MÅLSKOTT
saxat ur SEGLING Nr 3 , 1983

VM i 505 : AUSTRALIEN DOMINERAR

Årets VM i 505 har redan gått av stapeln, långt borta på andra sida jorden i Adelaide, Australien. Göteborgs/Stockholms-kombinationen Krister Bergström/Olle Wenrup deltog i tävlingarna, som enda svenskar pga dyrbara transporter. Under pågående skogsbrand och efterföljande skyfall, båda av katastrofal omfattning, genomfördes först ett öppet nationellt mästerskap och därefter VM-seglingarna. Krister Bergström rapporterar om hur det hela avlöpte.

---

Årets 505-VM avhölls i Australien den 1-12 mars. Värd var Brighton and Seacliff Yacht Club i staden Adelaide som ligger på Australiens sydkust. Staden påminner om Los Angeles så tillvida att den omges av berg, och det var i dessa berg som ca 5-600 hus brann ner under vår vistelse pga den gigantiska skogsbranden som rasade. Drygt en vecka senare stod stora delar av staden under vatten pga två dagars skyfall. I allt detta skulle vi segla!
Men vi mjukstartade i Australien. Turistade i 3 dagar i Melbourne, mekade med vår båt i 4 dagar och tränade i 4 dagar. Detta var första gången vi två satt i samma segelbåt, en från Göteborg, Krister Bergström, och en från den Kungliga Huvudstaden, Olle Wenrup. Dessa dagar tränades allt och även solbrännan fick sin bit.

LOVANDE GENREP FÖR SVENSKARNA
Det började dra i hop sig. Australiens "lag" bestod av 63 båtar. 505-klassen i Australien är till antalet otroligt stor och som vi fick erfara också otroligt bra, så nästan alla dessa 63 båtar var av hög kvalitet.
Från övriga världen kom bara 25 båtar, vilket får anses som mycket dåligt. Förklaringen är att det internationella förbundet har tillåtit 3 st VM inom loppet av 18 månader. Vi är också vanliga människor som har jobb, lön och semester. En annan förklaring är att många satsar på OS-84. Världsmästarna från -82, Knapp/Lewis från USA, satsar stenhårt i FD och 18-fotare och kunde inte ställa upp den här gången. Favoriter för detta VM blev istället hemmaseglarna Neil Harrison/Nick Paterson i en specialbyggd Kyrwood-båt full med hydraulik och andra finesser. Andra heta namn var de båda Kyrwood-bröderna.

VM föregicks av Australiensiska mästerskapen som arrangerades av samma klubb. Hela VM-fältet startade i denna regatta som blev mycket bättre än själva VM:et, både vad gäller vind och svensk placering. Banan låg ca en sjömil ut från kusten. Det seglades en segling per dag med start kl 14.30. Först då hade sjöbrisen kommit. Vinden skulle normalt vara ca 10-15 m/s, men detta inträffade tyvärr bara på dessa förseglingar. Det fanns lite tidvatten, men det påverkade seglingarna väldigt lite. Regattan vanns överlägset av Harrison/Paterson (1, 24, 4, 1, 1, 4) med 16 p. Dessa herrar var imponerande bra i de lite starkare vindstyrkorna. Mycket överraskande slutade vi Bergström/Wenrup som 2:a (8, 6, 1, DNS, 2, 3) på 34.4 p. Vi hade det lilla extra som tyvärr aldrig infann sig senare på riktiga VM. Efter oss fanns fyra båtar Toronto vid Lake Macquarie (130 km norr om Sydney) som seglades av Kyrwood, Hewson, Bruniges och Kyrwood. Dessa båtar var i princip lika. Likadana segel, master och trimmöjigheter.

STORT INTRESSE
Intresset för seglingarna var stort, både i tidningar och TV. Bl a hängde ofta två helikoptrar över banan och filmade. Inslagen sändes tillsammans med nyheterna på kvällen. Skulle vara omöjligt i Sverige????! Tidningarna innehöll långa och många referat. Sponsorerna hade till och med lyckats ställa ut en 505 mitt i ett jättelikt varuhus. Båten lottades ut och kunde hämtas ut efter seglingarna. Det var med andra ord inte många invånare i Adelaide som inte visste vad som hände på vattnet utanför staden. Alla vi utlänningar bodde hos familjer och blev verkligen väl bemötta. Klubben erbjöd god och subventionerad mat, vilket tillsammans med baren gjorde klubben oerhört populär.

Inmätningarna inför VM gick bra trots översvämningar lite varstans. Under dessa två dagar kom lika mycket regn som under fem år! Stora delar av stranden spolades bort, Caterpillers fick jämna till resterna så att vi skulle få ner våra båtar utan att lyfta dom över flodraviner. Först bränder sen översvämning, vad skulle komma näst?

VM MED KALABLIK
Första seglingen blev rena cirkusen efter ett vindskift på ca 120 grader redan på första kryssen. Vi och många fler trodde att seglingen skulle avbrytas men så blev det inte. Inte nog med detta, seglingsnämnden kunde inte (fick inte) ändra banan. För vår del blev denna segling kryss, dikt bidevind, läns, halvvind, halvvind, halvvind, dikt bidevind, läns, halvvind, mål. 47:a i mål och katastrof. Natten blev lång i protestrummet. Seglingskommittén vann! Undrar hur många protester en seglingskommitté skall behöva få för att förlora. Inte ens i seglarlandet Australien har seglingskommittéen fattat att de är till för seglarna och inte för sig själva.
Andra köret blev den enda riktiga seglingen på detta VM. 4-5 m/s och vinden från ungefär samma håll. Vi rundar första märket som 10:a och seglar sedan riktigt bra och ligger 3:a när vi har ett babordsslag kvar till mål. Nu vill inte de block som håller babords vant vara med längre. De går som väl är inte helt sönder, men masten står inte rakt längre och vi får finna oss i att bli sexa. Harrison/Paterson vinner.

