Bröderna Yves & Marc Pajot mot VM-guld

Björn Arnesson/Göran Andersson och Karl-Erik Nilsson/Flemming Nilausen revanscherade sig fint för fredagens mindre lyckade insatser. De blev tre respektive fyra och gick upp till en sammanlagd sjätte respektive sjunde plats i sammandraget och är alltså med i diskussionen bland de allra främsta.

Övriga goda insatser gjorde Stefan Sjöström/Reine Andersson som blev nia och Lars Åhren/Kjell Axelsson som blev tolva. Ledande fransmännen Pajot och amerikanen Dennis Surtees utkämpade en hård fight om platserna närmast svenskarna. Den striden avgjorde Surtees till sin förmån men det blev hårt in i det sista.

Fyllda av segerglädje kom Magnus och Göran Olsson från Stockholm i mål efter sin triumf i femte VM-seglingen:

"Om det var vår största seger? kanske inte med tanke på att det bara var en delseger", framhöll Göran. "Jo förresten, det var det kanske ändå, här deltog ju hela världseliten. I varje fall klassar jag denna triumf som större än när vi vann SM. Men oj vad jag är trött. Och Magnus (rorsmannen) ropade till mig när det var som allra värst och vi tagit ledningen att oldtimern 51-årige Marcel Buffet var i hälarna. 'Kämpa Göran, kämpa, gubbjäkeln är efter oss'..."

"Det var verkligen hårt så det förslog", framhöll en mycket glad Karl-Erik Nilsson sedan han klarat en fjärde plats. "Vi kapsejsade inte en enda gång men nära var det. Vid ett tillfälle hade jag nästan bara högerfoten i båten men klarade det i alla fall."

Släppte ni ledningen efter första kryssen godvilligt? frågade vi Göran Andersson.
"Nej det gjorde vi inte men vi ville inte ta några risker i den hårda vinden och grova sjön. Men vi tog igen en hel del på nästa kryss och är mycket nöjda med att vi kom trea. Det känns skönt efter 60:e placeringen på fredagen."

Nu undras om inte bröderna Pajot i alla fall var ganska nervösa under seglingen. Det gällde att hålla jämna steg med Surtees för att behålla ledningen och helst slå honom. Nära var det men även fransmännen kapsejsade två gånger. Sista gången strax före målgången. Nu måste de utstå en likadan pärs idag. Klarar de den också?

Startfältet på Marstrandsfjorden bestod av 82 deltagande besättningar från 15 nationer. Det vimlade av OS-segrare, VM-, EM- och nationsmästare bland de 64 utländska ekipagen. Sverige har varit med i VM-sammanhang i 505 sedan 1966 men aldrig lyckats bli bättre än fyra, genom bröderna Båth 1970 och Stefan Sjöström/Reine Andersson -71.

Favoriterna i detta VM var många. Regerande världsmästaren Peter White fanns på plats liksom hans landsman Derek Farrant – VM-segrare 1965 och 1971 – och Larry Marks, som blev mästare 1969 och 1970. De franska färgerna försvarades av dubble världsmästaren – 1959 och 1960 – Marcel Buffet, VM-tvåa 1968 och bröderna Pajot, VM-trea 1973. Starka namn var också USA-mästaren och fjolårets VM-tvåa Dennis Surtees samt den australiensiske OS-seglaren Mark Bethwaite.

Larry Marks (K5234)

Sveriges hopp stod främst till Thomas Haraldsson/Hans Heijl, Magnus och Göran Olsson, bröderna Båth, Stefan Sjöström/Reine Andersson, de sistnämnda seglande på hemmavatten.

Efter tune-up race – ett prov utan värde – och en enkel invigningsceremoni vid Societetshuset kunde spelet börja. Marstrandsfjorden visade sig från sin allra svenskaste sida, d.v.s. med hård vind och grov sjö, som förorsakade massor av haverier och otaliga kapsejsningar.

