|
|
 |
"Jag och Chribba lobbar för ett "hjälm-kör". Tänkte att vi kunde ha det i juli, när det är som varmast... som en sorts uthållighetstävling"
När det blev dags för att välja ut och
skriva om årets profil kunde jag som MKS utsände korrespondent
konstatera att klubben i princip består av 2 element (och nu menar jag
inte elradiatorer), nämligen juniorer och stofiler. Läsaren väljer själv
vilket epitet som passar bäst in på sig själv. Juniorprofil intervjuades
för några år sedan, och stofiler nästintill varje år... Efter lite
betänketid blev det ju uppenbart att det finns ytterligare en kategori i
MKS som aldrig har fått komma till tals. Jag stämde träff med den
utvalde. Det passade visst bäst 8.30 lördag morgon i Sätra stall. (F-n
åxå...varför just en sovmorgon)! Okej brinner man för sitt kall är det
bara att ta sig till stallet. När jag nyvaken snubblade in så står hon
där lika glad som alltid – Eva Grossman! Den självklara frågan hade
varit "varför är du alltid så glad?" men jag insåg snabbt att det hade
varit självmål, med tanke på hur jag förmodligen ser ut just nu, så här
tidigt.
Vi satte oss ner på varsin gammal sadel, som var omgjorda till stolar.
Hon började glatt berätta om alla hästar, samtidigt som jag diskret
försökte skava av hästskiten från skorna.
Till saken, sa jag (lite barskt för
att ta kommandot), vad gör du här, varför är inte du på Fjåset och
seglar?
– Var sak har sin tid, och eftersom jag ofta skjutsar mina döttrar hit
till Sätra stall så passar jag på att rida. Det gäller ju att hålla sig
i form sa hon med glimten i ögat, samtidigt som hon sneglade på min
begynnande ölmage.
Kan du gissa varför du blev utvald till årets profil frågade jag (och hoppades att hon inte skulle svara nej och att jag då skulle bli tvungen att avslöja varför.) Svaret kom som en hästpisksnärt. Det beror förmodligen på tre saker sa hon:
1. Att utan mig hade ni gubbar (tack för den) aldrig lärt er att bada bastu med badbrallor.
2. Att jag och andra tjejer starkt bidrar till att driva klubben framåt.
3. Att klubben nästan uteslutande består av juniorer och stofiler åsså numera seglartjejer. Och vad jag vet har ingen tjej blivit intervjuad ännu, så det var på tiden.
Hrnmm... avslöjad!
Eva utan hjälm!
Vad är viktigt framöver för dig och
MKS, tycker du?
– Lobba med 2-kroneseglarna, så att även de börjar segla Laser. Och att
hela tiden jobba för att behålla den fina MKS-andan.
Vad pysslar du men när du inte seglar eller rider då?
– Som heltidsarbetande läkare och trebarnsmor har jag inga
fritidsproblem. Dessutom har vi den senaste tiden byggt till på huset.
Min man och jag har tillsammans fyra tummar så det blir många tummar att
plåstra om.
Vad seglar du helst? Hur tänker du
inför ett race? Fokusera? Optimera hastigheten, trimmet eller vadå?
– Jag vill helt enkelt ha kul! Resultatet bryr jag mig inte så mycket
om. Det är vädret och dagsformen som får bestämma om det blir radial-
eller standardrigg! Kan jag sedan segla ifrån någon är det extra kul!
Ska du investera i egen båt?
– Nja... Till en början lånade/hyrde jag lånelaser av MKS. Numer har jag
en egen lånebåt (eller hur det nu var).
Är det en modetrend att du hängt på
Ljunggrens hjälmbärande?
– Nej! Jag och Chribba lobbar för ett "hjälm-kör". Tänkte att vi kunde
ha det i juli, när det är som varmast... som en sorts
uthållighetstävling. Den som först tar av sig hjälmen är en "Chicken".
Var rädd om profilen!
Allvarligt Eva, vad var det som fick
dig att börja med hjälm?
– Det var på MKS-köret 2003 och det var rejält blåsigt. Efter en batalj
med bommen fick jag åka in och sy några stygn i pannan.
Slutligen hade Eva inte tid med mig mer, hon skulle ut i ridhuset och dra en repa med kusen, som hon sa. Jag tackade för mig och lommade iväg och tänkte att här har vi en läkare utan gränser... fast ur en annan vinkel. Det är verkligen en tjej med skinn på näsan. MKS skulle behöva fler såna tuffingar!
Eder utsände
- MÄLARHÖJDENS KANOTSÄLLSKAP
-
favorit i repris ur verksamhetsberättelsen '2004