Artikel
hämtad ur
GKSS Seglarbladet, Nr 5 1987
PDF
av Tina
Karling
Världsbäst - Där
satt den!
Spiken. Kanske kan man
kalla det. Beviset. Krister Bergström, 30, har länge, och jag menar länge,
tillhört toppskiktet av 505-flottan. Och nu har han alltså fått det bekräftat,
svart på vitt, att han är bäst. Världsbäst.
VM-segern i Helsingfors i juli satt nog gott. — Jag är inte speciellt överraskad
egentligen, säger Krister själv. Vi har varit nära så många gånger och nu stämde
allt bra, så det gick vägen. Men visst känns det skönt. Konstigt vore väl
annars. Vi, innefattar gasten Olle Wenrup, en 4 år gammal rosafärgad Parker, ett
gäng Rebellsegel och så Krister själv förstås. Olle är stockholmare, erfaren
fiveseglare — extra skarp på undanvindssegling och lagom lugn och sansad. — Vi
kompletterar varandra mycket bra, tycker Krister. Själv är jag en aning het och
temperamentsfull, även om det har lagt sig de senaste åren. Olle tar nog ned mig
när det behövs, samtidigt som jag peppar och lyfter honom om han skulle börja
säcka. Dessutom är min styrka hårda kryssar och slörar, det där med snabb
länsteknik och taktik har Olle tillfört. Vi går väldigt bra ihop helt enkelt.
BRORSAN I TRAPETSEN
Men det har inte alltid varit Olle. Nej, brorsan Martin var Kristers andra hälft
i många herrans år. Det började i pojkåldern ute på landet på Tjörn. Krister
hade hösnuva och trivdes bättre på sjön. — Vi fick vår första båt, en fyra meter
lång Koralle, och lärde oss själva att segla runt i viken. Mamma stod på bryggan
och förmanade: "Segla inte längre ut än bojen där, pojkar." Segelturerna
förlängdes som ni förstår efter hand alltmer. Pelle Wikman har faktiskt också
bidragit till framgången, här något längre tillbaks i tiden. — På seglarläger på
Sparreviken -69, där Pelle var instruktör, seglade jag min första kappsegling.
Jag kom faktiskt sist, skrattar Krister. Kanske tävlingsgnistan tändes där. För
bröderna köpte en Trapez, blev tvåa i sin första kappsegling i Långedrag.
Krister 15 och Martin 13 år. Fjäderlätta susade de runt banan i den svaga vinden,
och självförtroendet fick sig självklart en skjuts. SM vann de sedan 1974. Det
gav blodad tand och smak på framgång. Säkerligen. VM i 505 gick i Marstrand -74,
minns Krister. Martin och jag kollade in de fräcka lådorna, och bestämde oss för
att en five får det bli. De seglade i Långedrag. Tränades av Kalle Nilsson, en
veteran inom fivesegling. — Han var vårt stora stöd, en läromästare av klass.
Han lade grunden kan man nog säga, berättar Krister.
— Sammanhållningen i klassen har också betytt mycket. Utan gänget med bröderna
Eklund, Rosén/Wenrup, Nilsson/Calvert och Eriksson/Lidman i slutet av
sjuttiotalet, hade vi nog inte hamnat var vi nu befinner oss, menar Krister.
Tillsammans peppade vi varandra, diskuterade taktik och teknik, var varandras
förebilder. Så borde alla klasser fungera, säger Krister allvarligt. Och vi kan
väl bara hålla med.
MÄSTERSKAP PÅ MÄSTERSKAP
Hans första VM var 1977, sedan dess har Krister seglat 7 VM, 5 EM och 9 SM i
505. Nu till helgen seglar han sitt 10:e SM på hemmavattnen utanför Långedrag.
Favorit? Ja, skrattar han, vi får väl se. Vi återgår till att snacka VM.