OK-jolle världsmästarna Björn Arnesson och Göran Andersson, kapsejsade redan under utseglingen till start, men höll sig sedan upprätt under hela seglingen. Trots pangstart låg de vid första kryssmärket inte bättre än 25:a, men avancerade sedan undan för undan och gick i mål som femma, platsen före nästa svenskbåt med bröderna Båth ombord.

59 ekipage fullföljde den hårda seglingen medan 20-talet båtar tvingades utgå. Natten före premiären blåste det småspik på Marstrandsfjorden och arrangörerna beslöt att uppskjuta starten en timme till kl 14.00. Då hade vinden lagt sig, men sjön var fortfarande grov. Efter ytterligare 35 minuters väntan på vindstabilisering kom premiärfältet iväg.

Efter första kryssen kunde man ana en liten sensation när Magnus och Göran Olsson dök upp som ledare med världsmästaren Peter White närmast. Trea låg bröderna Båth och fyra de franska bröderna Pajot. Under de båda slörbenen gick fransmännen mycket fort och tog ledningen före Olsönerna. Vid slörmärket kapsejsade bl.a bröderna Båth. Deras exempel följdes sedan av stort antal båtar enligt löpande-band principen.

Efter andra kryssen ledde Pajot alltjämt med Olsson/Olsson som tvåa och Haraldsson/Heijl som trea med bröderna Båth hack i häl. Tyvärr höll ställningen inte ända in i mål, då bröderna Båth drabbades av en trasig trapetsvajer och Olsönerna kapsejsade. Bröderna Pajot fick målskottet med marginal till fjolårets engelska världsmästare Peter White, före amerikanen Surtees och fransmannen Reynéer med Arnesson/Andersson på femte plats.

Bröderna Båth blev sexa, Karl-Erik Nilsson/Flemming Nilausen åtta och Thomas Haraldsson/Hans Heijl elva. Vid ankomsten till land möttes deltagarna av mätningschefen Anders Heuman, som verkställde stickprovskontroller av båtarnas utrustning och kontrollmärken. Det uppdagades därvid att Arnesson/Andersson saknade stipulerad bogserlina ombord. Diskvalificeringshotet kunde avvärjas endast tack vare att mätningschefen själv varit en av dem som bevittnat Marstrandsseglarnas kapsejsning på vägen ut till startplatsen med åtföljande förlust av lina.

Efter febrila reparationer var seglarna åter redo för en dust med den tidigare så vresiga Marstrandsfjorden, som nu visade sig från sin bästa sida och bjöd på sol från en blå himmel och en fin sydvästlig vind på cirka fem sekundmeter. Efter en omstart kom fältet iväg och båtarna spreds över fjorden. Vid kryssmärket ledde Mark Bethwaite, Australien, före Dennis Surtees, USA, och Jan och Ulf Andersson samt bröderna Båth. Arnesson/Andersson låg långt ner i fältet men påbörjade ett avancemang.

Ända fram till sista kryssen bevakade seglarna endast sina positioner och Bethwaite vann lätt och överlägset medan Dennis Surtees föll tillbaka till fjärde plats efter engelsmannen Colclough och bröderna Båth.

Efter två seglingar toppades VM-tävlingarna av amerikanarna Dennis Surtees/Steve Jones efter placeringarna 3 och 4, före bröderna Pajot, Frankrike, med placeringarna 1 och 9, samt regerande världsmästarna Peter White/Lew Dann med placeringarna 2 och 7. Därefter följde bröderna Båth, Sverige. Marginalerna var dock inte stora mellan de fyra första båtarna.

På kvällen festade VM-seglarna om i Marstrands fästning i sommarens största partaj i Marstrand. 350 gäster, däribland 17 världsmästare, europamästare och OS-seglare, hjälptes åt att äta upp mer än 15 helstekta grisar.

Helt oberoende av partajet dagen innan kom fältet iväg först vid 15-tiden för den tredje seglingen. Denna dag var det rätt att gå norröver i början och det gjorde också större delen av de kända namnen. Vid kryssmärket kom Dennis Surtees, USA, i täten med fransmännen Pajot närmast. Resten av tävlingen blev en strid mellan dessa båda båtar. Inga svenskar visade sig i täten på detta tidiga stadium av tävlingen.

