|
"VALLE" gör
segelklart
C 221 seglades av Lars Vallén. C 221
var en mycket extrem kanot, som krävde mycket av sin rorsman, men
"Valle" blev så småningom en virtuos på att klara detta fullblod.
MED POLITISKA FÖRTECKEN
 Det
torde vara en fullkomlig omöjlighet att berätta historien om MKS
tillkomst utan att nämna
Åke
"Piliano" Hedenskog. Många av de tidigaste MKS'arna intygar
samstämmigt att "Utan Åke hade inte MKS funnits idag" Ingenting känns
därför naturligare än att vi låter Åke själv berätta sin historia om hur
MKS bildades:
"Sommaren 1941 besökte jag
Klubbensborg och såg då en segelkanot vid MBK's (Mälarhöjdens
Båtklubbs) brygga. Själv hade jag ett hembygge som jag slitit med
vid Årstavikens SS. Att komma hit till friare vatten lockade och jag
förhörde mig om möjligheterna att vara med i MBK. Det gick bra, grytorna
(motorbåtarna) låg på land, kriget hade stoppat all bensin till
nöjesåkning.
Det visade sig att C-lådan tillhörde
Nisse Holm, flerfaldig svensk mästare i kanotsegling samt dessutom
europamästare 1938. Men Nisse låg i lumpen, beredskap, och den sommaren
såg vi inte mycket av honom. Vid MBK's andra brygga, 300 meter västerut,
låg en elegant Thorelljolle. Ägare var Gösta Johansson, en kappseglare
som genom kvinnors påverkan tvingats över till motorbåt. Nu när man bara
kunde segla hade
Hempa på Rotholmen, en av landets bästa båtbyggare, byggt jollen åt
honom. Gösta hade ingen beredskapstjänst och kom snart att bli en
ledarfigur för MBK-kanotisterna.
Vi blev snart fler; gamla kompisar,
Mälarhöjdsungdomar och grabbar från innerstan köpte segelkanot och blev
lyckliggjorda. Bäst minns jag Hasse "Tick-Tack" Lindvall som undrade om
"farbror" visste om det fanns någon kanot till salu?
(Tick-Tack var fem är yngre...)
Gösta och hans Greta gjorde en fin
insats. Vi fick lära oss en hel del om seglingens finesser och under
Göstas ledning seglade vi ut i skärgården där vi tidigare inte varit med
kanot.
Sommaren 1943 var Nisse fri från
beredskapstjänstgöring och vi hade nu två rutinerade seglare att umgås
med och lära oss av. Två stora trivs inte i samma båt så initiativet
övergick allt mer till Nisse och kappsegling. Vi blev ett bra gäng, vi
hade kul och inget var som att segla kanot.
Söndagen den 16:e januari 1946 kom
dråpslaget.
MBK hade årsmöte
och vi blev överrumplade av en punkt på dagordningen: "Kanotsektionens
upphörande som självständig sektion". Men det var inte nog med det. Till
dagordningen fogades en ny punkt. Ordföranden sedan många år, Erik
"Skräddarn" Samuelsson, var inte längre önskvärd i klubben.
|
