Tranebergsbron

1787 beslutade Gustav III att en bro skulle byggas som en del av en ny väg mot Drottningholm. Det blev en flottbro, som revs i mitten av 1850-talet, då en pontonbro byggdes något längre söderut. I början av 1900-talet byggdes en ny öppningsbar bro som klarade att bära spårvagnar. Den snabba befolkningstillväxten i Västerort krävde dock snart en större bro, som kom att byggas ungefär 100 meter norr om pontonbron.

Gamla flottbron vid Traneberg i Stockholm från väster. foto ca 1912

Pontonbro över Tranebergssundet.

Gamla pontonbron vid Traneberg. (foto: Karl (K.A.) Ransell)

Gamla pontonbron vid Traneberg. (foto: Karl (K.A.) Ransell)
Fotografen har stått på Tranebergssidan med utsikt över mot Kungsholmen.
Stora Essingen syns i bakgrunden tv.

Tranebergsbron under byggnad. Närmast i bild syns den äldsta Tranebergsbron, en flottbro.
I mitten syns den gamla pontonbron. Längst till höger dagens bro under byggnad.
Fotograf: Bladh, Oscar (1895-1973). Stadsmuseet i Stockholm

Tranebergsbron under byggnad, november 1932.
Till höger syns den gamla Tranebergsbron. (foto: Oscar Bladh)

De båda äldsta Tranebergsbroarna, flottbron och pontonbron – den senare invigdes 1914.
De ersattes på 1930-talet av den nya Tranebergsbron.

Tranebergsbron under byggnad 1934. (foto: K.A. Lindgren)

Tranebergsbron under byggnad, 1932-34. (foto: Bertil Norberg)

Nya Tranebergsbron var Stockholms första högbro och var när den stod klar världens längsta betongspanns bro. Personerna bakom bron var arkitekterna Paul Hedquist och David Dahl och konstruktörerna Ernst Nilsson och Salomon Kasarnowsky.

När bron invigdes, den 31 augusti 1934, hade man gjutit världens dittills längsta valvbåge i betong, med en spännvidd av 181 meter. Paul Hedqvist ritade det mäktiga brospannet. Samme Hedqvist som även satte sin funktionalistiska prägel på flera andra landmärken i Stockholm, som Västerbron och Skatteskrapan, liksom på Per Albin-radhusen längs Ålstensgatan.
Fortsätt läs, klicka här!


När Tranebergsbron byggdes i början av 1930-talet var det med en hel del hjälp av ny teknik. Bron blev dessutom billigare än beräknat: byggherren hamnstyrelsen hade anslagit 4,8 Mkr men räkningen slutade på 4 Mkr jämnt.

Tranebergssund har dåliga bottenförhållanden; ett djup på 16 meter och bottenlager bestående av löst slam och sandblandad lera på ett tunt moränskikt närmast berget. Bron byggdes därför med ett enda valv med 181 meters spännvidd och 26 meters höjd – den då hittills största spännvidden för en svensk betongbro.
Fortsätt läs, klicka här!
 


TILLBAKA