SÄLLSAMHETER I NORRBOTTEN
- Åminne grundat 1858
På initiativ av kronprins Carl XV byggdes en lantbruksskola norr om Boden 1858. Lantbruksskolan fick namnet Åminne.
Åminnegård från parksidan
Under rubriken sällsamheter i Norrbotten bör denna berättelse fogas.
Hur kronprinsen med en rad inbjudna kungligheter i Europa gjorde en strapatsrik 70-milafärd från Överkalix till Kvikkjokk sommaren 1858.
Utöver den unika färden föddes också tanken att bilda ett aktiebolag i syfte att bygga en lantmannaskola i Norrbotten. Den skulle tjäna till föredöme åt lapplands allmoge. Bland de inbjudna kungligheterna kan nämnas: kejsar Napoleon III med kejsarinnan Eugenie och kejsarprinsen, kung Fredrik av Preussen, Drottning Wictoria av England, prinsen av Wales samt kung Fredrik VII av Danmark.
Efter tio dagars färd, varunder karavanen tillryggalade över 70 mil, kom följet fram till Luleå den 20 augusti och dagen därpå påbörjades resan mot Överkalix. Väl framme blev inkvarteringen för kronprisen hos kyrkoherde Lars Isak Hellman. För de övriga ordnades rum här och var i byn. Det blev middag i prästgården och sen slog man sig ned i en berså i trädgården där det bjöds på kaffe & punsch.
Det var en stor karavan på inte mindre än 18 hästar som drog fram på de bristfälliga vägarna. I spetsen åkte landshövdingen i länet, A E Ros, så följde kronprinsen på sin norska larriol med kapten Claes Adelsköld på baksätet. Och därefter i en kavaljerskalesch civilminister L. Almqvist, hovmarskalk Sandels, kronprinsens läkare, professor Per Malmsten och geodetern professor Fritz von Dardel. Adjuntanten & kaptenen Dahlström samt roddbåtseskaderns 'Storamiral', löjtnanten vid flottan G. Rudbeck.
Karavanen avslutades med skjutsar för kammartjänare, en jägare, två kockar, två herrar från hovbetjäningen samt kläd- och köksfordon. Bland köksfordonen väckte akutsen med 2, den kungliga 'fågelburen' med kalkoner, ankor och kycklingar väckte befolkningens livliga intresse. Man trodde att det var sångfåglar, som medfördes för att med sin sång särskilt glädja kronprinsen och hans följe.
På sin resa hade kronprinsen med följe nått Överkalix den 22 augusti, därifrån startade den med stor spänning motsedda resan genom Lappmarken till Kvikkjokk. De dåliga vägarna gjorde det svårt, ja ibland nästan omöjligt att åka, så vissa sträckor fick man gå till fots eller rida. Vid sjöar och älvar låg på den utstakade vägsträckan små flottiljer roddbåtar färdiga att ta den över 100 man starka karavanen ombord och föra dem vidare.
Forsfärderna blev särskilt spännande upplevelser. Inte heller fanns alltid natthärbergen, utan man fick sova under bar himmel eller i båtarna - allt under fruktansvärd kamp mot oändliga svärmar mygg och knott. Men alla strapatser till trots blev denna resa den mest uppskattade och minnesrika. Därtill bidrog framförallt "de överväldigade fjällscenerna med deras växlande färgtoner och de stora sjöarna med deras uddar och holmar med sitt kristallklara vatten samt här och där mellan sjöarna ett flertal bördiga gröna fält". Allt detta måste ha tilltalat en konstnärsnatur som kronprinsen. Ofta uttryckte han sin beundran och förtjusning och här och där reste han sitt staffli för att på duken fånga de storslagna utsikterna - den blivande kungen var ju en hänförd landskapsmålare.
Hemkomsten
Vid hemkomsten till Överkalix samlades sällskapet återigen till middag hos kyrkoherde Hellman. Bordsamtalen rörde sig om Kvikkjokksresan, alla upplevelser och äventyr. Vid detta tillfälle tog kronprisen till orda: "Aldrig i mitt liv kan jag påminna mig ha haft så lugnt och trevligt som under denna resa. Ni vill som jag gossar, skaffa oss en farm någonstans upp efter Lule älv och där slå oss ned som nybyggare om det skulle bli tråkigt nere i Stockholm. Låt oss här bygga upp en lantbruksskola."
'Aktiebolaget Carl XV och kompani'
"Skaffa hit papper, bläck och penna" sa kronprinsen. Så bildades ett svenskt bolag med en kronprins som ordförande och med en rad kejsare, kungar, drottningar, prinsar som aktieägare. Detta enastående bolag startades för snart 140 år sedan. Under senhösten samma år sammankallades de 7 aktieägarna till kungl Slottet. Nu hade nya tillkommit och bland dem kan nämnas, grevinnan (Danner), konungen av Preussen, kungliga och furstliga personer ävensom en mängd ambassadörer, framstående vetenskapsmän, stats- och riksdagsmän, ingenjörer, bankmän och konstnärer av alla nationaliter. Det ansågs som en eftersträvansvärd ära att bli aktieägare i Åminne bolag.
