ÖPPNA NORDISKA MÄSTERSKAPEN 1979
- rapport i Svenska 505 Bulletinen
Nu är
det dax att skriva om sommarens händelser. Så här 3 månader efter
låter det lite konstigt. Men det är alltid lika roligt att läsa om vad
som hänt.
Hellerup var platsen för detta skräckspel som blev en cirkus utan dess
like i slutet av juli. Vädret och vindarna var inte det bästa, snarare
de sämsta, både med tanke på folk med semester och folk med 505:er i
Hellerup. Tyvärr är det så att man bestämmer att man skall segla vissa
dagar under sommaren mitt i vintern och det brukar bli därefter. Både
SM och NM är tydliga exempel på detta. Efter SM i år tyckte de flesta
att det var något av det värsta de varit med om och NM blev ännu
värre! Det är konstigt nog så att det är alltid någon som vinner ändå.
Bojsen-Möller vann igen, och de var helt suveräna i vanlig ordning, vi
(jag och Martin) hade en liten chans att vinna men de var väl tur, för
då hade folk aldrig glömt dessa cirkusseglingar. Nu vann ju de bästa
så nästan allt är i sin ordning. Schönherr/Kaempe blev trea, Staffan
och Anders (Muskeln) blev fyra och de behöver numera ganska så mycket
vind för att vinna.
Våra Svenska Mästare Janne och Kalle hade inget vidare flyt denna gång
och blev 5:a före Olle och Ebbe.
Nu glömmer vi seglingen för denna gången. En sak som våra danska
bröder är bra på det är de sociala arrangemangen kring seglingen.
Eller vad sägs om ett välkomstparty med massor av korv, köttbullar,
ost och förstås mängder av danskt öl. Denna kväll händer det ganska
mycket. Staffan E och 'Jägaren', eller 'Älgen' eller vad han nu heter,
hade införskaffat var sin Musto-annorak med stor ficka på magen.
Gratis käk tyckte dessa herrar och fyllde fickorna och även Stefans
berömda ryggsäck med köttbullar och annat smått och gott. Bröderna
Swede Sails ägnade sig åt inbrott. De fixade världens största
sängkammare åt snåla fattiga svin, så där låg jag, Martin, PA och
Thomas en natt innan vi blev utslängda. Det gjorde nu inte så mycket
p. g. a. att det verkligen var helskitet där uppe.
Det blev tält för resten av den helgen.
Regattamiddagen tillhörde ett av de bättre minnena från sommarens
seglingar. Denna gången saknades sådana profiler som Nutte, Hasse och
allas vår lilla Anders M (som numera går med näsan i vädret, undrar ni
varför så fråga honom). En ny talang visade sig dock denna kväll, det
var en man med namnet Bellman. Denne Bellman kunde det där med allsång
och fick fart på oss svenskar och danskarna. Att alla drack och åt i
stora mängder behöver man ju inte skriva om.
En sak man däremot bör skriva om är denna. Alla visste vi att
Stockholmare är lite konstiga, inget fel i det. Men man kan tycka det
att om man dricker en dansk back (30 flaskor) Guld Tuborg som
Lagårdsdörren, Göran Andersson kallas så ibland. Denna karl blev nu
inte fullare än vad jag blir om jag dricker ett glas lättmjölk, då kan
man nästan börja undra.
Tyvärr hände det en liten
olycka som min mor retar sig på än idag. Vad min mor har med NM -79
att göra är lite komplicerat och jag skall göra en mycket kort
historia kortare.
Det var så här att en djävla finne tvärnitar framför mig på vägen hem.
Jag mosade nu till min och min mors bil så illa att den numera står på
skroten. Så kan det gå om man kör som en kratta. Hem kom vi i alla
fall till slut även denna gång, kanske inte lika välkomna som vi
brukar.
Det finns säkert mycket mer att skriva om, men jag varken orkar,
kommer ihåg eller har lust. Jag har nämligen lyssnat på vädret nu, +2
ute, regn och inget vanligt regn som kommer uppifrån det kommer från
sidan för det blåser 22 m/s idag. Ja, ja det är bara 4 månader till vi
sätter igång igen.
Krister Bergström
S-6718
