MÅLSKOTT |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
VM i 505 hölls i år i Grömitz
i Tyskland. Grömitz är en liten bad och kurort som ligger ungefär 4 mil norr om
Travemunde. Grömitz ligger på västsidan av Lübeckbukten, på motsatta sidan ca 10 nm
bort ligger Östtyskland och längst in i bukten Travemünde. Innan VM seglades Kieler Woche. I år gällde Kiel som för-VM för 505, men eftersom det var ganska lång tid mellan Kiel och VM hade en del valt att åka direkt till Grömitz och träna på platsen för VM istället. Med på Kiel var dock flera bra svenskar, alla de bästa tyskarna och australiensarna samt de duktiga amerikanarna. Vädret i Kiel var för det mesta ganska lättvindsbetonat med en hel del stora vindvrid. Vann gjorde Blatchford/Woods från Australien som seglade mycket konsekvent och alltid lyckades vara med i toppen. Bästa svenskar blev Staffan Eklund/Göran Bobeck med en bra fjärde plats. På 6:e plats kom Kalle Nilsson/Bengt Zachrisson och åttonde båt blev Krister Bergström/Joakim Petterson. Till VM hade förutom ovannämnda svenskar Ebbe Rosén/Olle Wenrup och Niklas Philipson/Lars Stugemo kvalificerat sig. I sista minuten fick vi ett par extra platser som gick till Petter Bengtsson/Lars Hultgren samt Bo Ferm/Frank Bach. Sverige har av gammal tradition alltid mycket bra 505-seglare. På VM brukar vi alltid ha ett par båtar bland de absolut bästa. I år var de svenska förväntningarna fokuserade på Bergström/Petterson som varit de snabbaste på vårkvalen, Rosén/Wenrup svenska mästare -83, Kalle Nilsson EM-1:a -83 och på Eklund/Bobeck som vann de svenska kvalen till VM. Bland de utländska deltagarna märktes Peter Colclough/Harold Barnes. Colclough som vunnit tre VM tidigare är alltid med i toppen och alltid ytterst farlig. Ett annat starkt kort på förhand var Jörgen Schönherr från Danmark. Schönherr seglar nu FD men har tidigare varit fyra på VM i 505, han var också mycket nära att vinna FD VM tidigare i år. Från Australien kom ett helt gäng med duktiga seglare, bl.a flera 18ft-seglare som också seglar 505. Med i det 90 båtar starka fältet var också en gammal legend, Marcel Buffet 62 år, som seglat 505 sedan 50-talet med två världsmästartitlar från 1958/60. Buffet bevisar verkligen att bara man tränar så kan man segla jolle hela livet! Redan veckan innan VM gav vädret klara indikationer på vad som komma skulle. Mycket instabilt väder med lokala molnområden som drog in över banområdet från land. Ofta kraftiga vindvridningar och regnskurar varje dag. Detta var ett mönster som höll i sig under hela VM. En speciell sak med ett VM i 505 är startproceduren. I 505 används inte den traditionella linjestarten utan man använder grindstart, eller gatestart som den också kallas. Vid en grindstart seglar en deltagare,
haren, för babord på dikt bidevind före hela fältet. Fältet startar för styrbord
bakom aktern på en motorbåt som kör i häcken på haren. På det viset startar alla
"på en linje" under ca fem minuter. Alla har en god chans att komma bra iväg,
och man slipper alla tråkiga omstarter. Grindstarten kräver även den en speciell teknik,
det gäller att komma iväg med en lucka i lä så att man kan segla för fullt direkt och
förhoppningsvis rycka loss lite från båtarna runtomkring. Andra dagen startade seglingen kl. 16.00 efter lång väntan på vind. När vinden kom, blev det lättvind utifrån havet. Vann helt överlägset gjorde engelsmannen Peter White. Bästa svenskar blev än en gång Rosén/Wenrup, nu med en 8:e plats. I övrigt var det inte riktigt lika bra som dagen innan. Tredje seglingen blev ännu en lättvindssegling, dessutom en massa regn. Blatchford/Woods vann och visade att de var att räkna med. Tidigare hade de en 12:e och en 13:e plats. För svenskarna gick det riktigt dåligt med bästa svenskar på 15:e. Rosén/Wenrup blev bara 30:e båt.
