ENGELSK RAPPORT

Årets VM hölls i Danmark. Närmare bestämt i Gilleleje. 6 mil nordväst om Helsingör. Precis där sundet öppnar upp mot havet. Seglingsförhållandena kan variera från kraftig sjöbris med stora vågor, till stekande Medelhavsklimat och totalt kaos i vindhavet.
Det mest utmärkande är emellertid den oerhört levande fiskehamnen, som sätter sin prägel på hela miljön. Båtar repareras ideligen. Under vår vistelse sjösattes en helt nybyggd jättebåt i trä.
Luften var fylld av aktivitetsljud. Man inträdde i ett nuförtiden nästan försvunnet sjöliv. Behagligt ackompanjerat av stora feta danska fiskmåsskrin.
Bodde gjordes det i en stor turistby alldeles i närheten. Tanken var väl att alla skulle umgås mer, men det tropiska klimat, som kom att råda gjorde boendet ointressant. Man var helt enkelt ute på stan. En bra ide var den lunch som serverades i en varvslokal efter varje segling.
Tuborg var huvudsponsor for evenemanget, så stämningen i denna lokal steg snabbt i takt med eftersnacket. Allting kring seglandet var väl organiserat på ett gemytligt danskt vis.

Dags för segling!

För VM:et kom att domineras av danskar. Speciellt av Riber/Malling (dansk 470 repr. i OS). Dessa hade satsat totalt på VM:et. Seglat hela vintern och i princip varje helg. Det syntes tydligt på deras boat handling. Superb! 
Vår egen satsning bestod i en ny kevlar-motor och en ny mast.
När vi tittade på denna mast, tyckte vi båda två att den såg ovanligt snabb ut. Detta plus för min del 5 timmar i båten (Ebbe 10) gjorde oss fulla av tillförsikt. Det kändes bra i båten.

Första seglingen är alltid speciell. Hur fort går det egentligen? Är det någon som flyger? Inte doppa! Inte doppa! Inte i första!!! Det gäller att överleva och att det känns bra. Efter målgången kändes det precis så. Vi hängde med, trots för lite vind för oss och stora vrid. Vad som inte kändes bra var den där danska Riber/Malling båten, som galant tog hem första seglingen. Ståhejet kring denna triumf var stor i de Danska tidningarna. Det här skulle bli en enkel match. Favoriterna var utsedda. Stackars dom!

I dom två följande seglingarna gjorde vi bra ifrån oss, 4:a, 4:a. Seglade fort och konservativt. Vinden runt 2-6, vilket gjorde målgångarna till riktiga rysare. Fartskillnaderna var väldigt små. 5 grader mot på slutet betydde 5-10 placeringar i mål.

Så här långt i regattan hade 5-6 båtar skaffat sig ett litet grepp om händelserna. Ledde gjorde Hamlin/Martin USA. Tvåa Upton-Brown/Mitchell GBR.
Vi femma, men med väldigt bra slagläge.
Temperaturen låg hela tiden mellan 25-30, så det var väldigt viktigt att dricka ordentligt för att hålla huvudet kallt. Det kändes som att segla i tropiska förhållanden. mycket behagligt!
Det är mitt i en sådan här tävling det gäller att slå till. Många har fått tryck på sig genom ett dopp. Andra känner tryck därför att det gått för bra. Tänk om vi doppar!

4:e köret började bra. Rundar först, men blir omseglade av Upton-Brown/Mitchell på slören. Nu gällde det verkligen att bita i. Kunde vi knäcka dom hade vi skaffat oss ett väldigt bra psykiskt övertag på övriga tätbåtar.
Hela köret blev en duell, där det aldrig skiljde mer än 15 meter mellan dom och oss. Rundar 10 m efter inför sista kryssen. Väntar och väntar, och nyper och nyper, och pang! Där kommer det där lilla vridet. Bägge slår och nu inleds 20 minuters dragrace mot linjen under total koncentration. Centimeter för centimeter kopplar vi greppet. Till slut är dom döda. Det kändes mer än bra. När skottet kommer, slappnar kroppen av. Det kändes som att ha sprungit 4 marathon och spelat schack mot Karpov samtidigt. Helt slut! Men oerhört tillfredställande. Nu var vi med på riktigt!