— Första VM som gick bra var 1980, kommer Krister ihåg. Då var vi 4:a. Sedan
gick det bra även -82 och -86. Förra året var det nära, men Krister och
dåvarande gasten Magnus Holmberg blev 2:a. Retfullt men det är inte alltid det
stämmer helt. Klassen är tuff och konkurrensen hård. Australiensarna har
dominerat de senaste åren. Dels har de ett mycket stort fält hemma, dels båtar
som riggas på det speciella Aussie-viset. — Känns skönt att bryta trenden, ler
Krister, det tjänar vi nog alla på.
STRATEGI
Hur seglar han då, denne mycket vackert isblåögde göteborgare, varför går det så
bra? — Det gäller att ha en strategi. En plan. Och en vilja att alltid göra det
bästa av situationen. Jag koncentrerar mig 100%-igt på starten och första
kryssen. Ger sedan aldrig upp. Sen tror jag att min period som klubbansvarig
tränare i GKSS-83/84 har lärt mig att segla en aning mer vidsynt också. Jag
angriper problem som uppstår på ett öppnare sätt, kan se fler lösningar och
möjligheter. Troligtvis snappar man upp mer än man tror genom att lära och
finnas till för andra. Inblick i fler problem har gett större erfarenhet, medger
Krister.
SEGLINGEN ÄR ÄNDÅ INTE ALLT
Det finns trots allt ett liv utanför seglingen, även om mycket präglas av vita
segel och timmar på vattnet. Flickvännen Inger är Kristers livskamrat och stora
stöd. Hon är själv aktiv orienterare och idrottsmänniska, och förstår väl att
det tar sin tid att ha ett heltidsintresse. Idrottslärare som de är båda två,
bor och jobbar de i Tyresö utanför Stockholm. Trivs alldeles utmärkt med det. —
Visst skulle vi vilja flytta ner till framsidan, men så som arbetsmarknaden ser
ut med få lediga platser så får vi vara nöjda med det vi har, tycker Krister. Än
så länge. Framtiden ser han ljust på. — Jag är frisk och har alla möjligheter i
världen att göra mitt liv till ett bra sådant. Seglingen har gett, och ger mig
så otroligt mycket. Jag träffar likasinnade människor och det trivs jag med,
säger han med ett stort leende. Livs- och tävlingsgnistan finns där, var så
säker. Den som tändes för många år sedan, kringkajkandes i viken på landet,
brinner fortfarande och får honom att fortsätta. Grattis och lycka till,
Krister!
PS IGEN! Ja, spiken igen. Denna gången blev det SM i Långedrag. Krister och Olle
seglade hem ytterligare ett SM-tecken. Det är bara att skaka på huvudet och
gratulera till en alldeles väldigt lyckad säsong: förstaplats på Kieler Woche,
löjligt nära seger i NM, ett VM och nu knorren på SM. Fortsätt så!
□
1987
5O5 VM rapport
World's best - Bullseye!
The nail. Maybe you can
call it that. The evidence. Krister Bergström, 30, has long, and I mean long,
belonged to the top tier of the 505 fleet. And now he has had it confirmed, in
black and white, that he is the best. World's best.
The World Championship victory in Helsinki in July was probably a good thing.
"I'm not really surprised," says Krister himself. We've been close so many times
and now everything was right, so it worked out. But it certainly feels nice. It
would be strange otherwise. We include crew member Olle Wenrup, a 4-year-old
pink coloured Parker, a bunch of Rebell Sails and of course Krister himself. Olle
is from Stockholm, an experienced five-oh sailor — extra sharp on downwind
sailing and suitably calm and composed. "We complement each other very well,"
says Krister. I myself am a bit hot-tempered and temperamental, although that
has subsided in recent years. Olle probably takes me down when necessary, while
I cheer and lift him if he starts to sag. In addition, my strength is upwind
sailing in strong wind and reaches, the rest with fast downwind technique and
tactics Olle has added. We simply get along very well.
