Det är inte lätt att hitta ut till den forne svenska mästaren Janne Söderbäcks hus på Ekerö. Sjövägen är det ju en baggis - man seglar bara ut till Södra Björkfjärden, släpper lite på skoten och lyssnar. Ingen kan då undgå Jannes lagom kamratliga svada som nu ekar ut över fjärden där han har byggt sitt fantastiska sagohus: "Villa Söderbakis". Det är en riktig barre vi talar om med distinkt doft av sent 80-tal. Janne är, Stefan får ursäkta, en äkta produkt av 80-talets finansboom. Trots att han satsade allt på finanskarriären tillhörde han märkligt nog världseliten i Laser under närmare 10 år på 70- och 80-talet. Elaka tungor påstod att han bara var en halvbra seglare men istället psykade han ned allt motsånd. Det skall vi ta reda på...
Tyvärr är det inte lika lätt att hitta ut till Janne bilvägen. När MKS utsände nu är på väg mot Ekerö i den trötta bilen är det kolsvart ute och snart första advent.

Den långa bilresan gjorde att det fanns gott om tid att fundera kring Jannes seglarliv. Jag minns särskilt Master SM i Laser 91. Janne satsade som vanligt på psyk-knock. Efter att ha varit 1:a och 3:a på första racen visade Janne sitt rätta jag. När alla MKS:arna fortfarande satt iland och fikade såg vi hur de andra började rada upp sig vid startlinjen. När 10-minuters skottet gick av visade det sig vara startskottet. Janne kastade sig i Lasern i bara badbrallorna och passerade startlinjen över fem minuter för sent. Han gjorde sedan en av de vassaste seglingar som en MKS:are någonsin presterat. Innan racet var över hade han seglat ikapp och satt skräck i hela SM-fältet. I badbrallor! Resten av SM:et var en ren paradering. Alla andra var knäckta på förhand och MKS hade fått sitt första Laser SM.

Nu är jag äntligen framme! Bensinen räckte precis. Janne tar emot mig på sitt sedvanligt klämkäcka sätt och börjar medlidsamt skämta något om min gamla bil som kanske borde duga till bojsänke vid nästa års KM. Anfall är bästa försvar tänkte jag när han omedelbart hällde upp första whiskeyn.

-Du Janne, det var roligt att du påminner mig om KM - där gick du ju på en riktig mina.
Stefan gjorde ju verkligen slarvsylta av dig och även av de andra den där blåsiga lördagen.

-Varför ska vi prata om just den där eländiga dan? Jag vann ju förra året och sen suger jag fortfarande på SM-guldet från 91. Vill du se bucklan? Här får du lite whiskey till, kaffet är slut.

-Tack, jag tar gärna lite. Jag kan ändå inte köra för bränslet är ju slut i bilen. Men Janne, vad gör du nuförtiden - har inte alla finansbolag gått i konkurs?

-Jo, det var verkligen en rolig tid. Nu håller jag på med lite business i Amsterdam. Annars hade jag satsat allt på Kvällskören. Det är i princip den enda tävlingen som jag aldrig vunnit. Här har du en whiskey till.

-Men är det inte extremt svårt att bli Fjåsets Riddare? Titta på Peter, Perre och de andra som ju struntar i såväl familj, semester som karriär bara för att kunna vinna Kvällskören.

-Kvalitet lönar sig, kombinerat med lite tråkningar förstås. Jag brukar alltid fråga dom andra som halkar efter var dom varit hela kvällen, speciellt Stefan. Han försöker alltid psyka mig genom sitt påklistrat sportsliga sätt - sånt retar mig.

-Va, jag trodde att du aldrig blir irriterad eftersom du skrattar så högljutt hela tiden. Har du någonsin varit arg nere på MKS?

-Sällan, tråkningar är ju roliga. Men en gång hettade det till när jag ledde ett Kvällskör. Eftersom vinden dog ut kortade vi av banan och bestämde målet till ankarbojen vid Ålsten.
Då dök någon paragrafryttare fram och påstod att reglerna förbjöd detta. Varför vi helt plötsligt skulle behöva vara så stelbenta förstod jag aldrig. Inställda seglingar är det värsta som finns. Och sedan retar jag mig på när någon försöker fuska genom att tänja på reglerna.
En gång må vara, men det är alltid samma som försöket fuska. Svagt!
Nu börjar koncentrationen svikta ordentligt för MKS utsände. Vi är inne på åttonde eller tionde whiskeyn och den sjätte Pink Floyd-plattan snurrar på högsta volym. Tonläget är nu om möjligt än högre än normalt och Janne tar över intervjun alltmer.

-Hörru redaktörn! Kan vi inte snacka lite om de andra MKS:arna istället? Jag har många graverande stories som ju borde förgylla årsberättelsen.

-Jo, hörde jag mig säga. Berätta du! Nu var jag rejält trött och öronen blödde…

-Jo, började Janne. Först tänkte jag berätta den där hiskeliga historien om när Pelle Ek och jag var ute på äventyr under vår pluggperiod…

-zzz…zzz

När jag vaknade var det morgon och jag befann mig fortfarande kvar i Söderbäcks fantastiska veranda. Mälaren var verkligen vacker och Janne bjöd på nybryggt kaffe och verkade hur pigg som helst. Själv var jag en spillra och tackade gudarna för att det inte var något KM idag.

-Jag var nere till centrum och tjackade lite java, inledde Janne. Och fem pannor soppa till din skruttiga bil. Det är väl inte värt att tanka mer än så per gång, eftersom den ser ut att kunna skära ihop när som helst…

-Hur faen orkar du gå på så där hela tiden, vädjade jag.

-Äh, egentligen orkar jag inte. Det är egentligen bara min psyk-grej. Många tycker att jag borde byta stil, men varför ändra ett vinnande koncept? När du åkt kommer jag att somna om, men det får du aldrig veta. Jag gillar att ha det mentala övertaget.

-Janne, en sista fråga bara: Hur stor roll spelar dina tråkningar mot oss andra MKS:are för dina framgångar?

-Allt!

Jag kom till Nockebybron - sedan skar bilen. Jag ger mig fasen på att det var sjövatten i bensindunken. Han ska få veta att han lever i sommar, tänkte jag på bussen hem.

TILLBAKA

- MÄLARHÖJDENS KANOTSÄLLSKAP -
Favorit i repris ur Verksamhetsberättelsen '99