VM i Cascais

Rapport om SWE-8232's bravader, av Olle W
 

Ebbe Rosen / Olle Wenrup, Mälarhöjdens Kanotsällskap

Årets upplaga hölls alldeles efter terrordådet i New York och det var osäkert om jänkarna kunde komma ut ur landet. Det gick bra, så flottan kom att bestå av 110 båtar.

Årstiden var den då brädseglare avråddes att komma till Al Garve kusten p.g.a vindbrist. Varför vi skulle vara där då, var det ingen som förstod. Tyvärr stämde uppgifterna. Seglingarna präglades av väldigt lätta vindar. Egentligen passar det oss ganska bra, men detta var för lätt. Dessutom var det bara ett vägval som gällde. Först in till land! Haren behövde bara stå på och om de var snabba nog så vann de. Med andra ord väldigt enformig och tråkig segling.

Sjösättningsrampen var av cement och ganska trång. Det hävde ordentligt. Att få i och upp båtarna tog en evig tid. Om det hade blåst, hade det inte fungerat. Folk var rätt förbannade på detta. En dag hamnade vi långt bak i kön, resulterande i att vi inte hann ut till starten. Detta slutade i en protest mot seglings- ledningen, vilken vi vann.

Sista seglingen startades i alla fall i ordentlig vind. Svenskarna visade framfötterna och rundade första märket 1:a, 3:a och 5:a. Då kom regnet och sikten försvann. Väl nere vid gipp märket kunde vi bara konstatera att kappseglings ledningen avblåst seglingen p.g.a dålig sikt!! Regnet upphörde naturligtvis och i perfekta förhållanden planade hela flottan heligt förbannade in till hamnen. Vilken idioti!! Som sagt. Det var ingen bra regatta.

En irländsk pub nere vid hamnen var det utrymme där dom flesta släppte loss all uppdämd energi. Undrar om jag ens i England upplevt ett sådant tryck, framåt småtimmarna. Roligt!!

Vad mer? Det pratades en hel del om dom nya större spinnakrarna (regeländring fr.o.m 2002). Hur skulle dom se ut? Kommer masterna att hålla? Hur smala kan centerborden vara? Själva var vi väldigt nöjda med vårt nya Rebellställ som visade en enorm potential när det väl tog i. Dessa segel är främst framtagna för "The Fremantle Doctor" i Perth (VM 2002).

Nya banor? Under VM:et provades en för 505:en ny, med läns målgång. Positivt tyckte dom flesta. Den motion vi fick under regattan bestod i långa promenader från hotell till hamn. Sammanlagt under regattan ca 6.5 mil.

Intresset för 505:en har ökat i Sverige i och med att VM:et 2003 kommer att hållas i Malmö. Det är roligt och har resulterat i att Ebbes toppmekade Waterat har sålts. Nytt från England är på gång. Spännande!!

Segrare 2001 blev för första gången ett tyskt par Hunger/Jess. Dom seglade koncentrerat konservativt och tillräckligt fort. Själva var vi väldigt missnöjda med vår insats. Ett par totala fiasko starter satte stopp på flytet. Synd för vi hade bra fart. Seglade bl.a. om ca 70 båtar i den segling vi inte hann ut till start.

Det ser bra ut inför VM i Perth i december. Ny båt och topp segel. Tja, vem vet? Där i mellan kommer EM på Gardasjön i Italien. En riktig höjdare. Ni som varit där vet varför. En mer spektakulär plats att segla på finns nog inte. Bergen störtar rätt ner i sjön och först in till berget vinner.

Resultat VM 2001

1. GER Hunger/Jess	     22p
2. GBR Pinnell/Hancock   32p
3. SWE Bergström/Moss    33p
4. USA Thompson/Zinn     38p
5. USA Hamlin/Martin     42p
Plac. Svenska deltagare S1 S2 S3 S4 S5 S6 S7

Poäng

3) Krister Bergström/Thomas Moss 4 4 10 1 19 11 3 33p
9) Ebbe Rosén/Olle Wenrup 64 APA20.5 5 23 10 1 20 79.5p
12) Johan Molund/Johan Barne 44 2 13 30 3 44 5 97p
38) Anders Nordström/Johan Arvedson 20 24 47 61 22 51 57 221p
43) Jakob Lindvall/Kalle Byrenius 65 44 59 32 43 38 25 241p
 

Quebramar 505 World Championship 2001
- Cascais/Portugal 18-28 September -

Ebbe Rosen / Olle Wenrup, Mälarhöjdens Kanotsällskap

 

 


505 Sweden Archive Home

Sv.505 Förbundet

Uppdaterad 2020-03-11