505-nytt avskrift från artikel publicerad i GKSS Seglarbladet Nr.2, february 1970
Vintern är till hälften gången, och en ny 505-säsong bankar redan på porten.
Samtidigt som riktlinjerna för sommarens seglingar drages upp minns man med
tillfredsställelse hur Göteborgs 505-seglare rumsterade om på de internationella
banorna sommaren 1969.
Christer och Per Båths framgångar har varit många och stora. En bronsplats i EM,
en nordisk mästerskapstitel och seger i Kieler Woche vittnar om mycket hög
internationell standard. Thomas Haraldsson/Reine Andersson har också visat
framfötterna med seger i SM, en 3:e och 4:e placering i NM respektive Kiel.
Björn Arnesson/Göran Andersson är två inte helt okända herrar, som är på stark
frammarsch i 505-klassen. Förra året korn de mycket meriterande på 3:e plats i
SM, och i sommar kan de säkert komma att hota den göteborgska hegemonin. Ett
annat par, känt från OK-klassen, är Stefan Sjöström/Bernt Ekström, som har köpt
sig en ny 505. Med den skicklighet och jollevana som både Stefan och Bernt
besitter blir de med säkerhet ett värdefullt tillskott till vår klass. Bröderna
Thörner, kända 420-seglare, har i höst "växt 85 cm" och beställt en 505 till i
vår, vilket också svenska mästaren i trissjolle, Claes Hagman, har gjort.
|
|
|
|
|
|
Som synes är återväxten god här i Göteborg, men också på ostkusten har det börjat röra på sig ordentligt. Där har nämligen förre europamästaren i IC-kanot, Lars Niklasson, beställt en båt, och med den vana han har vid ranka jollar kommer han troligtvis att göra sig gällande från första stund. FJ-klassens suveräner, bröderna Ulf och Jan Andersson, kastar längtansfulla blickar efter en 505, och med stor sannolikhet kommer vi att få se dem och några av deras FJ-kamrater i klassen till sommaren.
505-klassens tekniska utveckling har under det gångna året gått framåt med stormsteg, och vi skall här försöka beskriva de främsta nyheterna.
Många seglare har under årens lopp försökt få
fram ett effektivt system att under gång kunna ändra fockskotpunkterna, men
ingen har varit särskilt framgångsrik. Emellertid har nu Christer Båth med sin
broders benägna bistånd lyckats lösa problemet, och till på köpet så pass bra
att gasten kan justera skotpunkten från trapetsen. En fin konstruktion, som bör
kunna användas i de flesta andra kappseglingsklasser. Snabbskoten förgrunden är
till för kontrollinorna för styrbords fockskotskena (bild 1).
505 är känd för att vara mycket känslig och lätt på
rodret. Emellertid har det visat sig i hårt väder, och speciellt då vid
undanvindsegling, att man inte alltid kan få jollen att gå dit man vill utan att
behöva ta i för kung och fosterland.
För att således lättare och snabbare kunna ge
roderutslag har Christer Båth utformat ett balanserat roder, där en del av
bladets yta ligger för om den tänkta hjärtstockens förlängning. På så vis har
man fått ett roder, som även i mycket hårt väder är lätt att styra med, och
detta utan att roderkänsligheten äventyras (bild 2). Overst i bilden syns bygeln
där storskotet fästes.
Som synes används inte levang längre på en akterskotad 505. Detta hänger samman
med att man strävar efter att minimera den vertikala kraftkomposanten i
storskotet. Då det i en 505 normalt är betydligt tyngre att skota ner än in
storseglet (horisontella kraftkomposanten dominerar), låter man kicktaljan ensam
hålla ner bommen så nära akterspegeln som möjligt. Genom att på detta sätt till
största delen eliminera den vertikala kraftkomposanten kan rorsmannen reglera
storseglet betydligt lättare och snabbare än vad som eljest är normalt.
Spinnakertunnelns vara eller inte vara har länge diskuterats inom 505-klassen, och i år efter noggranna testseglingar, där man konstaterade att båtens seglingsegenskaper inte försämras med tunnel, godkändes det nya spinnakersystemet (bild 3). Som bekant ger ju en tunnel kortare uppsättnings- respektive nedtagningstider jämfört med konventionell metod, och detta kan ha en avgörande taktisk betydelse vid till exempelvis rundningar. DITO
— Sv.505 Förbundet —
Uppdaterad 2024-02-27