Det blev en fascinerande 'fajt' mellan Dennis Surtees och bröderna Pajot. De båda konkurrenterna turades om att leda vid rundningsmärkena. Amerikanen gick snabbast på kryssarna men på undanvindbogarna kom fransmännen ångande och gick förbi. Vid sista märket rundade Pajot-bröderna alldeles före Surtees men inte långt efter rundningen hade USA-paret gått förbi i lovart. Dennis Surtees fick därför den champagneflaska som var segrarens lön efter varje segling.

Larry Marks (K5234)

Det var tunnsått med de svenska framgångarna denna dag då en kraftig vindvridning och flera omstarter gjorde att fältet blev mycket spritt. Bröderna Båth kom uruselt iväg men seglade upp sig till en sjunde plats i mål. Nästa svenska båt blev Arnesson/Andersson på en fjortonde plats.

Efter tre seglingar låg bröderna Båth på tredje plats och Arnesson/Andersson på sjunde plats. Segraren i andra seglingen, australiensaren Bethwaite, blev diskad för tjuvstart, vilket öde han delade med flera andra. De tippade favoriterna Derek Farrant och Larry Marks från England låg nu sammanlagt på 54:e resp. 58:e plats och var för ovanlighetens skull helt borta ur tätresonemanget.

Den fjärde seglingen blev en blågul klang- och jubeldag trots ruskvädret. Svenska båtar gick i mål på platserna 3, 4, 5 och 6 samt 11 och 12 men först av alla kom bröderna Pajot, 22 resp. 20 år gamla, som nu vann sin andra delseger och därmed hade stora chanser att vinna sin första VM-titel i klassen. Pajot ledde nu serien med överlägsen poängmarginal före Dennis Surtees, USA, som blev 21:a i den fjärde seglingen.

De svenska framgångarna var glädjande och ändå var det liksom fel män som tog topplatserna. Tvåa efter Pajot-bröderna i fjärde omgången kom Englands dubbel-världsmästare i klassen, Derek Farrant, som hittills misslyckats totalt i de avverkade seglingarna. Till en början låg inte Farrant bättre än fyra ty då var det svenskt närmast de franska bröderna.

Ulf och Jan Andersson rundade som tvåa före Haraldsson/Heijl vid första märket och samma ordningsföljd var det också efter slörarna. Bröderna Andersson låg fortfarande tvåa vid sista märket men på sista kryssen mot mål kom Farrant och gick förbi. Björn Arnesson och Göran Andersson från Marstrand hade en ny dålig dag på den svårseglade fjorden. Det hjälper tydligen inte att man är ute och trimmar varje dag på samma vatten.

Efter fyra seglingar ledde bröderna Pajot, 18 poäng, tvåa var Dennis Surtees, USA, 40.7 poäng, trea bröderna Båth Sverige, 48.4 poäng, fyra Peter White, England, 54 poäng och femma Peter Colclough, England, 61 poäng. Ulf Andersson låg tia och Thomas Haraldsson/Heijl tolva med 89 resp. 95.7 poäng.

Den femte och näst sista seglingen i 505-VM gav äntligen en svensk 'daily-first' genom Magnus och Göran Olsson, Stockholm. Svenskt blev det också på tredje och fjärde platserna genom Arnesson/Andersson från Marstrand och K-E Nilsson/Flemming Nilhausen från Tjuvkil.

När man först försökte starta blev det allmän omstart och sedan kom en vindvridning så att besättningarna fick vänta till kl. 14.00 på den gropiga Marstrandsfjorden innan det bar iväg. Men det gick undan. Vid kryssmärket kom Arnesson/Andersson som ledare före Olsson/Olsson och efter dem kom engelsmannen Loveday, bröderna Båth och Nilsson/Nilausen.

