JOLLEMASTENS TRIM

Om du inte har kontroll över de parametrar som påverkar din riggs beteende, har du inte heller full kontroll över din båts prestanda. Förmodligen är då inte heller dina resultat på banorna och din fart i olika förhållanden så bra som de skulle kunna vara med lite mer förståelse för vad som egentligen påverkar "gurkan" och hur den i sin tur påverkar seglen.

GRUNDLÄGGANDE
Det viktigaste är att du har grejor som du tror på, och att du ger dem en rejäl chans. Det krävs alltid en hel del trimning innan man kan ta ut optimal fart ur segel och mast. Vi antar att du har mast och segel som du tror på och att de trimanordningar som behövs är lätt justerbara. Naturligtvis har du en bra båt med bra roder och centerbord. Problemet är att du är lite osäker på hur riggen ska trimmas in för att passa seglen och hur masten egentligen ska bete sig i olika lägen.

Vi ska titta på en vanlig jollerigg med förstag, vant och spridare. Dessutom lite på trapetsvirars inverkan på masten. Den här typen av rigg sitter t.ex. på 505, 470 och Fireball.

Till att börja med måste vi definiera vissa saker, så vi "talar samma språk".

De variabler som man kan påverka mastens, och båtens trim med, är ganska många, och det gäller att hålla reda på vad som händer när man ändrar på någonting. Förutom de ovannämnda sakerna påverkas riggen dessutom av på vilken höjd vant, spridare och ev. trapetsvirar är infästa, men vi börjar med att anta att vant och förstag sitter infästa på samma höjd.

RIGGSPÄNNING OCH MASTLUT
På en normal jollerigg tar vant och förstag upp riggspänningen. Det vanligaste är att förstaget är en vire i focken, eller att focken hissas upp på förstaget.

Vad som är viktigt att komma ihåg är att förstaget huvudsakligen:

1) Reglerar mastlutet
2) Drar mot vanten och ökar riggspänningen.

Eftersom vinkeln mellan mast och förstag är mycket större än vinkeln mellan vant och mast, påverkar en ändring av förstagets längd mastlutet mycket mer än vad en ändring av vantens längd gör. Vanten påverkar riggspänningen mest. Se fig 2.

Alltså: Förstaget reglerar mastlutet, vanten riggspänningen.

Mastlutet bestämmer till stor del båtens balans, lovgirig eller fallgirig. Mer mastlut, masten lutar mer bakåt, och båten blir lovgirigare. Det beror på att segelcentrum flyttas bakåt i förhållande till undervattenskroppens centrum.

Tänk på en windsurfingbräda som ju lovar när du lutar riggen bakåt och faller när du lutar den framåt. Se fig 3.

Riggspänningen påverkar först och främst mastböjen samt hur mycket förstaget saggar. Mastböjen beror av riggspänningen och av spridarna. Riggspänningen böjer masten genom kompression, och beroende av vantfästenas höjd jämfört med förstagets "drar" vanten masten bakåt "mot" förstaget. (Vanten drar masten bakåt och förstaget håller mot framåt).

Lite senare ska vi gå in på hur man med olika höjd på vantinfästningarna kan påverka mastböjen.

Fig 1. Mastlut

Fig 2.

Det vanligaste är att man justerar in mastlutet till ett läge som ger rätt balans i ett ganska stort vindregister, och sedan reglerar riggspänningen för att få önskad form på mast och segel för de förhållanden som råder.

Rätt balans har du när båten känns lite lovgirig, inte får för mycket utan bara lite grann så du får rätt känsla i rodret.

HUR PÅVERKAS MASTEN AV SPRIDARNA?
Riggspänningen är alltså den kraft som finns i vant och förstag. En liten ändring av vantens längd påverkar riggspänningen mer än vad motsvarande ändring av förstaget gör. Om vi till att börja med antar att vant och förstag sitter infästa på samma höjd i masten så gäller att riggspänningen böjer masten i huvudsak genom kompression.

Detta är de grundläggande saker som vi kommit fram till och som är viktiga att komma ihåg i fortsättningen.

Mastböj uppkommer alltid i två riktningar, dels framåt/bakåt och dels i sidled. Här definieras positiv sidböj som att mastens mitt kommer åt lovart och toppen åt lä, negativ sidböj som att mitten faller av åt lä och toppen går åt lovart. Se fig 4.

Om spridarna vinklas bakåt, spidarvinkeln ökas, kommer mastböjen framåt/bakåt att öka. Vinklas istället spridarna framåt, spridarvinkeln minskas, får du en rakare mast.

Man kan se det som att spridarna släpper masten framåt respektive drar den bakåt, (förutsatt att vanten är fästa bakom masten i båten). Se fig 5.

