Det började egentligen helgen innan. Vi var nere i vårt södra grannland för träningsläger. Jag hade fått mig förtalt att strömmen kunde vara besvärlig, men under helgen stod den stadig med små förändringar i riktning och styrka, och med små variationer från land och utåt. 

Vi försökte framförallt lära känna den korta sjön och tränade på korta banor. Danskar, australiensare och amerikaner hängde på så det blev en ordentlig genomkörare. Svenskarna hävdade sig bra på träningen så det bådade gott inför VM. Jag kommer speciellt ihåg en medelålders amerikanare - inte så mycket för farten som för den rosa båten med spinnakerbommen stuvad lodrät genom fördäck. Han tränade dock intensivt och måste ha fortsatt med det under veckan för sen blev det annat. Det var lite si och så med träningsviljan hos svenskarna, men ett klart plus till Eklunds och Bergströms.

Helgen var över och vi åkte hem för att ladda upp med en veckas arbete före VM. Stefan och Kjell stannade kvar i Skovhoved med sin polar 470 och hade privat träningsläger. Jag har ingen aning om vad dom ägnade sig åt. Men det skulle senare visa sig ha gjort gott resultat. Veckan förflöt stilla förutom att någon vänlig människa snodde motorn på gummibåten i Danmark.

Tillbaks igen, (med ny motor) och dags för inmätningar. Allt gick smidigt tack vare danskarnas organisation. En båt av varje fabrikat togs ut för kontroll mätning. Inga problem med Rondar, Kyrwood, Parker och Lindsay. Pajot-Fontaine fick slipa på sidorna. Detta gjordes bara mitt för mätpunkterna. Ett förfarande som inte bör godkännas på nästa VM. Träbåtar av ett tyskt fabrikat fick inte segla alls. Ett annat tyskt träbygge fick dispens med ett för litet trädäck. Denna båt såg dock mer ut för att komma från ett skeppsbyggeri än från ett jollevarv. Båten lär ha varit 15 kg övervikt och viktkoncentrationen måste ha varit mycket dålig. Segelmätningen gick smidigt och alla svenskar var klara för start.

Seglingsresultat återfinns säkert på annan plats i denna bulletin och jag har istället tänkt ge några personliga kommentarer till seglingarna.

Banorna som var av Hellerup-typ vilket enligt min åsikt ger ett bra utslag. Grindstarterna flöt bra utom en gång då Stefan & Kjell som grind, fick fly för att inte bli totalt överkörda. Banutläggning var dock ibland rena skandalen för att vara ett VM. Det blev flera mycket sneda banor. Det största problemet blev ändå vinden, villken varierade på olika ställen av banan (vindhål). Vi var ute i god tid före varje start för att mäta ström och segla provkryssar. Strömmen visade sig pålitlig men vinden var minst sagt förrädisk. Provkryssarna gav ideligen olika resultat och var det för en gångs skull en klar tendens så kunde man vara övertygad om att det var tvärt om efter start. Det blev att segla relativt mitt i banan med dragning åt den sida man trodde var fördelaktig. Warfield, vår vän i den rosa båten, gjorde flera vilda kantkör under förstakryssarna och kom många gånger upp i bra positioner. Det förvånade mig för övrigt mycket att se hur sent många seglare kom ut till banan.

Toppbåtarna uppvisade inga större fartskillnader. Kanske med undantag för Brauch som ibland drog på ordentligt, hans båt kollapsade tyvärr vilket gjorde ett han blev tvungen att bryta. Det talades ofta på VM om att Colclough inte hade "någon fart" Det är nog ett önsketänkande hos konkurrenterna. Han seglar försiktigt - tar få chanser och därför inga fantastiska ledningar. Han seglar mycket taktiskt. Han seglar lika fort som övriga i toppen, men gör färre misstag. Ibland seglar han faktiskt fortare än konkurrenterna. Jag minns i sista seglingen. Det blåste hårt. Dagen innan var det inställt av denna orsak. Seglingen var helt avgörande och bröderna Boysen-Möller ledde sammanlagt. I första rundningen ligger Colclough 22:a. "Boysen" ligger bättre men kappsejsar. Första slören är normalt hög och Colclough-Brown går fort. Nästa slör är mycket hög och det blåser hårt. Endast ett fåtal båtar kan föra spinnaker och bär då inte upp till länsmärket. Colclough-Brown för spinnaker och bär upp märket. Vid rundningen går Colclough in i båten och drar ned spinnakern. Dom rundar och Colclough går fram och tar ned spinnakerbommen. Brown har hela tiden stått i trapets och dom har inte förlorat en meter. Dom har nu gått upp till 8:e plats. I mål är dom trea och världsmästare.

De flesta toppbåtarna är mycket enkelt utrustade. Colcloughs båt har focken schacklad i masten. Vanten är schacklade i röstjärnen. På respektive vant finns en hävarm så att riggspänningen kan släppas på land. Mastböjen kontrolleras med klossar i däck. Fockskotpunkterna är i princip fasta. De enda kontrolltamparna är kick, cunningham och spinnakerbomslift. Han har en "flaps" över spinnakertunnelns mynning. Något som fler borde ha - i varje fall i så gropig sjö som i Danmark. Steve Taylor har löst problemet genom att inte ha någon tunnel. Detta gav honom inga synbarliga problem vid rundningarna - inte ens i hårdvind. Gippande centerbord används mer och mer, det verkar som det gör nytta och vi svenskar bör nog hänga med här. Colclough använder fast centerbord och verkar inte ha några planer på att gå ifrån det. Men man vet ju aldrig - "Boysen" skrämde nog honom ordentligt den här gången.

Det här VM:et visade att fartmässigt hänger vi med, men klarar inte att segla i stora fält. Det märks tydligt på första kryssen. Speciellt första delen efter start. Vi klarar inte av att koncentrera oss när det är trångt och vi inte får segla vår egen väg. Detta tränas naturligtvis bäst genom att delta i internationella regattor. Men en del kan nog bättras på genom målinriktad träning här hemma.

Bröderna Eklund seglade som vanligt mycket bra. Man kan verkligen inte beskylla dem för att ha tur den här gången så snart slår det nog till ordentligt för dem på ett VM. Stefan och Kjell är två glada mycket begåvade seglare som kan gå så långt dom vill. Vi får se vad dom vill i framtiden. Kalle och Janne samt Bergström brothers kom bort den här gången och fick slutplaceringar som ligger långt under deras kapaciteter. Båda besättningarna visade stundtals vad dom verkligen förmår. Olle och Ebbe gjorde väl inte en helt helhjärtad insats - det kan gå bättre. Thomas Widstrand gjorde en bra VM-debut och med en permanent gast och träning kan det nog bli något.
Sista dagen på VM dök den gamla aktersnurran upp. Hamnvakten "hade hittat den på slipen" för två veckor sedan.

Jan Dejmo

• Utrustning använd av de 10 bästa vid VM 1978

• Deltagarlista