65 båtar kom till start i årets upplaga. Många mycket väl förberedda för hård vind. Det blev det!!! För mycket! Första racet drabbades av en ordentlig GALE. Vi anade att någonting var på gång. Struntade i målgången och kom precis i land innan det brakade loss på allvar. 30 båtar räddades av sjöräddningen & marinen. Två fivar sjönk!

Ännu när det började skymma var inte alla på land. När vi lämnade klubben var den sista båten funnen, men inte gubbarna. Ingen vidare känsla. Som tur var överlevde alla. Men det Jim Berry (det var han och hans gast som saknats) berättade på morgonen fick alla att tystna. När han var färdig började han att gråta. Det måste ha varit för djävligt där ute. Indiska Oceanen leker man inte med!

Följande fyra dagar spenderades på land. Det blåste väldigt mycket och vågorna var enorma. Arrangörerna började bli nervösa. Vid slörmärket var vågorna 3-4 meter och brytande. Folk började bli missmodiga. Så mycket tid och pengar och så höll allting på att blåsa bort. Till slut mojnade det. Mellanvind och vi går bra. Rundar tvåa och blir sedan ordentligt överkörda på undanvindarna. Ovanligt. 10:a i mål. Inför morgondagens segling var vi alltså hare.

Vinden hade ökat igen. Men nytt storsegel och nytt trim gjorde susen. Det gick riktigt bra, vi hängde i princip med toppklumpen. Hårdvind har varit vår akilleshäl i många år nu, så det här var verkligen viktigt för framtida möjligheter. Tyvärr hade Ebbe varit ordentligt magsjuk ett par dar. Vi stod över sista seglingen.

Krister/Thomas seglade helt enkelt ifrån alla när det blåste på kryssarna. Med två spikar sista dagen var saken klar. Imponerande med tanke på hur hårt amerikanarna satsat just på det.

Tja! Värdiga vinnare och imponerade amerikaner. Tyvärr blev VM:et ordentligt rumphugget p.g.a. allt väntande. Det sattes regnrekord under tiden. Så dom som åkt iväg för en safari en av dagarna kom tillbaks långnästa. Stängt p.g.a. översvämning! Risken att bli rånad var stor, lägg därtill missade flygplan och försvunnet bagage så kanske ni förstår att detta inte precis var någon höjdarresa. Som tur var var vi sponsrade av Compaq. 

Det som utvecklas på båten just nu är centerbord och roder. Dom blir mindre och mindre. När Krister visade upp sitt (allra minst) blev det allmän rusning efter kameror och måttband. Ack ja!! För vår egen del blir nog slutsatsen, att vi fortfarande hör till dom bästa i mellanvind och att hårdvindsspöket har släppt. Så trots ett "dåligt" resultat (16) är vi rätt nöjda. Nästa år bär det av till Portugal! Cirkusen går vidare.

Resultat