Mastens böjning i sidled bestäms av spridarnas längd. Här kan man tänka sig att spridarna förstärker vantens spänning och sätter kraft, (i sidled), på masten.

Längre spidare ger en rakare mast, (i sidled), de kan också inducera negativ mastböj. Kortare spridare tillåter mastens mitt att komma åt lovart, (positiv mastböj).

Kom ihåg att riggspänningen alltid förstärker spridarnas effekter på masten.

Fig.4

Fig.5

HUR PÅVERKAR RIGGEN SEGLENS FORM?
Alla segel har en ilagd mastkurva som är bestämd av segelmakaren. Mastkurvan är, förhoppningsvis, avsedd för en speciell mastböj som ger seglet den form det är designat med. Dvs den form som ska ge maximal prestanda.

Det är alltså viktigt att mastböjen stämmer med den mastkurva som lagts in i seglet, och på samma sätt att förstagets sagg stämmer med den förlikskurva focken skurits med.

Hur vet du då om masten böjer för mycket eller för lite?

Har du en mast som är för rak för den mastkurva som är inlagd i storseglet ligger buken alldeles för långt fram i seglet.

Seglet är för bukigt och akterliket stänger även om du släpper på kicken. Båten kommer att vara "overpowered", svår att hänga ner.

Om å andra sidan masten böjer för mycket ligger buken för långt bak i ett mycket plant segel. Du kommer inte att kunna stänga till akterliket hur mycket du än drar i kicken.

På motsvarande sätt kan du analysera fockens form i förhållande till förstagets sagg.
Se tabell 1,2.

HUR SKA MASTEN STÅ?
När det gäller seglens form har de alltså en form designad av segelmakaren, och det gäller att ställa in mastböjen så att stor och mast passar ihop.

En mycket viktig del i riggens trimning är mastens böjning i sidled. Vi ska nu gå in lite närmare på den biten. Vad som är viktigt här är att du kan få spalten mellan storsegel och fock att öppna i hårdvind, utan att för den skull tappa höjden, och att masten står rak (i sidled) i lättvind.

Ett sätt att öppna spalten är att släppa focken så att den tvistar ut och öppnar upp spalten, men det medför att du tappar höjd och det är ju inte så bra.

Ett bättre sätt är då att få mastens mitt att böja åt lovart, positiv mastböj. På det sättet kan du öppna spalten mellan stor och fock utan att tappa höjd. Den här tekniken att få masten att böja åt lovart i hårdvind kan vara extremt snabb, eftersom den också resulterar i att storen tvistar mer och spiller kraft, (depowering). Oftast tappar man lite i höjd men det tar man mer än väl igen på att farten ökar. Vid (senaste) 505 VM i Grömitz (1984) seglade dansken Jörgen Schönherr på det viset, lågt med tvistad stor och mycket fort, det lönade sig defenitivt till märket.

I lättvind är det mycket viktigt att du har en mast som står spikrak i sidled. Genom att avpassa spridarlängd, riggspänning och infästning av vanten korrekt kan man få en mast som i princip beter sig enligt följande i sidled.

Kom ihåg att för långa spridare inte tillåter mastens mitt att gå åt lovart och att för korta gör att masten böjer åt lovart för tidigt.

På t.ex. en 505 får man själv bestämma placeringen av spridare och vantinfästningar utan begränsningar i klassreglerna; därmed går det att optimera riggen för besättningsvikt och segel.

För klasser med hårdare klassregler kan det vara svårare att uppnå ovanstående "beteendemönster". Den bästa kompromissen är då att ha en mast som står rakt upp till ganska hård vind, och sedan låta mastens mitt böja åt lovart för att öppna spalten och spilla kraft ur storseglet.

RAK ELLER FÖRBÖJD RIGG?
Vi har nu konstaterat hur seglet ska se ut när masten är rätt trimmad, och hur masten ska bete sig i olika vindstyrkor. Ett sätt att påverka mastens uppförande är att laborera med höjden av vantinfästningarna, spridare och ev.trapetsvirar. Hur fungerar det?

Det finns två olika huvudfilosofier när det gäller riggning av masten.

Endera sätter man vanten infästa på samma nivå som förstaget. Denna riggning använder man om man har ett plant segel och alltså vill ha en rak mast. Masten böjer sig i huvudsak pga kompression från riggspänningen, spridarna håller mot masten och reglerar på det sättet hur mycket masten böjer sig.

Den "raka" varianten kräver hög riggspänning för att kontrollera masten, det i sin tur ger ett rakare förstag och kräver att focken är sydd för det.