Det såg ut att bli en ny fin svensk dag men på första slören hände det saker, bl.a. råkade bröderna Båth illa ut genom ett vant som brast och de var tvungna att bryta. Vid första slörmärket var amerikanen i ledningen före Arnesson/Andersson och Nilsson/Nilausen med Olsson/Olsson på sjätte plats. Efter nästa kryss ledde amerikanen fortfarande men Olsson/Olsson skuggade och tog sedan kommandot på länsen och så var saken klar. Det låg för övrigt tre svenska båtar främst men den franske 'oldtimern' Buffet lyckades tränga sig emellan svenskarna före målgången och bli tvåa.

Svensk seger alltså genom civilingenjörerna Magnus och Göran Olsson, 26 resp. 24 år gamla och Svenska Mästare i klassen i år.

Inför den avslutande sjätte seglingen såg VM ut att bli en affär helt mellan amerikanen Surtees och bröderna Pajot. Med den sämsta seglingen borträknad hade Pajot 14.7 poäng mot 23.7 för Surtees. Detta innebar att om Surtees vann den sista seglingen och Pajot blev femma skulle amerikanen vinna VM med 23.7 poäng mot 24.7 för Pajot, men blev Pajot bättre än femma och amerikanen vann skulle Pajot bli världsmästare. Trea sammanlagt inför avslutningen var fortfarande bröderna Båth, trots att de fick utgå ur fjärde seglingen. Båth hade 48.4 poäng mot 48.7 för engelsmannen Loveday och 54.7 för Arnesson/Andersson. Det såg ut att bli hårda bud om bronsmedaljen.

Fransmännen hade således ett fint utgångsläge inför sista seglingen med endast amerikanen Surtees som ett fint verkligt hot. Efter en taktiskt fulländad segling kunde emellertid de franska bröderna gå i mål som tvåa i sista seglingen och därmed bärga VM-titeln till Frankrike sedan Surtees tippat vid slörmärket i mästarposition. Om bronsplatsen blev det verkligt hårt. Bröderna Båth från Göteborg hade det bästa utgångsläget men Arnesson/Andersson hade sin chans och de tog den. De blev femma i mål och sedan skulle bröderna Båth behöva bli bättre än elva för att bli bronsmedaljörer. De blev elva.

Nyblivna franska världsmästarna kommer från LaBaule och började segla 505 redan 1968, 14 resp. 16 år gamla. Det året blev de tvåa i VM i Kiel och trea förra året i Hong Kong. De vann vidare olympiskt silver i FD i Kiel 1972.

Trots allt gav VM det hittills bästa svenska totalfacit med Arnesson/Andersson på bronsplats, bröderna Båth på fjärde, Nilsson/Nilausen på åttonde, Arnesson/ Andersson på tolfte och Olsson/Olsson på trettonde plats. Nästa år bär det iväg till Bermudas för de tjugonde världsmästerskapen i 505. Det återstår att se om det är lättare för en svensk att bli världsmästare på andra sidan jordklotet än hemma i Sverige. Det gäller för de svenska aspiranterna att lägga sig i träning redan nu.

Göran Petersson

Consisting of six races with wind between force 3 and 6 the championships were dominated by two crews: the French, Yves and Marc Pajot (1-9-2-1-6-2) 2nd in 1968 at Kiel and 3rd in 1973 at Hong Kong and the Americans Dennis Surtees and Stephen Owens 2nd in 1973 at Hong Kong. The Marstrand team, the Swedes Björn Arnesson and Göran Andersson sailed faultlessly in a four year old boat and finished 3rd, beating the Swedish stars the brothers Christer and Per Båth.

Portraits made by Marcel Buffet

The organisation of the Royal Gothenburg Yacht Club was flexible and perfect. The island of Marstrand is very pretty and it was good to live in the calm and restful old town. The tranquil atmosphere of the place was a perfect aid to the concentration of the competitors.

This World Championship was a complete success and absolutely fair. The wind was as consistent in its direction as it possibly could be. The organisation was equally perfect on land as it was afloat. The Championship was Super-Sporty, completely in accordance with the sporting image of Swedes in general and in particular the solid team of Swedish 505's who gained 3 out of the first 10 places.

