En MKS:are vill ju alltid dela med sig av sina kunskaper. Två ännu mer. Därför beslutade Pelle Ek o Olle Wenrup att öka omvärldens genom att deltaga i 505 VM. Grindstart tillämpades. Målsättningen sattes därför högt. 66:a av dom 95, vore inte så dumt. Efter förberedelser som närmast kan beskrivas som extrema, var vi plötsligt framme vid Felixstove Ferry Club i England. Två dagar före avresan hade vi ingen båt, en dag före ingen bil, samma dag inget förstånd. Upp med tältet som visade sig vara mer myggnät än tält. Ytterdelen var kvar i Svedala. Vi bad, om högtryck o Pelle klämde, för att blidka gudarna, sönder tummen i en bildörr.

Själv åt jag penicillin för glatta livet o tänkte att det var lika bra att ta motgångarna direkt. Seglandet skulle komma att gå bra. Grindstart! Det är lugnt!
Premiär turen avdramatiserades med hjälp av ett par stadiga Gammeldansk. Vi hängde med dom övriga svenskarna.
OBS! det var första gången för mig vid spaken och 1:a för Pelle å mig Tillsammans. Ryktet spred sig snabbt. Flygande nya svenskar hade setts försvinna i skumkaskader ut mot horisonten. Självförtroendet var nu enormt. Och med grindstart å allt. Löjligt!!
1:a seglingen är ju alltid speciell på ett sådant här evenemang. Har någon hittat dunder trimmet?
PANG! där kommer haren!
Men vad nu? Vad gör vi i så fall här. Vi borde ju vara DÄR!!

Efter en mikrosekunds debatt, konstaterades att fiaskot var totalt. Inte ens i närheten av linjen.
I "splendid isolation" morrade vi nu fram i jakten på fegisarna där framme. Inget skulle kunna stoppa oss ifrån att ta vår första spik.
Det är en båt där borta, hörde jag Pelle säga.
Såg någonting vid horisonten men flög bara vidare.
Den är närmare nu!
Det var den, men va sjutton. Hela havet emellan. Ingen fara!
ÄNNU NÄRMRE!!!!!!
Eftersom vi var väjningskyldiga fick vi inte klanta till det.

Då händer det!
Plötsligt börjar denna båt att "manövrera".
Det var Les Everitt som satt där och manövrerade.
En herre som inte direkt är känd för att stressa.
Plötsligt hade denna lugna situation urartat till ren kris!
Vad i...?????!!!! BONK! Vi hade lyckats !
På detta hav hade vi Bonkat ihop med flottans old gentleman himself. Från hans mun hördes: Ollie, ollie, Oh no, Oh no..
Vi snurrade våra 720, bad om ursäkt, insåg vår begränsning, flög vidare i jakten på fegisarna där framme.

Resten av veckan blev betydligt lugnare.
Pelles tumme togs om hand av en svensk läkarinna.
Vissa vibrationer uppstod, inte bara i tummen. Men idrott går före. Resultaten på banan bekräftade våra misstankar.
Att segla på dagen, kräver andra taktiska beslut än dom fattade efter kl: 1800 på kvällen(onsdagar).
Fläsket och Hämpas, finns bara på Fjåset. Dom här unga seglarna kan inte slutspurta! Dom gör det hela tiden!!
Trots detta var vi bästa svenskar(9:a) runt första korken i en segling. Vi lyckades få upp ballongen och flög i fullständig harmoni mot gippen. Då vrider vinden å ballongen måste bort!
Bort kom den och vi med den. Under båten var kanske inte det bästa stället för detta hemska segel.
Med andra ord: Otur, Otur, och åter otur gjorde vår målsättning allt rimligare. 66! skulle vi lyckas?
Sista seglingen bekräftade våra misstankar. Det är inte som förr längre.
Folk skiter i Elvströms vågen å allt det där!
Ni vet den vågen det gäller att invänta för att kunna genomföra en fulländad gipp!!??
Där väntade vi å väntade. Följebåtar panik väjde. Väntade å väntade. Kusten kom närmre! Inte kom det någon våg inte!
Med brutal muskelkraft, drog vi hela ekipaget i guppande harmoni med vågornas lugna rörelser.
Hela vurpan(nästar) gick att avnjutas på klubbens kvällsvisning av "intressanta" dagsepisoder.
Allt ackompangerat av seglar"kamraters" råa kommentarer och hånfulla blickar. ?? Den kom ju aldrig! försökte vi.
Vilken då ?? Gippvågen!! Vilken jämra gippvåg?? ELVSTRÖMS!!! Elvström??
Dom var helt enkelt för unga för att förstå. För unga! 66:a blev vi. Målet var uppnått! Budskapet var uppfattat. MKS:are har en avslappnad attityd till segling. Och dom blir farligare å farligare ju närmre klockan kommer 18:00!!!!!
En trevlig vecka var till slut.
Vi hade träffat mycket folk, skrattat o snackat. Dessutom fått något väsentligt bekräftat. Hämpas är Hämpas! Fläsket är Fläsket! Å gud nåde den som säger någonting negativt om FJÅSET!.
För FJÅSET! det är FJÅSET!

edra utsända i världen ( Felixstowe '89 )
Olle/Pelle

TILLBAKA

- MÄLARHÖJDENS KANOTSÄLLSKAP -
Favorit i repris ur Verksamhetsberättelsen '89