|
Magnus Olsson
har tröttnat på att segla mellan portar, nu är det lössnö som
gäller. Med Sveriges snabbaste segelbåt - en trimaran på 60 fot -
ska han utmana de skandinaviska jättefärjorna, som snittar i 20
knop.
- I år ska jag köra lössnö, säger Whitbreadsegraren Magnus
Olsson med ett garv, och menar att han nu vill känna friheten och
glädjen med att bara segla. Den enorma satsningen på Whitbread Round
the World Race med "EF Language", där Mange var motorn i gänget, var
en makalös urladdning. Han nådde också sina drömmars mål - slutseger
i världens mest prestigefyllda kappsegling. Nu behövs ett mellanår
och Mange gör därför en kul satsning tillsammans med den första
svenska kvinnan som medverkat i och genomfört ett Whitbread - Anna
Drougge, segelmakare på tjejbåten "EF Education". De ska med en
besättning på ytterligare två man, med en jättetrimaran döpt till
"First Hotels", göra en mängd propagandaseglingar i sommar. De
roligaste är utmaningarna mot de snabba skandinaviska färjorna.
Kajstuds
-
Nackdelen med en så här häftig båt är att det inte finns några andra
att kappsegla mot, berättar Mange. I Frankrike finns en etablerad
Grand Prix serie med ett tiotal 60 fots trimaraner, men i Sverige
finns inga, så därför får vi hitta på något annat.
Detta andra
är att kappsegla mot färjor!
Först att bli utmanad är Stena
Lines färja mellan Göteborg och Fredrikshamn under maj månad.
Därefter färjan mellan Köpenhamn och Oslo.
- Det kan bli tufft.
Där finns en som går i 20 knop och en i 22 knop. Att snitta med en
segelbåt i 22 knop på en så lång sträcka är något helt annat än att
korta stunder komma upp i 30 knop, menar Mange. Är det någon båt som
ska klara det är det en trimaran som "First Hotels". Med en längd på
18,28 m, en bredd på 14,5 m och en vikt på endast 5 ton accelerar
detta monster upp i farter på 20-25 knop redan i 6-7 m/s. Toppfarten
ligger på 30 knop i vindstyrkor på 10 m/s. Den sista färjan som ska
få en duvning är Silja Lines mellan Stockholm och Helsingfors i
augusti.
Här har det tillstött komplikationer med
EU-kommissionens nya regler.
- Ja, nu kan inte färjan gå raka
spåret mellan Sandhamn och Helsingfors. Den måste gå in till Åland
tio minuter på grund av nya taxfree regler, berättar Mange. Så dom
har byggt en grej där i hamnen för att göra en kajstuds. Så då
kommer vi också att göra en kajstuds.
Snabbast av alla
-
Varför hoppar du på ett sånt här projekt?
- Jag vill få tillbaka
det roliga i seglingen. Bara kunna sticka ut och njuta utan att ha
press på mig
- utan att det måste vara ett jobb.
Whitbreadsatsningen var enormt tuffa. Jag behöver ett mellanår nu.
- Så det blir inga kappseglingar alls.
- Jo några blir det,
säger Mange med sitt oefterhärmliga garv. Vi ska ställa upp med
"First Hotels" i Færder Race den 4-5 juni. Där är det många båtar,
så vi kommer väl säkert att krocka med någon, men framför allt blir
det rolig segling och fin propaganda för sporten, säger Mange. Sedan
blir det Sjælland Runt, Gotland Runt och kanske också Tjörn Runt.
Spektakulära båtar som byggts enkom för att vara först i mål på
t ex Gotland Runt får se upp. En trimaran lär susa ifrån det mesta
och då kanske inte ens Bertil Söderbergs fantastiska 100 fots båt
"Cap Gemini" hänger med. Manges trimaran blir verkligen ett
intressant inslag på sommarens havskappseglingar.
Ljudlöst
Den 4 maj hade jag äran att få provsegla vidundret i Marstrand.
Vinden var skral och lyckades aldrig komma över 3 m/s så någon
större fartupplevelse hade jag inga förväntningar om, men vad jag
bedrog mig. Så fort vi kom ut ur södra inloppet och focken rullades
ut sköt "First Hotels" fart. Ljudlöst och otroligt fort gled hon
fram. Det kändes nästan som att accelerera med en jumbojet - fast
utan ljud. Det är just ljudet som skiljer en trimaran, eller en
katamaran med för den delen, från andra båtar. Inget skvätt, inget
vågbrus. Bara ett tyst glidande.
I ett nafs var vi uppe i 11
knop. I 3 m/s!!
En fantastiskt känsla.
Tomas Nimmervoll,
professionell seglare och en av besättnings-männen berättar hur det
känns i 15 m/s.
- När en by kommer, berättar Tomas, känns det
som om en jättehand lyfter tag i hela skrovet och kastar fram det.
I de vindstyrkorna är det bara lä pontonen som vidrör vattnet.
Huvudskrovet i mitten doppar bara ner emellanåt. Besättningen sitter
långt ut mot lovartspontonen på det härligt sviktande nätet som
fungerar som durk mellan pontonerna. Under seglingen från Frankrike
till Marstrand råkade de ut för en storm på 25 m/s. Utan några segel
uppe seglade de i 20 knop på bara riggen.
- Det var obehagligt.
Vad gör man? Det går knappast att reva mer, fyller Magnus Råström i,
den fjärde besättningsmannen.
Åter till 3 m/s.
Jag sitter
bara och njuter i den speciella förastolen längst akterut. Med
hängpinnen som är förbunden med rorkulten har jag fullständig
kontroll. Trimaranen går stadigare än någon båt jag seglat. Som på
räls. Fullständigt rak kurs.
Det är lätt att känna
seglingsglädje i den här båten.
Av Mats
Göthlin
|