En nackdel med att ha vanten på förstagshöjd är att det lämnar en ganska stor del av mastens övre del ostagad i sidled. Det ger dålig kontroll över masttoppens böjning i sidled. Ett sätt att staga masttoppen är att sätta ev.trapetsvirar högre upp i masten. Masten stagas upp av gasten när han står i viren, och det gör han ju när det blåser och masttoppen vill falla av åt lä.

Den andra typen av riggning går ut på att man flyttar upp vanten en bit ovanför förstagsinfästningen. En sådan rigg böjer sig till stor del beroende på att vanten "drar" masten bakåt/nedåt, och kräver lite mindre riggspänning än vad den "raka" gör.

Den här typen av rigg får ganska mycket förböj så fort man tajtar hem riggen och kräver därför ett storsegel med större mastkurva än vad den "raka" gör.

Den "förböjda" riggen är lite mer lätt trimmad än den "raka", mer förlåtande och automatisk. En annan fördel är att mastens böjning i sidled är väl kontrollerad.

Nackdelen är att i lättvind blir det bukiga storseglet svårtrimmat. Se fig 6, tabell 3.

Fig. 6

EXTREMA FÖRHÅLLANDEN
Extrema förhållanden är både mycket lätt vind och mycket hård vind. Dessa förhållanden har det gemensamt att de bägga kräver speciella trimningsåtgärder för att seglen ska fungera väl.

I extrem lättvind kan man varken skota eller kicka storseglet utan att stänga akterliket alldeles för mycket, och alltså finns det inga krafter som böjer masten. Storseglets mastkurva gör då att seglet kommer att ligga som en stor påse bakom masten, buken för långt fram och akterliket stängt. Långsamt!

Ett sätt att böja masten för att få rätt form på storen vore att öka riggspänningen, men det medför också ett rakare förstag med för plan framkant i focken, osv. Det är då mycket bättre att släppa fram masten i däckshöjd och på så sätt få den att böja på rätt sätt.

Genom att använda en "strut" eller någon typ av klossar kan man på ett effektivt sätt kontrollera mastböjen i nederdelen utan att behöva öka riggspänningen. Se fig 7.

Genom att förböja masten på det sättet i lättvind får storseglet korrekt form med lagom tvistat akterlik samtidigt som förstagssagget blir korrekt. Snabbt!

I lättvind behöver inte heller masten luta så mycket bakåt för rätt balans som i hårdare vind. Därför är det inte så lyckat att behöva släppa på vanten för att få det att sagga, det är bättre att släppa på vanten för att minska riggspänningen.

Hårdvind fodrar ofta at masten lutas mer bakåt beroende på  att storen släpps ut, mer kraft kommer i focken och båten blir fallgirig. Genom att luta masten bakåt korrigeras balansen i båten.

Hårdvind kräver också mer riggspänning för mer mastböj och rakt förstag, det är därför inte heller här så smart att släppa på förstaget för att luta masten bakåt om det inte kombineras med att öka riggspänningen genom att ta hem på vanten.

Även i hårdvind kan det vara läge att låta masten böja mer genom att släppa fram den i däckshöjd, och på så sätt plana ut storen. I extrem hårdvind kan vissa segel vara snabba med "bendrynkor": "bendrynkor" uppkommer när masten böjer för mycket i förhållande till storseglets mastkurva och man ser dem som diagonala rynkor från bomnocken till spridarna ungefär.

Det kan vara snabbt eftersom seglet spiller kraft utan att man tappar för mycket höjd. Se fig 8.

TILL SIST
Det finns alltså en hel del att pilla med och justera i riggen. Även om kanske inte alla klasser tillåter så stora variationer som andra kan du säkert förbättra dina resultat genom att förstå din rigg bättre.

När du prövar något nytt trim så var säker på att du utvärderar det ordentligt innan du ändrar igen. Segla mot en annan båt som du vet är snabb, och det kanske viktigaste av allt, skriv upp alla varianter som du testar. Annars kommer du snart inte att veta någonting om vad som är snabbt eller långsamt.

OCH, stirra dig inte blind på farten utan segla mycket så du får känsla för båten, då kommer farten oftast automatiskt. Det spelar ingen roll vilka spridarvinklar du har om du missar skiftet på första kryssen, sen kan du åka omkring i kön och dra i vanten hur mycket som helst!

Fig. 8
	"Bendrynkor" uppkommer när masten böjer sig för mycket för mastkurvan. I extrem hårdvind kan det vara mycket snabbt pga att seglet tappar kraft utan att man tappar för mycket höjd.

• Här är ett under många år beprövat och masttrim

505 Sweden Archive Home

— Sv.505 Förbundet —

Uppdaterad 2020-02-15