|
High Resolution Image:
6710x9165
px (48MB)
3000x4096
px (7MB)
Hangö var i år skådeplatsen för VM i 505. 75
båtar från tio nationer var anmälda. Sydafrika ställde upp med tävlingens
"oldtimer", 61-årige advokaten Maurice Dobeyn. Bland övriga startande kan nämnas
tvåfaldiga världsmästaren från Frankrike,
Marcel Buffet,
samt dito från England, Derek Farrant, tillika titelförsvarare.
Svenskarna hade i år tilldelats elva platser,
och största förhoppningen stod till Stefan Sjöström och Reine Andersson, som
vunnit samtliga uttagningsseglingar samt NM, och i viss mån till Ulf
Andersson/Stefan Lundquist och Bennet och Bertil Thörner. Dessa tre infriade
också förväntningarna och placerade sig bland de tio främsta.
I lättvind hölls fransmännen allmänt som
favoriter, blåste det däremot uppemot 10 m/s tillmättes svenskarna och
engelsmännen största chansen. Tävlingens "dark horse" var bröderna Wilén från
Finland, som efter sitt försök att kvala till OS i Tempest, tagit fram sin Loco
VIII, och som senare skulle visa sig tillhöra toppskiktet.
Första dagen rådde liten till ingen vind, och
starten fick uppskjutas en timme i väntan på stabilare förhållanden. Den lätta
vinden passade tydligen fransmännen, och de tog hem sin första seger genom
LeTroquer. Överraskande tvåa var bröderna Thörner från Marstrand, trea finska
favoriterna Kari och Jyri Wilén. Dock fem fransmän bland de tio främsta.
Andra seglingen bjöd på "svenskväder", 12 m/s
uppmättes i byarna. Även engelsmannen
John Loveday
tycktes trivas och tog en överlägsen förstaplats med över sex minuter till tvåan
fransmannen Nicolas Loday. Stefan Sjöström/Reine Andersson visade också sin
hårdvindskapacitet genom att bli trea. Ulf Andersson blev nia och Magnus Olsson
tia. Tre svenskar bland de tio främsta och något överraskande fyra fransmän
trots den hårda vindstyrkan.
I tredje seglingen var det för första gången
blå-vitt i topp. Kari och Jyri Wilén, som låg tvåa hela första "varvet",
lyckades på andra kryssen segla förbi svenskarna Sjöström & Andersson, som
tidigare haft ledningen med över en minut.
Stockholmarna Ulf Andersson/Stefan Lundqvist
hade börjat få fart på sin båt, som de i år köpt av bröderna Båth, tidigare
505-suveräner, men nu FD-seglare. Bröderna Thörner gick in på en sjundeplats,
och hittills bästa svenskdagen kunde noteras.
 Efter
tre seglingar var nu ställningen att bröderna Wilén, Finland, ledde med två
poäng före Ulf Andersson. Stefan Sjöström låg femma och bröderna Thörner, som
brutit andra seglingen p.g.a. roderhaveri, fanns på trettonde plats. Stort hopp
i svenskkolonin.
Fjärde seglingen bjöd åter på lättvind, 3-4
m/s, vilket skulle betyda franskt i toppen. Bruno Levesque, Frankrike, segrade,
vilket förde upp honom till en sjundeplats sammanlagt. Bröderna Wilén behöll sin
ledning genom att segla in på en fin fjärdeplats.
För svenskarna var det en svart dag. Magnus
Olsson klarade en elfteplats efter att ha rundat upp som femma, men förlorat
stort på undanvindarna. Ulf Andersson var båten efter Magnus och behöll sin
sammanlagda andraplats. Stefan & Reine gjorde som det sedermera skulle visa sig
en ödesdiger djupdykning i fältet och kom på 44:e plats. Inför femte och näst
sista seglingen hade vinden ökat till 5-6 m/s.
Engelsmannen
John Loveday
visade återigen sin styrka genom att ta sin andra delseger före fransmannen
Nicolas Loday. Stefan & Reine kom igen starkt efter sin 44:e-plats i fjärde
seglingen och kom nu trea. Sexa Bennet Thörner, åtta Magnus Olsson.
