5o5 VM 1975, Bermuda

RESA MED FÖRHINDER

Efter 8 sorger och 11 bedrövelser och ett antal franska krokben lyckades det till slut för ett styck svenskt ekipage att få starta en resa till varmare trakter en kulen oktoberdag.

Efter en dags och en natts mellanlandning i London med tillhörande pubrond och Piccadilly Circus-fotografering kom de ett dygn senare nertrillande på Bermuda, där man hade sagt att VM för 505 skulle utseglas. Vad möttes de av om inte äkta svenskväder!! 8-10 m/s, 28 C i luften och 26 i vattnet. När den vänlige inföding (äkta amerikanare) som körde dom till bungalowen tillfrågades om det alltid blåste så mycket, svarade han hurtigt: "Det här mycket!! Vänta bara, ni skall nog få vind så ni tiger!!" Det var enda gången det gick ordentligt vitt på havet.

Det visade sig att svenskarna skulle bo i en vit villa, belägen 15 m från det turkosblå vattnet, innehållande (villan alltså) 4 st hundar, "Big Old" Sam (very big). Baugh och hans bihang. Sam hade väntat på dom i ett dygn då de förtjusande fransmännen hade förstört välkomstpartajet genom att vänligt nog genom telegram tala om att de skulle komma en dag tidigare.

Efter att ha slängt in väskorna på rummet blev de skjutsade till ett "rent-a-bike"-ställe där ett automat-växlat enhästkraftsmordredskap sattes i deras händer (topphastigheten var ca 60 km/tim, medan högsta tillåtna hastighet för alla fordon var 35 km/tim). Till råga på allt körde nästan alla bermudianer på fel sida. Efter några trevande svängar uppsöktes båtarna, där det visade sig att allt var i sin ordning, utom för några tyskar som blivit av med verktygslådor. Efter mast på, dopp i hav, kapell över, dopp i hav igen, så ställde ett par nu ganska trötta och hungriga. svenskar in framhjulet mot Cuttyhunk, som villan hette, för att inta en försenad välkomstjättemiddag. Under middagen berättade Sam att Thomas Haraldsson och två svenskar till bott hos dem under "Loser"-VM-74.

Nu följde två dagar av träningsseglande, badande och hamburgerätande och lite sight-seeing. Tune-up-racet blev inställt p.g.a. att det kl. 8 på morgonen hade blåst upp till 15 m/s. Kl. 13 var iallafall 80% av båtarna ute och tränade i en vindstyrka som var ca 5 m/s.

Så var det dags för första VM-racet. Vind 4-5 m/s. Vindriktningen var visst ganska ovanlig för Bermuda, ty banläggarna kom helt fel, vilket medförde ett 5-tal roderhaverier när båtarna kom in bland de beryktade reven. Det var alltså de som hade fasta roder som låg dåligt till, bl.a. amerikanen Dennis Surtees och de fick sedan efter protester och diverse palaver räkna en s.k. genomsnittsplacering i den första seglingen. Vann första seglingen gjorde engelsmännen Loveday-Dann efter att ha lett hela tiden. Svenskarna kom 35:a.
Den andra seglingen var den mest vindrikaste under hela VM, särskilt i början på seglingen. Hela 7 m/s under första kryssen. Vem kom upp först till kryssmärket om inte svenskarna!!!

De låg sedan uppe bland de främsta. hela tiden ända tills sista kryssen (det seglades en s.k Hellerup-bana med 60 graders vinklar) där en liten miss medförde att 12 båtar slank förbi och den fina placeringen förbyttes i en 17:e plats. Vann gjorde Loveday-Dann.

Resten av seglingarna var sig ganska lika, 2-5 m/s, ganska kort sjö och många men ganska regelbundna vindskift. Loveday-Dann var suveräna segrare efter serien 1,1,1,2,1,10 där 10:an alltså fick räknas bort. Det har aldrig förut hänt att någon vunnit mer än två delseglingar på ett VM, Loveday-Dann vann alltså fyra!!!

Svenskarnas blygsamma placering var: 35,17,55,10,31,33 vilket blev en 26:e plats i slutprotokollet. Danskarna Christensen-Thomsen var det enda nordiska ljuset med en 8:e plats sammanlagt efter en mycket jämn och fin serie.

RESULTAT SAMMANLAGT

1) John Loveday-Lewis Dann (K5384) 1-1-1-2-1-10
2) Jean-Marie Danielou-Francois Richard (F5464) 3-10-5-DSQ-2-1
3) Marcel Buffet-Thierry Desfarges (F5339) 4-DSQ-3-5-12-5
4) Larry Marks-L.Lippe (K5234) 2-13-11-18-5-3
5) Peter Colclough-Phil Brown (K5099) 12-5-4-8-4-15
6) Peter White-John Davies (K5089) 6-6-12-3-15-DNF
7) Yves Pajot-Eric Fontaine (F4747) 16-16-6-1-22-7
8) Jens Christensen-J.Thomsen (D5443) 9-15-DSQ-4-7-14
9) Jon Andron-McNeil 5-8-18-20-9-11
10) Bill Pevear-D.Dyson 28-9-8-22-3-22

26) Nilsson-Nilausen (S4315) 35,17,55,10,31,33
35) West-Thielsen (D4314)

När nu seglingarna klarats av följde fyra dagars sight-seeing, solning, badning och snorkling i det kristallklara vattnet med massor av färggranna fiskar som inte flyttade på sig förrän man var en halvmeter ifrån dem. Hajarna syntes dock inte till, vilket ingen var ledsen för.
Hemvägen, som gick över Staterna (2 timmar på Kennedy Airport!) var en verklig gruppresa med 450 personer i en Jumbo-Jet där man satt 10 personer i bredd.
Det var trots allt ganska skönt att vara tillbaka i Götet efter 16 dagars sol och bad, men kommer chansen att få åka till Bermuda igen, så finns det två personer som inte tvekar.

- Karl-Erik Nilsson & Flemming Nilausen