Jag kliver ut ur Mälarhöjdens tunnelbanestation. Jag har ett viktigt uppdrag. Med bestämda steg går jag norrut. Plötsligt står jag framför dörren till Villa Fridhem. Tungan känns som sandpapper. Tänker att jag måste fortsätta, men går in. Betraktar stillsamt akvarellerna på väggen och mitt uppdrag tynger mig. Musiken strålar ur högtalarna. Man spelar ett stycke ur Trollflöjten, och jag tänker - hur skall detta sluta? Jag släcker min törst och går sakta ut i vinternatten, fortsätter med något raskare steg Bellmanskällevägen ner, tar höger passerar Ohlanders Palace, viker vänster och snubblar in på Mälarkrogen.

Slår mej ner vid ett hörnbord och tar fram mina anteckningar. Jag betraktar min research. Hur länge hade jag känt denna man? På hur många kryssar hade han slagit mej. Hur många läsk hade vi tömt tillsammans? Mycket hade hänt de senaste tjugosju åren men nu skulle de oklara frågorna få svar. Jag sträcker på raska fötter Klubbacken upp, försöker ta mej in i porten till nr 15 men det är låst. Snubblar ner till telefonkiosken och fumlar in två enkronor och slår numret. En upprymd mansröst svarar - dörren går inåt för tusan! Senare står jag utanför hans dörr. Ut strömmar ett sublimt pianoklinkande.

Ringer på! En röst svarar, vänta för fasen, låt mej plocka bort testcykeln först. Minuten senare öppnar han dörren och säger: "jag trodde aldrig du skulle komma. Vad vill du veta? Jag vet exakt var kicken tar. Vilken kant? Den rätta of course. Skämt åsido, kom in och ta en tallrik yoghurt!" 

Medan vi sitter där och surplar vår naturella yoghurt spetsad med kruskakli frågar jag.

- Varför bröt du andra köret på Laser SM -78 i Kullavik?

- Jag böjde mej ner i båten, tog tag i hängremmen och slet med alla krafter av den för att komma först till bastun.

- Jaha, och?

- Nästa fråga!

- Va ja hm, ja det gäller Korallen som du och Ebbe köpte -67. Valde ni en båt med två centerbord för bättre egenskaper på kryssen eller?

- Nej förfasen, helt av bekvämlighetsskäl. Det blev mycket bättre plats under bomtältet.

Yoghurten sjönk alltmer i paketet och kruskan var helt slut. Olle sa: "kan du springa ner och köpa müsli, så ska jag sätta på kaffe." När jag kom tillbaka vankade Olle fram å tillbaka i sin fotsida velourmorgonrock. Plötsligt säger han:

- Jag har aldrig sett vågen

- Eh?

- Elvströmsvågen menar jag?

- Eh va?

- Jo, du vet den våg på vilken man skall genomföra gippen på bästa sätt.

Jag svarade inte, utan tänkte stilla för mej själv, här sitter man framför en dubbel, nästa trippel världsmästare. En kille med hur många meriter som helst. Och han frågar mej om vågen!
Vi försjönk i tystnad, smuttade stilla på kaffet. Med yoghurt i smakade det fördjävligt. För att lätta upp stämningen sa jag:

- Du seglade himla bra på senaste KM:et, rena utklassningen.

- Äh! Det var toppens förtjänst. En styv topp gör underverk när det gäller, hade lånat en av Chrille.

En ödmjuk kille den där Olle. Framhäver aldrig sej själv, utan hänvisar till omständigheterna när han lyckas. En sann idrottstyp. Kvällen led mot sitt slut. Yoghurten var slut. Bara en skvätt müsli återstod. Den klämde vi i hissen när Olle följde mej ner till taxin. Så gör en riktig  kamrat.

TILLBAKA

- MÄLARHÖJDENS KANOTSÄLLSKAP -
Favorit i repris ur Verksamhetsberättelsen '97