Med en segling borträknad var nu läget inför
sista seglingen att Wilén ledde före Loveday, England, och Loday, Frankrike och
Sjöström/Andersson, Sverige. Ulf Andersson låg sexa, Thörners sjua.
Skulle Finland få sin första VM-seger? Svaret
på detta gavs redan vid starten, då Wilén och Loveday bevakade varandra så hårt,
att de inte låg bättre än omkring 30:e plats efter första "rundan".
Titelförsvararen Derek Farrant ledde med över två minuter före amerikanen Jeff
Brauch och engelsmannen Turgoose. Thörners var här sjua och Stefan Sjöström på
24:e plats. Starkt gick fransmannen Bruno Levesque, nu på fjärde plats vid
kryssmärket. I denna stund var han världsmästare. Trots att han gick upp och kom
tvåa i sista seglingen hjälpte inte detta mot landsmannen Nicolas Loday, som
genom en mycket stark uppsegling på sista kryssen kom in på 14:e plats och
därigenom blev världsmästare med knappa ett poäng.
Wilén och Loveday, genom sin hårdbevakning av
varandra, hamnade långt ner i fältet och slutade som trea respektive femma i
totalen. Derek Farrant gick genom seger i sjätte seglingen upp till fjärde
sammanlagt. Hade han inte råkat ut för en tvivelaktig diskning för tjuvstart i
tredje seglingen (där han blev åtta) skulle han lagt ytterligare ett VM till
sina två tidigare. 6,7,8 blev Ulf Andersson, Bennet Thörner och Stefan Sjöström.
Ulf var för övrigt den ende, som hade alla placeringar inom de 18 bästa.
Trots att stor ojämnhet rådde i de
individuella seglingarna bland de tio första, var det dock inget tvivel om, att
en värdig världsmästare hade korats i fransmannen Loday. Ur svensk synvinkel var
detta det hittills bästa VM:et med tre bland de tio främsta. Tyvärr är det
osäkert om denna topp kan behållas om FD förblir olympisk. Vissa funderingar på
att byta klass lär redan finnas inom svenska 505-toppen, och det är bara att
lyckönska FD-klassen till denna konstgjorda andning här i Sverige.
På årsmötet i Hangö beslöts, att
1974 års VM
kommer att gå i Marstrand i GKSS och Svenska 505 Förbundets regi.
Från Till Rors specielle utsände
Torgny
Nordström
Resultat VM Hangö 1972
1. Nicolas Loday/Nicolas
Fedorenco Frankrike
2. Bruno Levesque/Jean-Luc Bapst Frankrike
3. Kari Wilén/Jyri Wilén Finland
4. Derek Farrant/Bev Moss England
5. John Loveday/Alan Terry England
6. Ulf Andersson/Stefan Lundqvist Sverige
7. Bennet Thörner/Bertil Thörner Sverige
8. Stefan Sjöström/Reine Andersson Sverige
9. Patrick Haeglei/Christian Brodard Frankrike
10. Robert Napier/Geoffrey Rae England
Translation of above report as follows:
This year, Hanko was the scene of the 505 World Cup. 75 boats from ten nations
were registered. South Africa lined up with the competition's "old timer",
61-year-old lawyer Maurice Dobeyn. Other starters include the two-time world
champion from France,
Marcel Buffet,
and from England, Derek Farrant, as well as title defender.
The Swedes had been awarded eleven places this year, and the greatest hope was
to Stefan Sjöström and Reine Andersson, who won all the qualifier regattas and
the Nordic Championship, and to some extent to Ulf Andersson/Stefan Lundquist
and Bennet and Bertil Thörner. These three also met expectations and placed
themselves among the top ten.
In light winds, the French were generally regarded as favorites, however, if it
blew up to 10 m/s, the Swedes and the English were given the greatest chance.
The "dark horse" of the competition was the brothers Wilén from Finland, who,
after their attempt to qualify for the Olympics in Tempest, entered with their
Lönnfors 505 Loco VIII, and which would later prove to belong to the top tier.
The first day there was little to no wind, and the start had to be postponed for
an hour in anticipation of more stable conditions. The light breeze seemed to
suit the French, and they took home their first victory through LeTroquer.