THE BROTHER IN THE TRAPEZE WIRE
But it hasn't always been Olle. No, brother Martin was Krister's other half for
many years. It started as a boy out at the summer resort at Tjorn. Krister had
hay fever and felt better at sea. — We got our first boat, a four-metre long
Koralle, and taught ourselves to sail around the bay. Mother stood on the bridge
and admonished, "Sail no further than the buoy there, boys." The sailing trips
were lengthened as you understand gradually. Pelle Wikman has actually also
contributed to the success, here somewhat further back in time. — At the sailing
camp at Sparreviken -69, where Pelle was an instructor, I sailed my first race.
I actually came last, laughs Krister. Maybe the competitive spark was ignited
there. For the brothers bought a Trapez dinghy, came second in their first race
in Langedrag. Krister 15 and Martin 13 years light as a feather. They whizzed
around the course in the light wind, and their confidence naturally got a boost.
They then won the Swedish championships in 1974. It gave bloody teeth and a
taste of success. Certainly. The WC in 505 took place in Marstrand -74, Krister
remembers. Martin and I checked out the cheeky boats, and decided it had to be a
five-oh for next season. They sailed in Långedrag and were coached by Kalle
Nilsson, a veteran in 505 sailing. — He was our great support, a class teacher.
You could say he laid the foundation, says Krister. — The cohesion in the class
has also meant a lot. Without the gang with the brothers Eklund, Rosen/Wenrup,
Nilsson/Calvert and Eriksson/Lidman in the late seventies, we probably wouldn't
have ended up where we are now, says Krister. Together we encouraged each other,
discussed tactics and technique, were each other's role models. That's how all
classes should work, says Krister seriously. And we can only agree.
CHAMPIONSHIP ON CHAMPIONSHIP
His first WC was in 1977, since then Krister has sailed 7 WC, 5 EC and 9 SM in
505. Now this weekend he is sailing his 10th Swedish championship on his home
waters outside Langedrag. Favorite? Yes, he laughs, we'll see. We return to
talking about the WC. — The first WC that went well was in 1980, Krister
remembers. Then we were 4th. Then -82 and -86 also went well. Last year it was
close, but Krister and former crew member Magnus Holmberg finished 2nd. Fair
enough, but it is not always completely correct. The class is tough and the
competition fierce. The Australians have dominated in recent years. Partly they
have a very large field at home, partly boats that are rigged in the special
Aussie way. — It feels good to break the trend, smiles Krister, we probably all
benefit from that.
STRATEGY
How does he sail then, this very beautiful ice-blue-eyed citizen of Gothenburg,
why is it going so well? — It is important to have a strategy. A plan. And a
desire to always make the best of the situation. I concentrate 100% on the start
and the first upwind. Then never give up. Then I think that my time as a coach
in charge of the club in GKSS-83/84 has taught me to sail a bit more broadly as
well. I approach problems that arise in a more open way, can see more solutions
and opportunities. You probably pick up more than you think by learning and
being there for others. Insight into more problems has given greater experience,
admits Krister.
SAILING IS STILL NOT ALL
After all, there is a life outside of sailing, even if much is characterized by
white sails and hours on the water. Girlfriend Inger is Krister's life partner
and great support. She herself is an active orienteer and sports person, and
understands well that it takes time to have a full-time interest. Physical
education teachers as they are both, they live and work in Tyresö outside
Stockholm. Really enjoying it. "Of course we would like to move down to the
front, but the way the job market looks with few vacancies, we have to be
satisfied with what we have," says Krister. Still. He sees the future
brightly. — I am healthy and have every opportunity in the world to make my life
a good one. Sailing has given, and gives me so much. I meet like-minded people
and I enjoy that, he says with a big smile. The spark of life and competition is
there, be sure. The one that was lit many years ago, kayaking around the bay at
the summer resort, still burns and keeps him going. Congratulations and good
luck, Krister!
PS AGAIN!
Yes, the nail again. This time it was the Swedish championship in Langedrag.
Krister and Olle sailed home another gold medal. It's just a matter of shaking
your head and congratulating you on a very successful season: first place at the
Kieler Woche, ridiculously close victory in the Nordic championship, a WC win
and now the extra spice at the Swedish championship. Continue like that!
□
1987
5O5 Worlds Report
Photo: Jarmo Knuutila