Marcel Buffet

Swedish bronze medal
in Marstrand's 505 World Championship

Below a report by Göran Petersson previously published in the GKSS Seglarbladet and in the Swedish 505 Association Bulletin

The 19th 505 World Championship was taking place 10-18 of August in the sailing town of Marstrand. It was the first time the 505 Worlds was placed in Sweden. Organizers were the Swedish 505 Association and GKSS.

The 505 dinghy was adopted as an international race sailing dinghy as early as 1954 but was introduced in Sweden, through GKSS, only in 1963 and here are now about 130 registered boats. 505 is manufactured primarily in England and Finland and the price for a fully equipped boat amounts to about 10.000 SEK.

The starting fleet on the Marstrands fjord consisted of 81 participants from 15 nations with several olympic sailors, world, european and national champions among the 64 foreign teams.

Sweden has been in the world championship context in 505 since 1966 but never managed to get better than with two fourth places, through the Båth brothers in 1970 and Stefan Sjöström/Reine Andersson -71.

The favorites in this championship were many. The reigning world champion Peter White was present as was his compatriot Derek Farrant – World Cup winners 1965 and 1971 – and Larry Marks, who became champion in 1969 and 1970.

The French colors were defended by Marcel Buffet, the double world champion in 1959 and 1960, and the Pajot brothers, runner-up at the 505 Worlds in Kiel 1968. Yves Pajot also finished third at the 505 Worlds in Hong Kong 1973.

Strong names were also the North American champion and last year's Worlds runner-up Dennis Surtees/Stephen Owens as well as Australian Olympic sailor Mark Bethwaite. Sweden's hope was mainly to Thomas Haraldson/Hans Heijl, Magnus and Göran Olsson, the Båth brothers, Stefan Sjöström/Reine Andersson and Björn Arnesson/Göran Andersson, the latter sailing on domestic waters.

After the tune-up race, a test of no value and a simple opening ceremony at the Societetshuset, the game could begin. The Marstrands fjord showed itself from its very Swedish side, with strong winds and rough sea, which caused lots of crashes and countless capsizes.

The OK world champions Björn Arnesson and Göran Andersson already capsized when sailing to the start, but then stayed upright throughout the race. Despite coming out good in the start, they were no better than 25th at the first mark, but then advanced from one goal to the other and finished as fifth, the place before the next Swedish boat with the Båth brothers on board. 59 crews completed race in demanding conditions while around 20 boats were forced out.

The night before the premiere it was very strong wind and rough sea conditions on the Marstrand fjord and the organizers decided to postpone the start one hour to 14.00. By then the wind had settled, but the sea was still rough. After another 35 minutes of waiting for wind stabilization, the premiere fleet came off.

After the first beat, you could feel a slight sensation when Magnus and Göran Olsson emerged as the leader with world champion Peter White closest behind. On third place where the Båth brothers and fourth the French brothers Pajot. During the two reaches, the French went very fast and took the lead before Olsson/Olsson. At the gybe mark the Båth brothers capsized. Their example was then followed by a large number of boats according to the running-band principle. After the second beat, Pajot still led with Olsson/Olsson as second and Haraldsson/Heijl as third with the Båth brothers notch in the heels. Unfortunately, the position did not hold up to the finish, as the Båth brothers were hit by a broken trapez wire and Olsson/Olsson capsized.

Upon arrival, participants were met by the measurement manager Anders Heuman, who carried out random checks of the boats' equipment and control marks. It was then discovered that Arnesson/Andersson lacked stipulated towing line on board. The threat of disqualification could only be averted because the head of measurement himself was one of those who witnessed the Marstrands sailors' race on the way out to the start with the consequent loss of rope.

The Pajot brothers got the goal shot with margin to last year's English world champion Peter White who was ahead of American Surtees and Frenchman Reyneer with Arnesson/Andersson in fifth place. The Båth brothers were sixth, Karl-Erik Nilsson/Flemming Nilhausen eighth and Thomas Haraldsson/Hans Heill eleventh.