Surprisingly second were the Thörner brothers from Marstrand, on third place the
Finnish favorites Kari and Jyri Wilén. However, five Frenchmen among the top
ten.
The second race offered "Swedish weather", 12 m/s was measured in the gusts.
Englishman John
Loveday also seemed to thrive and took a superior first place with over six
minutes to second Frenchman Nicolas Loday. Stefan Sjöström/Reine Andersson also
showed his strong breeze capacity by being third. Ulf Andersson was nine and
Magnus Olsson tenth. Three Swedes among the ten best and somewhat surprising
four Frenchmen despite the strong wind force.
In the third race it was blue-white for the first time. Kari and Jyri Wilén, who
placed second throughout the first "lap", managed to sail past the Swedes
Sjöström & Andersson on the second beat, who previously had the lead with over a
minute.
Stockholmers Ulf Andersson/Stefan Lundqvist had started to gain speed in their
boat, which they bought this year from the Båth brothers, formerly 505
sovereigns, but now FD sailors. The Thörner brothers finished on seventh place,
and so far the best Swedish day could be noted.
After
three races the standing was that the brothers Wilén, Finland, led by two points
ahead of Ulf Andersson. Stefan Sjöström was fifth and the brothers Thörner, who
retired from the second race due to rudder failure, was in thirteenth place. Big
expectaions in the Swedish camp.
The fourth race again offered light winds, 3-4 m/s, which would mean French at
the top. Bruno Levesque, France, won, bringing him to seventh overall. The Wilén
brothers retained their lead by sailing into a fine fourth place.
For the Swedes, it was a bad day. Magnus Olsson managed an eleventh place after
rounded up as fifth after the first beat, but lost big on the reaches. Ulf
Andersson was the boat after Magnus and retained his total second place. Stefan
& Reine did as it would later prove a fateful deep dive in the field and came in
44th place. In time for the fifth race, the wind had increased to 5-6 m/s.
Englishman John
Loveday again showed his strength by taking his second partial victory ahead
of Frenchman Nicolas Loday. Stefan & Reine came back strong after their 44th
place in the fourth race and now came third. Bennet Thörner finished sixth and
Magnus Olsson on eight place.
With one race counted off, the situation before the last race was now that Wilén
led before Loveday, England, and Loday, France and Sjöström/Andersson, Sweden.
Ulf Andersson was sixth, Thörner's seventh.
Should Finland get their first World Cup victory? The answer to this was already
given at the start, when Wilén and Loveday watched each other so hard that they
were no better than about 30th place after the first lap. Title defender Derek
Farrant led with over two minutes ahead of American Jeff Brauch and Englishman
Turgoose. Thörners was seventh and Stefan Sjöström in 24th place. Frenchman
Bruno Levesque was going strong, now in fourth place at the top mark. At that
moment he was a world champion. Although he went up and finished second in the
last race, this did not help. The compatriot Nicolas Loday, who by a very strong
finish on the last beat came in 14th place and thereby became world champion
with barely one point.
Wilén and Loveday, through their hard guarding of each other, ended up far down
in the fleet and finished third and fifth respectively in the total. Derek
Farrant went through victory in the sixth race up to fourth overall. Had he not
suffered a questionable disqualification at the start of the third race (where
he finished eight) he would have added another World Cup to his two earlier.
6.7,8 was Ulf Andersson, Bennet Thörner and Stefan Sjöström. Ulf, incidentally,
was the only one who had all races in the top 18.
Although there was great bias in the individual races among the first ten boats,
there was no doubt that a worthy world champion had been crowned to the French.
However, despite the great irregularity in the individual races among the first
ten boats, there was no doubt that a worthy world champion had been selected in
the Frenchman Loday.
From a Swedish point of view, this was the
best World Cup so far with three teams in the top ten. Unfortunately, it is
uncertain whether this peak can be maintained if FD remains Olympic. Some
thinking about changing class already exists within the Swedish 505 top sailors, and
it is only to congratulate the FD class for this artificial breathing here in
Sweden.
At the annual meeting in Hangö, it was decided that the
1974 World
Championship will take place in Marstrand organized by GKSS and the Swedish
505 Association.
~ Torgny Nordström
|