Enligt beslut i Överkalix hölls nu det första sammanträdet för aktiebolaget Åminne. Kronprinsen inledde med att berätta att ett kostnadsförslag upprättats och med anläggningar och behövliga byggnader och lösören hade de totala kostnaderna kommit upp till inte mindre än 30.000 rdr mot beräknade 2.100 rdr. Antingen måste varje aktieägare tillskjuta 4.285 rdr eller också måste vi ta in fler aktieägare kungjorde kronprinsen. Bolaget stod inför ett avgörande. Det senare förslaget antogs utan diskussion, varefter ordföranden (kronprinsen) yttrade: "åtskilliga personer såsom min hustru och mina bröder vilja vara med i bolaget".
Förslaget bifölls enhälligt och ordföranden bemyndigades att på eget ansvar, utan stämmans hörande, anta respektive tillkommande aktieägare så att erforderligt belopp skulle bli tillgängligt. På förhandlingarna följde en trevlig middag varunder man drack många skålar för Åminnes bolag.
Biografi
Carl XV föddes 1826, son till kung Oskar I. Han regerade mellan 1859-1872 och avled 1872, endast 46 år gammal. Hans regenttid varade i 13 år och han var vid sitt tillträde 33 år gammal.
Under hans regenttid beslöt riksdagen 1866 att avveckla ståndsriksdagen, dvs där endast riddarskapet och adeln hade tillträde. Samtidigt infördes tvåkammarriksdagen, där 2:a kammaren i stort sett blev riddarskapets och adelns hemvist.
Den siste lantmarskalken, Greve Gustav Lagerbjelke tog avsked av riddarskapet och adeln med följande mening: "Lagar kunna förändras, rättigheter kunna upphöra, men kvar stå plikterna mot fäderslandet, och blifa dessa plikter väl uppfyllda, föga bekymrar det denna adel, kvar i uti samhället dess plats i stället."
Stort jubel hälsades ståndsriksdagens fall och 1866 riksdagsordning. Men det tystades omedelbart vid åsynen av den tvåkammar riksdag som samlades på nyåret 1867. Carl XV avlöstes efter sin död 1872 av den tre år yngre brodern Oskar II, vars regenttid varade i hela 35 år. Han var vid sitt tillträde 43 år och vid sin död 78 år.
Underlaget till ovanstående berättelse är hämtat ur Stockholms Tidningens söndagsbilaga från den 14 maj 1950, skriven av fil dr Th Hellman, ättling till dåvarande kyrkoherden i Överkalix, Lars Isak Hellman, vilken efterlämnat materialet till dr Hellmans artikel.
Åminneskolans öde
Lantmannaskolan, byggdes i Edefors socken. Verksamheten bedrevs åren 1877-1913. Med dåvarande kommunikationer var Åminnes läge norr om Boden för isolerat. Vidare var studietiden, ett år, för lång och slutligen hade man inte tillräckligt stöd hos befolkningen.
I årsberättelsen för 1873 hade skolan kommit till en punkt, där verksamheten inte längre kunde fortsätta. Slitningar förekom mellan lärare och elever och det året var elevantalet blott 4. Detta förhållande tycks ha övervunnits då antalet utexaminerade elever fram till sekelskiftet, var 200. Skolans verksamhet pågick i 36 år. Norrbottens Hushållningssällskap köpte istället Grans egendom i Piteå landskommun och här startades Grans Lantmannaskola som drevs åren 1914 -1958.
Jordbrukets ställning under första hälften av 1800-talet
I Karl Ryd's bok uppges det ha funnits ca 200 lantbruksskolor i vårt land. Ingenstans har jag funnit belägg för kronprinsens oro för Lapplands utveckling, men kanske finns orsaken i detta:
Folkökningen under 1700-talet tog ökad fart och enligt Esaias Tegnér berodde detta på "freden, vaccinet och potäterna". Folkmängden ökade från ca 2.3 milj år 1800 till 5.1 milj år 1900. Trots väldig nyodling och hemmanklyvning under 1800-talet kunde ändå inte jordbruket ge alla arbete. Det blev istället industrialisering och emigration som gav människor arbete. Genom lantbruksskolornas tillkomst rationaliserades jordbruksarbetet. Potatisen hade ökat brännvinsbränningen, och husbehovs-bränningen avskaffades 1885. Därmed hade man något stävjat brännvinet som rubricerades som Sveriges "värsta fiende". Potatisodlingen ökade av andra skäl och blev landets förnämsta livsmedel. Tysken Justus von Liebig klarlade på 1800-talet att växternas näringslära var mineralämnen och grundlade härigenom växtnäringsläran.
Uppgifterna är hämtade ur boken: Boken och plogen - Lantbrukets skolor under 150 år, av Karl Ryd (1981)
Denna artikel har kompletterats av John Rosén, Stockholm, uppvuxen i Älvsbyn och författare till böckerna: Norrbotten i våra hjärtan; Alfred Nobel, hans far och hans bröder; Arbetarrörelsens män och kvinnor 1883-2003.
Roséns far var elev vid Åminne från sekelskiftet.