Tredje köret blev först Paul Elvströms som rundar upp som etta efter första kryssen. Han blir till slut nia vilket var hans bästa delresultat. Vi rundar upp mellan 50-60 tillsammans med Terry Kyrwood. Vi två seglar mycket bra på slörarna och en bit upp på andra kryssen leder Kyrwood och vi är uppe bland de tio första. T.Kyrwood håller undan och vinner medan vi börjar vår färd nedåt och slutar som 17:e båt.
Fjärde seglingen gick i samma förhållanden som tidigare. Hemmaseglarna Harrison/Paterson kom bort sig igen och blev 20:e båt i mål. VM:et som skulle vara rena formaliteten för deras del har blivit pannkaka 11, 1, 33, 20. Så vi kände oss inte ensamma. Vi slutade 7:a, men det kändes tungt och osäkerheten började smyga sig på oss. Seglingen vanns mycket överlägset av Peter Hewson, Sydney.

Femte seglingen kännetecknades av vrid på ca 40 grader och byar mellan 6-18 m/s. Allt kan hända! Rundar upp runt 15:e tillsammans med Elvström. Vi åker jo-jo upp och ner i fältet och slutar på 13:e plats. Missnöjda var vi och trötta men det glömdes snart efter att ha sett ett stim delfiner på mycket nära håll.

ÖPPEN FINALSEGLING
Vi låg på en 9:e plats inför sista seglingen med klara chanser till en 6:e plats om vi seglade bra. VM-segern stod mellan fyra båtar som verkligen hade seglat bra: P.Hewson 10,4,2,1,11, G.Kyrwood 4,2,4,3,6, G.Bruniges 1,7,8,4,1 och T.Kyrwood 27,3,1,9,4, alla från samma klubb i Toronto, Lake Macquarie. Fantastiskt!

Sista köret! Ännu ett vrid- och fispust-kör! Ända in på mållinjen var VM:et helt öppet. Bruniges som låg 7:a inför sista kryssen var världsmästare då. Terry Kyrwood var tvungen att passera honom för att vinna. Terry chansar med ett långt slag ut i havet och Bruniges väljer att täcka P.Hewson och G.Kyrwood. Chansningen går hem och VM:et blir Terry Kyrwoods och Reg Cricks. Terry och Reg har seglat 505 i 15 år tillsammans och har varit 2:a och 3:a förut. De har vunnit fem Australiensiska mästerskap.

Var tog amerikanarna vägen? De senaste fyra åren har 505-klassen dominerats av USA men inte den gången, då australiensarna seglade skjortan av oss allihopa. Förste amerikan på 5:e plats och vi 9:a till slut. Åtta australiensare bland de tio första.

1.		AUS		Terry Kyrwood/Reg Crick	27	3	1	9	4	1		28.7p
2.		AUS		Gary Bruniges/Greg Gardiner	1	7	8	4	1	6		32.7p
3.		AUS		Geoff Kyrwood/Bob Kyrwood	4	2	4	3	6	8		36.4p
4.		AUS		Peter Hewson/Alyn Ovenden	10	4	2	1	11	10		43.0p
5.		USA		Jeff Miller/Thomas Poore	20	9	12	2	2	4		47.0p
6.		AUS		Neil Harrison/Nick Paterson	11	1	33	20	3	3		54.4p
7.		AUS		Mark Soulsby/Anthony Hansen	3	12	22	5	9	7		61.7p
8.		AUS		Shane Duessen/Craig Watkins	18	16	5	17	8	5		79.0p
9.		SWE		Krister Bergström/Olle Wenrup	47	6	17	7	13	17		89.7p
10.		AUS		Grahame Engert Jr/Paul Campbell	19	19	3	13	12	ret		92.7p

Förklaringen är att Australien har satsat stenhårt på detta VM. Samarbetat, testat material, trimmat tillsammans. Allt med ett enda mål, att vinna VM, vilket de gjorde med besked. Fantastiskt!

NYTT PÅ BÅTSIDAN
Under de senaste fyra åren har antalet trimtampar ökat exceptionellt. Sydneybåtarna har jobbat i andra riktningen. Simpla båtar, få snören, ren layout. Kick, Cunningham och reglerbart förstag var allt. Inga gippande centerbord. Hydraulik till vant och förstagsjustering var mycket vanliga bland övriga australiensiska båtar. Dessa är mycket små och man slipper en massa wire, hävarmar och Harkenblock. Nackdelen med dom är priset och att hydrauliken läcker. Trots de lätta vindarna under seglingarna bröts en mast pga sådant läckage.

Även om båtarna är supermoderna och kräver sin styrka av de som seglar så fanns i alla fall tre riktiga 'gubbar' i fältet.
Bob Kyrwood, 65 år, gastar sin son Geoff och har gjort det de senaste åren. Denne man går med käpp, utom när han sitter på sin båge. Förutom sin fru så älskar han segling och motorcross. Bob och Geoff Kyrwood blev trea totalt på VM!
"Gamling" nummer två, Dennis Surtees, är över femtio år och amerikansk 505-pappa. Seglade i år mycket sämre än vad han brukar och blev 17:e. Har varit 2:a på tidigare VM hela tre gånger.

Sist men bäst Paul Elvström. Presentation onödig. Han kom till Adelaide för att träffa gamla vänner och ha roligt (segla 505). Han blev 2:a här på 505-VM för 17 år sedan. Han gjorde bra ifrån sig i en inte helt konkurrenskraftig båt. Han kan det här med segling och han gillar 505.

Krister Bergström