After feverish repairs, the sailors were again ready for a dust with the previously so turbulent Marstrands fjord, which now turned from its best side and offered sun from a blue sky and a fine southwest wind of about 5 m/s.

After a restart, the fleet came off and the boats spread over the fjord. At the top mark, Mark Bethwaite, Australia, led before Dennis Surtees, USA, close followed by Jan and Ulf Andersson and the Båth brothers. Arnesson/Andersson was far down in the fleet but started to advance. Until the final beat, the sailors guarded their positions only and Bethwaite won easily and superiorly while Dennis Surtees fell back to fourth place after the Englishman Colclough and the Båth brothers.

After two races, the world championships were topped by American Dennis Surtees (3-4, before the French Pajot brothers (1-9) and the reigning world champion Peter White (2-7). Then followed the Båth brothers, Sweden (6-3). However, the margins were not large between the first four boats.

In the evening, all sailors reunited at Marstrand Fortress in this summer's largest party in Marstrand. 350 guests, including 17 world champions, European champions and Olympic sailors, were helped to eat more than 15 roasted pigs.

Completely independent of the party the day before, the fleet did not leave until 15.00 for the third race. This day it was right to go north at the beginning and so did most of the known names. At the top mark, Dennis Surtees, USA, came into the lead with the Frenchman Pajot closest.

The rest of the race became a battle between these two boats. No Swedes showed up in the lead at this early stage of the race. It became a fascinating battle between Dennis Surtees and the Pajot brothers. The two competitors took turns leading the rounding marks. The American went fastest on the beats, but on the downwind the French came steaming and passed. At the last mark, the Pajot brothers rounded just before Surtees, but not long after, the US team had passed them to leeward.

Dennis Surtees therefore received the champagne bottle which was the winner's salary after each race. The Swedish success on this day was thin, with strong winds and several restarts that made the fleet very scattered. The Båth brothers came away awkwardly but sailed to a seventh place finish. The next Swedish boat was Arnesson/Andersson in a fourteenth place.

After three races, the Båth brothers were in third place and Arnesson/Andersson in seventh place. The winner of the second race, the Australian Bethwaite was booked for a premature start, which he shared with several others.

The tipped favorites Derek Farrant and Larry Marks from England where now overall 54th and 58th respectively and was for the sake of unusualness, completely out of the close reasoning.

The fourth race became a blue-yellow sound and rejoicing day despite the bad weather. Swedish boats finished in places 3, 4, 5 and 6 as well as 11 and 12, but first of all came the brothers Pajot, 22 and 20 years old, who now won their second victory and thus had great chances to win their first world championship title in the class. Pajot now led the series with a superior score margin before Dennis Surtees, USA, who finished 21st in the fourth race.

The Swedish successes were gratifying and yet it was like the wrong men who took the top positions. Seconed after the Pajot brothers in the fourth round came England's double world champion Derek Farrant, who has so far failed completely in the felled races.

At first, Farrant was no better than fourth, because then it was a Swedish team closest to the French brothers. Ulf and Jan Andersson rounded second before Haraldsson/Heijl at the first mark and the same order was also after the reaches. The Andersson brothers were still second at the final mark, but on the last beat towards the finish Farrant came and passed.

Björn Arnesson and Göran Andersson from Marstrand had a new bad day on the difficult sailing fjord. Apparently it does not help that you are out trimming every day on the same water.

Results after four races:

  1. Yves Pajot/Marc Pajot, FRA 18pts.
  2. Dennis Surtees/Stephen Owens, USA 40.7pts.
  3. Christer and Per Båth, SWE 48.4pts.
  4. Peter White/John Davies GBR 54pts.
  5. Peter Colclough/Stephen Jones, GBR 61pts.
10. Ulf Andersson/Jan Andersson, SWE 89pts.
11. Thomas Haraldsson/Hans Heilj, SWE 95.7pts.