Det blir mycket segelsnack på dom här sidorna. Det hände faktiskt inte så mycket på land. Inga skandaler. Mest en massa eftersnack. Det som förundrade utlänningarna och oss själva mest, var det högtryck som parkerat över Danmark. Kunde det vara så här i 3 veckor? Hårdvindsgubbarna svor långsamt ikapp. Stämningen var skön.

5:e köret. Rundar först igen! Häpp! Vinden börjar vrida ordentligt. Tappar en amerikan. Vi två är så långt före att vi struntar i resten. Vi koncentrerar oss helt på jänken. När så 30 graders vridet kommer på slutet, inser vi idiotin i detta. Det blir en rysare mot mål. Jänken är först och vi tappar bara en båt. 3:a! inte dåligt. Men denna fadäs skulle komma att stå oss mycket dyrt i slutändan. Vårt klart sämsta kör, trots placeringen.

6:e köret. Vinden ökar 6-9. Förra årets mästare visar framfötterna och vinner suveränt. För oss blir det ett kämpa kör. Är inte riktigt med. Går inte riktigt bra. Trimmar och trimmar, men får aldrig in rytmen. Lyckas dock hålla Hamlin/Martin bakom oss. Upton-Brown/Mitchell kommer loss och blir 2:a.

Inför finalen har 5 båtar teoretisk möjlighet till segern. I praktiken 3. Däribland vi. Howard/Martin måste bevaka engelsmännen och oss. Samtidigt får dom inte komma dåligt. Har vi 5 båtar mellan oss och de bägge så vinner vi. Spännande!! 
Vinden har nu tagit i. Det handlar om 7-10 m/s. Hamlin är hare och har en enorm fördel av det, för ju senare man startar ju bättre. Dom behöver bara segla längst ut till hörnet för att ha full kontroll. Av någon anledning väljer dom att slå och lägga sig på oss (vi startar sent). Förmodligen blev dom stressade av att engelsmännen startat tidigt och ser ut att gå bra. Vi kan inte ligga kvar, utan slår ut mot andra kanten. Till vår förvåning fortsätter jänkarna mot mitten. Detta ger oss möjlighet till lucka. Rundar 6:a och seglar sedan konsekvent upp oss till 2:a efter Bergström/Moss.

Men var är dom andra? I detta läge, halvvägs in i köret är vi världsmästare. Långsamt börjar dom två hoten avancera genom flottan. Inför sista kryssen har engelsmännen 6 båtar upp till oss. Jänkarna tätt i hälarna. Vi är fortfarande mästare! Denna dramatik har vi inte koll på under seglandet. Försöker bara göra allt för att segla om Bergström, som tidigt fått en lucka på 200m. När han får skottet har vi tio meter kvar. Känns bra och när vi vänder oss om och börjar räkna båtar blir det plötsligt nervöst. Hoppsan! Det här börjar brännas. Engelsmännen lyckas segla om en båt till, precis på slutet. När vi kommer i hamn är det någon som kommer springande och skriker någonting om 0,3 poäng. Vilken dramatik! Vi har inte haft riktig kontroll på läget, och blir förvånade över att det var så nära. En kluven känsla infinner sig. Jättebra! Men ändå! Den där klantmissen i tredje. Bara en liten, liten båt till emellan. Tja! så är det.

Prisutdelning. Paul Elvström (just han) berättar om hur det var i five-o-fivens början. Folk säger hej då vi syns. Cirkusen rullar vidare. Nästa år ett nytt rus. När vi åker över sundet har lågtrycket kommit. Hårdvindsgubbarna svär långsamt. Vi är rätt nöjda! Speciellt med att ha tvålat till världsmästarna i en duell båt mot båt.

Resultat

TILLBAKA

- MÄLARHÖJDENS KANOTSÄLLSKAP -
Favorit i repris ur Verksamhetsberättelsen '97