplats kom engelsmännen Ian Pinnell och Mark Darling, som vann de tre sista racen, medan bronset gick till danska paret Jörgen Schönherr och Anders Kaempe, vilka den insatte läsaren känner igen som 1990 års världsmästare i 505. Sverige och Australien hade båda tre besättningar bland de 10 bästa. GKSS-duon Kalle Nilsson/Frank Bach slutade femma och Ebbe Rosén/Olle Wenrup, MKS, på en åttonde plats. Så långt resultaten. Men låt oss återvända till VM-arenan med en ögonblicksbild från den spännande avslutningen. Regntunga moln jagar fram över den grå himlen, flaggorna piskar och böjer sina stänger. Marstrands klippor är öde. Den lite kyliga vinden håller solbadarna borta, trots att SMHI har lovat sol framåt dagen.

Det är tidig morgon den sjunde augusti. 505-seglarna riggar sina båtar för att segla världsmästerskapets sjätte och sista segling. Fyra av de 83 besättningarna riggar sina båtar för att göra upp om slutsegern. Leder gör Krister Bergström och P-A Hallberg efter en mycket jämn serie med en spik i första racet och i övrigt sämsta placering en fjärde plats. Tvåa ligger engelsmännen Pinnell och Darling sex poäng efter Krister och P-A. Engelsmännen vann fjärde och femte seglingen i precis likadana förhållanden som idag. Danskarna och regerande världsmästarna Schönherr och Kaempe ligger på tredje plats efter att ha imponerat stort i andra och tredje seglingen, vilka de vann med 2,5 respektive 3,5 min. Men sedan dess har vinden ökat något, liksom sjön, och deras fart minskat något. På fjärde plats lurar Kalle Nilsson och Frank Bach bara 0,3 poäng efter Schönherr/Kaempe. Nilsson/Bach inledde VM mycket starkt med två andraplatser, hade sen två mellandagar för att återkomma med ännu en andra plats efter en rafflande uppgörelse på mållinjen i femte seglingen. Dessa fyra besättningar skulle alldeles strax segla ut för att göra upp om världsmästartiteln. När starten närmar sig spricker molnen upp och solen tittar fram allt oftare. Marstrand bjuder nu verkligen seglarna på sitt allra bästa seglarväder, en västlig bris på sju meter per sekund, grov sjö och solsken. Precis klockan tolv går skottet. Haren (man tillämpar som vanligt grindstart) ligger för babords halsar med fullt häng och lite släpp i storen. Alla fivarna ligger på en linje och väntar på att haren skall segla förbi så att de får segla ut på första kryssen och mäta sina krafter med varandra.

Först ut av toppbåtarna, redan som fjärde båt, kommer Kalle och Frank. De får en bra start men blir efter ett par minuters segling låsta av en båt så att de hamnar i andra led och är borta från guldstriden. Strax efter dem startar Krister och P-A, en bra start med stor lucka åt lä, men Pinnell/Darling kommer iväg inte långt efter. Då Schönherr och Kaempe blir överkörda strax efter starten, står det klart att det är mellan Krister/P-A och Pinnell/Darling kampen om guldmedaljen kommer att stå. Vid första kryssrundningen ligger engelsmännen trea med Krister och P-A på femte plats. Under slörarna visar engelsmännen vad som varit deras stora styrka under detta VM, nämligen deras undanvindsfart. De avancerar upp till första platsen. Med Krister och P-A kvar på en femte plats är de båda engelsmännen världsmästare vid länsmärket.

Krister och P-A har nu en mycket svår uppgift att lösa: de måste passera minst två av de fyra båtar som ligger före dem, och ingen av dessa besättningar kan förväntas segla ner sig efter en lyckosam första kryss. Tvärtom, de är alla mycket rutinerade herrar. Men Krister och P-A seglar mycket bra under andra kryssen och går upp på en tredjeplats, vilket är tillräckligt. Under resten av seglingen passerar de ytterligare en båt och går i mål som mycket lyckliga tvåor i seglingen och världsmästare totalt.

Till skillnad från tidigare VM vann Krister och P-A detta VM på kryssarna; tidigare har deras undanvindsfart varit sägenomspunnen. Men all rutin till trots så verkar en träningsdag i bleke inte vara tillräckligt för att uppnå den samtrimning som krävs för att vara snabbast på undanvind. VM 1991 var ett VM som krävde att man skulle behärska både lättvind och mellanvind. Lättvindsfantomer fanns i skepnaden av Schönherr och Kaempe, vilka var förkrossande överlägsna i lättvind, och i mellanvinden spikade Pinnell och Darling tre race. Men ingen var så allround som Krister Bergström och P-A Hallberg. Det var detta som fällde avgörandet och gjorde dem till värdiga världsmästare i 505 1991.

Fredrik Hansson