The fifth and next last one race in the 505 World Cup finally gave a Swedish "daily first" through Magnus and Göran Olsson, Stockholm. Swedes was also in third and fourth place through Arnesson/Andersson from Marstrand and K-E Nilsson/Flemming Nilhausen from Tjuvkil.

When the Race Commitee first tried to start the race, there was a general recall and then a change in wind direction came so that the crews had to wait until 14.00 on the rugged Marstrand fjord for the race to be restarted. But it went fast. At the top mark Arnesson/Andersson as leader before Olsson/Olsson and afterwards came the Englishman Loveday, the Båth brothers and Nilsson/Nilhausen.

It looked to be another fine Swedish day, but on the first reach things happened, the Båth brothers were badly hit by a shroud that broke and they had to withdraw from the race. At the gybe mark, the American Surtees was in the lead before Arnesson/Andersson and Nilsson/Nilhausen with Olsson/Olsson in sixth place.

After the next beat, the American still led but Olsson/Olsson shaded and then took command on the run and then the thing was clear. Besides, there were three Swedish boats mainly with the French old-timer Buffet who managed to penetrate between the Swedes before the finish and become second. Thus Swedish victory through the civil engineers Magnus and Göran Olsson, 25 and 24 year old Swedish champions in the class this year.

Ahead of the final sixth race, the WC title looked like a deal entirely between American Surtees and the Pajot brothers. With the worst race out, Pajot had 14.7 points against 23.7 for Surtees.

This meant that if Surtees won the last race and Pajot became fifth, the American would win the worlds with 23.7 points against 24.7 for Pajot, but if Pajot became better than fifth and the American won, Pajot would become world champion.

Third in total before the finish were still the Båth brothers, despite their DNF in the fourth race. Båth had 48.4 points against 48.7 for the Englishman Loveday and 54.7 for Arnesson/Andersson. There seemed to be hard bids for the bronze medal.

The French thus had a good starting position for the last sailing with only American Surtees as a real threat. After a tactically completed race, however, the French brothers were able to finish second in the final race and thus salvage the WC title to France since Surtees capsized at the gybe mark in the champion position.

Regarding the bronze medal, it became really tough. The Båth brothers from Gothenburg had the best starting position but Arnesson/Andersson had their chance and they took it. They finished fifth in the race and then the Båth brothers would have to be better than eleven to become bronze medalists. They finished the last race as eleventh.

The new French world champions come from La Baule and started sailing 505 as early as 1968, 14 and 16 years old. That year they came second in the 505 Worlds in Kiel and also last year 505 Worlds in Hong Kong. The Pajot brothers also won olympic silver medal sailing Flying Dutchman in Kiel in 1972.

After all, this 505 worlds gave the best overall Swedish record so far with Arnesson/Andersson in bronze place, the Båth brothers in fourth, Nilsson/Nilhausen in eighth, Andersson/Andersson in twelfth and Olsson/Olsson in thirteenth place. Next year it will be off to Bermuda for the 20th World Cup in 505. It remains to be seen if it is easier for a Swede to become a world champion on the other side of the globe than in home waters. It is important for the Swedish aspirants to get into training already.

Göran Petersson

Ulf Andersson/Jan Andersson chasing the Pajot brothers

Results (Top-ten) 505 WORLDS 1974

  1. Yves Pajot/Marc Pajot, France (1-9-2-1-6-2) 17.7 pts.
  2. Dennis Surtees/Stephen Owens, USA (3-4-1-21-5-6) 35.4 pts.
  3. Björn Arnesson/Göran Andersson, Sweden (5-13-14-60-3) 64.7 pts.
  4. Christer Båth/Per Båth, Sweden (6-3-7-12-DNF-11) 65.4 pts.
  5. John Loveday/Lewis Dann, England (13-5-3-DNF-8-15) 69.7 pts.
  6. Peter White/John Davies, England (2-7-13-13-21-DNF) 81.0 pts.
  7. Marcel Buffet/Thierry Moreau-Defarges, France (26-36-9-26-2-1) 82.0 pts.
  8. K-E Nilsson/Flemming Nilhausen, Sweden (8-11-15-DNF-4-16) 82.0 pts.
  9. Peter Colclough/Stephen Jones, England (17-2-14-7-17-51) 84.0 pts.
10. Hugh Bourn/Michael Bryant, England (20-8-12-20-10-7) 87.0 pts.

