|
Det blev en skiftande tillställning, åtminstone vad vädret beträffar. Arrangörer var Kungliga Flottans Idrottsförening och trots knepiga väderförhållanden gick de väl iland med uppgiften att organisera på havet. Man hade att välja mellan havsbana utanför inseglingen till Karlskrona och en bana förlagd inomskärs mellan fyren Godnatt och Kungsholmen. Vädrets makter ordnade det så att vi fick hålla oss inne på fjärden alla tre dagarna. Sex seglingar skulle genomföras från torsdagen den 30 juli till lördagen den 1 augusti. Onsdagen den 29 juli ägnades åt incheckning, mätning, rorsmansmöte och invigning. Mätning ja... Denna bestod av invägning av båtarna på en fantastisk våg som inte kunde bestämma sig för hur mycket träställningen ovanpå skulle väga. Jag gissar att den inte var utlånad av posten. I år fick vi som bekant ingen SM-status, men en klass som hade det var Snipe. Till på köpet ett jubileums-SM (var det 50 eller 100 år?). Idén med gemensamma mästerskapstävlingar tror jag är vettig i dessa tider då det inte precis dräller av intresserade arrangörer. Onsdagen avslutades med rorsmansmöte, lett av Kalle Trassel, följt av en pampig invigningsceremoni inne på fotbollsplanen med flagghissning, anföranden av vissa höjdare och våldsamma applåder. En invigning i klar OS-stil, alltså. Kvällen avrundades med organiserad sprit- resp läskförtäring, dock inte i några större mängder. Första seglingsdagen bjöd på i det närmaste perfekt väder med 8-10 m/s från väst. 505 startade först, 10 minuter före Sniparna. Efter första kryssen hade Kalle och jag ryckt till oss en ledning på 50 m före Eklunds. Till vår stora sorg kunde vi inte få syn på rätt märke utan seglade på tok för högt utan spinnaker medan Eklunds susade förbi i lä på rätt kurs. Så kan det gå när man inte har ögonen på skaft redan på kryssen. Ebbe och Olle lyckades vi dock hålla bakom oss seglingen ut, men det satt långt inne. Andra seglingen bjöd på ännu lite friskare vind och det bar sig inte bättre än att vi stod på öronen i gippen vid slörmärket på första rundan. Vi lyckades dock behålla vår tredjeplats efter Eklunds och Ebbe/Olle. Stefan Eriksson och Lido var dock på vippen att krypa förbi oss på sista kryssen när vinden lättade ut. Stefan och Lido var för övrigt den största överraskningen på KM. Utan någon som helst träning tidigare under säsongen lyckades de skaka om ordentligt i toppen, minsann! Fredagen bjöd på ännu mer blåsa. Vinden var aldrig under 12 m/s och tredje köret blev mest en fråga om att överleva, inte så mycket beroende på vinden utan på sjön, vilken blev ytterst krabb och svårseglad. Eklunds kunde inte hindras att ta ännu en spik, Ebbe och Olle tog andraplatsen, vi tredje och Stefan och Lido fjärde. Mellan seglingarna ökade vinden åter något och seglingsledningen beslöt skjuta upp fjärde start i väntan på bättre tider. Efter att ha velat ut och in från hamnen ett antal gånger (halvvind in, halvvind ut) bestämde de sig äntligen för att ställa in den. Många drog en lättnadens suck, för det var tydligen flera som hellre slet ut sig på fotbollsplan än ute på havet. Nu skulle det nämligen bli fotboll och det på högsta nivå. Efter en uppvärmningsmatch mellan Göteborg och Stockholm (vilken västkustborna med skrämmande lätthet dominerade med allas vår Bellman i spetsen) skulle nu det stora slaget stånda: 505 mot Snipe. Folkhavet på läktarna var i extas när deras hjältar gjorde entré på planen och vadhållarna gjorde strålande affärer. Sportdryckerna flödade ikapp med den dalande solen samtidigt som 505 höll ett fast grepp om spelet under hela första halvlek. Tala om press! Men nära skjuter aldrig harar och då halvtidssignalen ljöd ur kommendörmajor Rots pipa gick det ett besviket sus genom massorna. Mållöst så långt. Andra halvlek bjöd på mer böljande spel över hela planen (Snipe hade vinden i ryggen, Kalle i målet hade solen i ögonen, Bellman fick inte vare med för kommendörmalaj Rot). Ett avgörande måste snart ske. Så kom det! 10 minuter före slutsignalen drogs ett mönsteranfall upp på styrbordskanten och i kalabaliken framför Snipemålet lyckades bolluslingen hitta rätt väg in i maskorna. Öronbedövande jubel! Resultatet höll sig tiden ut och vi hade bevisat vilken klass som skapar de största bollkonstnärerna. Alla sov gott den natten efter grillpartyt, där alla spelare blev vänner igen. Vädret som mötte alla seglare med lite träningsvärk och små blessyrer morgonen därpå var raka motsatsen till det tidigare Karlskronavädret. ("Jaså, kan det blåsa så här lite också?") Det var inte bara brist på vind, det var även klart fuktigt. Fespust, alltså. Det första köret var snurrigt, så snurrigt att Eklunds inte lyckades vinna!!! Vem som vann? Det gjorde Arne Lindberg och Tomas Melin i "gamla" M/S Lennart, en stark insats. Arne är f.d. Laserseglare och ny i klassen. Eklunds tog dock andraplatsen och säkrade därmed titeln redan innan sista köret. Carl-Otto och Janne tog tredje och vi fjärde. Tiden mellan seglingarna ägnades åt ett besök på Kungsholmen, en gammal befästning vid Karlskronas inlopp. Hur vi kunde knö in alla jollarna i den lilla båthamnen fattar jag fortfarande inte. Men med militär organisation går ju det mesta (eller ingenting). Sista köret startades i minimal vind. Det var nog inte många av oss som trodde vi skulle komma runt. (Flera utgick kallt från det och seglade in). Men runt kom vi till slut. Åt Eklundarna var som sagt inget att göra, inte ens teoretiskt. För att snuva Ebbe och Olle på andraplatsen var vi tvungna till att slå dem och ha en båt mellan oss och dem. Spännande värre alltså. Under större delen av seglingen låg vi tätt i hälarna på dem på femte plats och inte förrän på sista slören lyckades vi komma förbi gänget framför genom en skärning. Stefan och Lido rundade upp i ledningen på sista kryssen, vi tvåa och de övriga tätt efter. Eklunds gjorde ett mycket vackert slag ut på babordskanten och lyckades vinna även den sista seglingen, Stefan och Lido blev tvåa, vi trea, Carl-Otto och Janne fyra och Ebbe och Olle femma. Med en poängs marginal lyckades vi bärga andraplatsen sammanlagt. På kvällen var det så stor bankett på Statt med middag, vackra damer och prisutdelning. Även detta arrangemang höll god klass, även om det i somligas ögon höll lite för god klass beträffande klädsel och annan yttre utformning. Å andra sidan får vi ju sjunga "Drängen" och vara allmänt otrevliga vid så många andra tillfällen, så lite omväxling skadade säkert inte. Arrangemanget genomfördes så bra man kunde förvänta och själv tycker jag det skulle vara trevligt att åter få segla i Karlskronas vatten. Ett stort tack till arrangörerna!
— Sv.505 Förbundet — Uppdaterad 2021-03-22 |