Till fjärde dagen blåste det lite mera, fortfarande frånlandsvind men 6-9 m/sek istället för de lättare vindar som varit tidigare under veckan. Fortast gick Schönherr som vann före Rosén/Wenrup. Inför sista kryssen ledde Rosén/Wenrup före Schönherr, men lyckades inte hålla undan. Olle Wenrup: "Först försökte Schönherr att segla lika högt som vi, men han kom inte förbi. Då föll han av lite och började rusa, det fanns inget att göra åt honom." Schönherr seglade lite annorlunda än vad många andra gör när det blåser. Mycket bakåtlutad rigg, bukiga segel som tvistade väldigt mycket, och så lågt och fort, det var något som verkligen lönade sig. Bra dag med svensk andraplacering. På tredje plats kom Remington, Australien. Eklund/Bobeck blev 8:a efter en stark uppsegling.
Läget var nu att en svensk båt ledde VM inför layday och den femte seglingen. Rosén/Wenrup ledde före Remington, Australien. På tredje plats var amerikanarna Braun/Kenney som hela tiden varit bra med, och på fjärde plats låg Blatchford/Woods med en ganska jämn serie. (En intressant sak var att Braun som är från USA's ostkust hade flugit sin 505 som handbagage till London. Där hyrde han en bil och körde båten till Tyskland. Inte många båtar man flyger omkring med som handbagage!) Femte seglingen. Vid första märket ledde Philipsson/Stugemo tätt följda av Colclough, Schönherr och Blatchford. I de växlande vindarna vann Colclough före Schönherr och Blatchford. På fjärde plats kom Philipsson/Stugemo, på 6:e Eklund/Bobeck och på 7:e Nilsson/Zachrisson. Tyvärr så rasade Rosén/Wenrup till en 34:e plats, och var nu tvingade att räkna sin 30:e från tredje köret. Inför sista seglingen hade Colclough det bästa läget med 10 poäng tillgodo på Remington Australien, men ytterligare fem båtar hade chans att vinna.
Sista dagen tog svenskarna chansen att visa upp sig. Hela seglingen igenom låg det tre svenskar i topp och slogs med varandra om segern. Seglingen vanns av Rosén/Wenrup före Nilsson/Zachrisson och Bergström/Petterson. På 6:e plats kom Bengtsson/Hultgren och på 12:e Philipsson/Stugemo. Eftersom Colclough inte blev bättre än 14 men Blatchford/Woods seglade in på 8:e plats vann Australiensarna VM-titeln med 1.7 poäng före Colclough. Trea på VM blev amerikanen Hamlin som hela tiden varit bland de tio bästa, men aldrig i den absoluta toppen. Hamlin är en gammal veteran i 505. Han var tvåa efter Benjamin vid VM 1980 på Hayling Island och var en av de snabbaste på VM -82. Rosén/Wenrup avancerade till en fjärdeplats, trots att de blev tvungna att räkna en 30:e plats i sammandraget. För andra gången i rad blev en Australiensare världsmästare. De har verkligen en bred topp med många duktiga seglare, något som verkar gälla allt från jollesegling till 12 meters segling. Dean Blatchford som vann VM med gasten Terry Woods är bara tjugo år och när han inte seglar 505 seglar han artonfotare hemma i Australien. Glädjande var att svenskarna håller ställningarna som en av de bästa nationerna i 505, Eklund/Bobeck kom på 9:e plats, Nilsson/Zachrisson 13:e och Philipsson/Stugemo på 18:e. Fjärdeplats på VM måste räknas som mycket bra och en nionde plats är också det bra.
Sedan kunde det kanske gått bättre för några andra, men så är det med segling.
Övriga bra nationer var USA med tre båtar bland de tio bästa och England med två bland
de tio.
1984 års
världsmästare Dean Blatchford/Tom Woods (AUS)
Rosén/Wenrup, S-7591, engelska mästerskapen -84 – Foto: Hugh Bourn
Staffan Eklund/Göran Bobeck
Dean Blatchford/Tom Woods Foto: Stefan Eriksson
— Sv.505 Förbundet — Uppdaterad 2023-05-24 |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