An advert in the Swedish sailing magazine SEGLING in 1975. Showing a photo on Marc and Yves Pajot when they won the 505 world championship in Marstrand in August 1974. A note on the advert is telling: "1975 years World Championships in Soling, Tornado, Dragon and 505 was won with masts from SAPA."

All participants agreed that this year's World Cup for 505 was exceptionally well arranged both in terms of sailing and organizational. A warm thank you to those who, for a year, devoted themselves to great preparation work, as well as those who made a great effort during the sailing. The sailing was sponsored by the company Alfred Dunhill Ltd in London, but whose generous financial assistance it would not have been possible to make the event the success it became.

From Mr. Derek Lee, marketing manager at Dunhill and himself a sailor and experienced member of sailing committees in a variety of sailing, Åke Bäcker has received the following letter:

Dear Mr Bäcker, At the conclusion of the 19th World Championship for the 505 Class, I would like to extend to you, and through you to your many colleagues concerned with the Regatta, our warmest congratulations on a perfectly conducted series. No doubt, you will be receiving similar sentiments from the International 505 Class Association and from many of the competitors, but we as sponsors have a special reason to thank you, as clearly the way in wich a Regatta is conducted in all its aspetts relates closely to the sponsor's name and its involvement. In this case, it could not have been more perfect. I am sure that we have begun what could be a most fruitful relationspips with the GKSS, and at a appropiate time we will look forward to meeting with you again in order to discuss how this might be arranged. In the rneantime, please accept our congratulations and best thanks.

Yours sincerely,
D. C. Lee

A "look-back" on 1974 - by Dave White
from the Sailing Programe at the UK Nationals, Felixstowe 1984

1974 was the year of the World Championships in Marstrand, Sweden, an event notable for extremely rough sailing conditions. I remember that every race but one was sailed in force 5 or 6 and that the waves were particularly destructive. For instance Robin Rudderblade-Whittle managed to break his rudder in every race. There was a great deal of equipment broken and very few people avoided capsizing. The Pajot brothers won in Larry Marks' old boat and even they capsized in each of the last two races. Nevertheless, their boat handling was superb and they had good speed as well. This was the first major regatta in the class which saw the introduction of the close-sheeted, full cut jibs and mainsails with maximum flow at 50%. These were developed by Cheret Voiles of La Rochelle and a number of the French team, including Pajots, were using them. We also saw for the first time twinning lines on some of the American boats and were amazed to see how far foreward the Aussies were sheeting their small flat-cut spinnakers.

The British nationals that year were held at the Ferry and they followed on close after the worlds. A number of the world fleet turned up at the Ferry and we had entries from France, Hong Kong, USA and Australia. The English fleet were all still sheeting flat jibs halfway out to the gunwhale and using mains with the flow well foreward. The remarkable advance in terms of pure boat speed that the new Cheret sails gave were demonstrated in devastating style by Marcel Buffet. Each day the 52 year old Frenchman was early through the gate and very easily crossing the fleet on port tack after just a few minutes racing. He won 3 races with ease, was never out of the top three and took the championship with a day to spare. Runner-up was John Loveday who went on from this success to dominate UK and world 505 fleets for the next couple of years. Other notable results in the week were Peter White 3rd, Phil Milanes 5th and Peter Colclough 6th.

The nationals fleet was 100 boats that year. Our clubhouse was considerably smaller in those days, so we had a marquee on the beach in front of the club and a number of other tents for changing and catering. I remember it being a good week, both socially and sailing-wise. We hope we can maintain the standard in 1984. 

Dave White

505 Worlds Results, 10-18 August 1974