Artikel i SEGLING Nr 7, 1984 |
||||||||||
De senaste åren har utvecklingen gått mot mer sofistikerade båtar med en massa trimtampar. I år hade många båtar spridare som var justerbara under segling. Att kunna ändra vantspänning under segling är ett måste och görs endera med hydraulik eller med block/hävarms system. De flesta hade dessutom möjlighet att justera förstaget under segling och kunde därigenom påverka rigglutet och balansen. Australiensarna använde Kyrwoodbåtar. De byggs i Australien och är mycket styva och fina. Amerikanarna använde Hamlin eller Tuttlebåtar. De skiljer sig från de Europeiska tillverkarna genom att de byggs med epoxy istället för med polyester. Epoxy ger en hållbarare, men dyrare båt, Hamlin som blev trea hade en båt från 80, och den verkade helt fräsch. I Europa dominerar Parker och Milanes & White från England. När det gäller spinnakertunnel, som ju är något av 505's varumärke, så är det idag en hel del båtar som inte har tunnel. De har istället bara påsar i däck. Fördelarna skulle vara snabbare spinnakersättningar och att inte tunneln fylls med vatten av översköljande sjöar. Dessutom får man fram förstaget längst fram. På VM använde de fem första båtarna tunnel och det verkar inte vara några fartskillnader mellan båtar med tunnel och utan. På segelfronten experimenteras det en del med Mylar/Kevlarsegel i olika varianter, men
inga av de bästa använde några extrema segel.
Klart är att variationerna i utrustningsväg var stora. Bland de bästa förekom i stort
sätt alla sorters segel, master och skrov. Men ingenting verkade direkt snabbare än
något annat.
— Sv.505 Förbundet — Uppdaterad 2020-05-06 |
||||||||||