Jag vaknade på Lördagsmorgonen och tittade ut genom fönstret och konstaterade att snön lyste med sin frånvaro solen visade ett svagt livstecken och termometern stod på plus 6 grader. Detta var alltså en perfekt dag för Luciaseglingen.

Nere på klubben var jag först men dom andra kommer väl tänkte jag och började plocka ihop grejorna.

Klockan gick och ingen dök upp så det var väl bara att konstatera att även årets segling måste ställas in trots vädret. Jag började packa ihop när jag hörde någon hojta uppe vid huset om det var någon segling på gång. Vem det var såg jag inte men tyckte att jag kände igen rösten. Jag gick upp till huset och där stod Magnus Olsson med några kompisar. Vi blev lite sugna på att segla och hörde att ni skulle ha en Lucia segling sa Mange. Han presenterade sina kompisar och det var inga mindre än Lawrie Smith, Paul Cayard och några andra gastar, som jag inte kommer ihåg namnen på, från Team EF.
Ojojoj, tänkte jag, det här kommer att bli något att berätta för alla andra försoffade MKS:are dom kommer aldrig att tro mig.

Självklart ska vi fixa ihop några Lasrar så att vi kan segla sa jag. Efter en timme var vi startklara med 6 Lasrar (jag avslöjar inte med vilka).

Det var svag sydlig vind och alla erfarna MKS:are vet väl vad det innebär på Fjåset. Stiltjebältena på Sargasso havet, eller var de nu är, är ingenting mot en målgång nere på MKS. Jag tänkte att här har man väl sitt livs chans att slå hela eliten av Whitbreadseglare.

Mange sa lite kaxigt att vinnaren får styra på Gotland runt med nya båten. Jag såg redan mig själv stå där bakom en ratt stor som ett traktorhjul och surfa iväg i 25 knop.

Nåväl efter en lite rörig länsstart styrde vi iväg mot stenarna och det visade sig att killarna faktiskt kunde segla utan köl också. Jag låg till min besvikelse sist när vi skulle runda pricken och ut mot sista varvet. Paul C hade en ledning på några båtlängder och själv låg jag ändå inte mer än 50m ifrån och tänkte att det är ju en målgång också. Läget var ganska oförändrat vid sista rundningen inför målgången förutom att Mange hade tippat när han skulle gippa och låg nu klart sist.

Nu börjar seglingen sa jag till mig själv efter rundningen av pricken och körde som vanligt med lösa skot slog på allt som rörde sig. Det började genast ge resultat och att 20 års rutin på Fjåset inte var helt utan betydelse visade si snart. Med 50 m till målet gled jag faktiskt förbi Paul C i lä och gick upp i ledningen.

När det var 5m kvar händer förstås det som inte får hända nu, farten är nu c:a 1cm per min (om det är framåt eller bakåt är svårt att säga). Paul som ligger en båtlängd bakom kommer som tur är inte ur fläcken heller. Vad som ser värre ut är att Mange som låg minst 100m bakom nu kommer forsande och är på väg att forcera hela fältet uppe i lovart. Han har ju faktiskt varit Fjåsets Riddare för länge sen när han höll till nere på Bergvik med sin Laser så han har väl dessa vindar i ryggmärgen.

H-lvete tänkte jag, nu när man är så nära och ser mina Gotland runt planer gå upp i rök. Men det är ju faktiskt inte första gången man får se sig slagen av någon som man hade 200m bakom sig vid pricken så man är ju ganska luttrad.

Men då kommer en ytterst svag pust och båten segar sig mot målet medan Mange mer eller mindre forsar fram 20m bakom. Jag tar i för kung och fosterland rent mentalt alltså och på något sätt lyckas jag få båten över mållinjen först. Med en sekunds marginal tar jag alltså denna otroliga seger över fem Whitbreadproffs.

Det är då när jag sitter i Lasern och nyper mig i armen för att se om jag inte drömmer som jag hör någon i bakgrunden skrika till.

Då sätter jag mig upp i sängen och ser att jag har ett stadigt tag i sambons arm och som undrar vad jag håller på med.

Jag mumlar nåt om Whitbread tittar ut genom fönstret och konstaterar att det ser kallt ut och somnar om.

---

Som alla förstår så blev det ingen segling i år heller så till nästa år måste vi ha en liten uppryckning tycker jag så att inte denna segling somnar in.
Huvudsta tycker jag ska ha en eloge för att de genomförde sin Luciasegling trots en temperatur på minus 12 grader. De belönades med en stor bild på förstasidan i Svenska Dagbladet för detta. MKS får kanske se sig förpassade till andraplatsen när det gäller att vara den mest aktiva Laserklubben i Stockholm trots att vi har närmare 50 aktiva Lasrar i klubben.

TILLBAKA

- MÄLARHÖJDENS KANOTSÄLLSKAP -
Favorit i repris ur Verksamhetsberättelsen '96