Sohlman var nära medarbetare till Alfred Nobel från 1893 till Nobels död 1896. Han blev därefter disponent för AB Bofors Nobelkrut från företagets grundande 1898 fram till 1919 då han utnämndes till kommerseråd och chef för kommersekollegiets industribyrå. År 1929 blev han verkställande direktör i Nobelstiftelsen där han var verksam till 1946.

I sin 1950 postumt utgivna bok "Ett testamente" har han givit en uttömmande och livfull skildring av händelseförloppet under de tre år, 1893-96, då han kom att stå Alfred Nobel nära.

I boken om Alfred Nobel skildrar Sohlman sitt nära samarbete med Nobel och hur han blev hans förtrogne på ett alldeles speciellt sätt. Här följer ett utdrag ur inledningen av hans bok:

"I början av januari 1897 överraskades allmänheten såväl i Sverige som utomlands genom offentliggörandet av Nobels testamente, varigenom han donerat huvudparten av sin efterlämnade förmögenhet till en fond, vars ränta skulle "årligen utdelas som prisbelöning åt dem, som under det förlupna året gjort mänskligheten den största nyttan".

Meddelandet rörande testamentbestämmelserna, deras ovanliga syfte samt delvis ofullständiga form väckte det största uppseendet men möttes snart av skepsis och kritik, vilken även riktades mot donator för hans "ofosterländska" sinnelag. Först efter fyra års utredningar och strider, ofta ganska bittra, samt sedan hinder av olika slag kringgåtts eller övervunnits, kunde grundlinjerna i testamentet taga fast form och Nobelstiftelsen konstitueras. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 20 juni 1900 stadfästes grundstadgar och de särskilda bestämmelserna för de svenska prisutdelarna rörande utövandet av denna deras verksamhet.

Under de tre sista åren av Alfred Nobels levnad kom jag såsom hans privata assistent att stå i nästan daglig beröring med honom, dels i direkt samvaro, dels genom en ganska omfattande brevväxling, huvudsakligen om det experimentella bearbetandet av hans uppfinnaridéer. Genom en bestämmelse i hans testamente, varom Sohlman erhöll kännedom först efter hans död, förordnades jag såsom den ene av de två exekutorer vilka skulle realisera hans kvarlåtenskap och vidtaga nödiga åtgärder för genomförandet av hans yttersta vilja. Nobel förutsatte härvid att jag skulle handhava huvudparten av arbetet - ett uppdrag som jag i betraktande av min ungdom och min oerfarenhet särskilt beträffande ekonomiska och juridiska frågor uppriktigt sagt måste anses ha varit föga vuxen. Jag kom emellertid på detta sätt att få taga en aktiv del såväl i avvecklingen av Alfred Nobels ekonomiska intressen i olika länder med de komplikationer och stridigheter av olika slag vilka voro förbundna härmed, som med tvister rörande giltigheten av hans testamente, då detta överklagades av vissa av hans släktingar. Slutligen fick jag deltaga i de ganska omfattande överläggningarna med representanter för de utsedda prisutdelarna och kommittéarbetet för utformningen av stiftelsens grundstadgar. Jag avser också denna skildring som en gärd av tacksamhet mot de nu bortgångna män som på olika sätt bidrog till förverkligandet av Alfred Nobels tankar och vilka utgjorde ett stöd och en hjälp för den unge, oerfarne testamentsexekutorn vid fullgörandet av det vanskliga uppdraget han fått sig anförtrott."

(ett utdrag ur Sohlmans postumt utkomna bok 1983)

Nobelprisen och deras mottagare har alltsedan den första prisutdelningen 1901 mötts med stort intresse över hela den civiliserade världen. Kring det nobelska sprängämnet dynamiten har, sedan det fördes i marknaden 1867, vilat en viss respektfull nimbus.

Som ett av världens mest kända patent har dynamit blivit ett begrepp för våldsam kraft, och få är väl de människor, som inte känner till dess betydelse och väldiga effekt.

Med dess uppfinnare, den svenske prisdonatorn Alfred Nobel, är det annorlunda. Väl skrevs det rätt snart efter hans död 1896 en del om honom i samband med testamente och uppfinningar, och väl flyger hans namn numera årligen ut över världen genom press, radio och television. Ett par omständigheter har emellertid bidragit till att kännedomen om mannen själv, hans härkomst, förfäder och avsikter visat sig vara mycket begränsad bland en större allmänhet. Dels hade Nobel hela livet varit ytterst tystlåten om sig själv, dels utgick den biografiska litteraturen om honom senare i förhållandevis små och exklusiva upplagor. Därför har hans namn för många nog endast frammanat vaga och blandade associationer om dynamit, olyckor och attentat, om olja i Ryssland och om rikedom och Nobelpris, men därutöver ofta intet. Detta är inte mycket och en ökad och mera spridd kunskap är därför önskvärd.

En stor svensk och en stor europé som utan nationella skygglappar betraktade världen som sitt arbetsfält, men som var tillbakadragen och svårmodig med stark ensamhetskänsla av brist på personlig lycka. En kosmopolitisk människovän med höga ideal, som han aldrig svek, och en orubblig tro på mänsklighetens framsteg och förkovran.

I den bok om Alfred Nobel, som författaren Erik Bergengren skrev och som utkom 1960 (Gebers förlag), och bland de verk som denna bok åberopar, ger han i sin litteraturhänvisning exempel på flera böcker på olika språk. Men ett verk bör särskilt framhållas: Henrik Schück och Ragnar Sohlman, "Alfred Nobel och hans släkt" (Almqvist & Wiksells boktryckeri AB, Uppsala 1926). Verket är alltjämt grunden för kännedom om Nobel, hans ursprung och levnadsöde och ingår även i den litteraturhänvisning som denna bok åberopar. Antalet översättningar är legio om Alfred Nobel och hans uppfinningar och industriverksamhet, de flesta på utländska språk.

Mängder av nyttoföremål har sitt ursprung i belönade snillens funderingar kring tillvarons mysterier. Transistorradion, datorn, TV-apparaten, medicin gjord med genteknik, alla är de frukter av upptäckter som gett sin upphovsman ett Nobelpris.

Svenska Dagbladets vetenskaplige medarbetare, Harry Bökstedt botaniserade bland Nobelpristagarna genom åren och skrev den 6 december 1992 en artikel där han berättar om prisen som lett till att vår vardag radikalt förändrats.

Snöväder utlöser som bekant blandade känslor. Bilförare och snöskottare, skidåkare och älskare av vintriga landskap ser inte riktigt på samma sätt på saken. Frågan är dock om någon haft en originellare upplevelse av ett snöfall än den amerikanske fysikern Edward Purcell. När han spatserade hem från laboratoriet på Harvarduniversitetet en vinterdag i mitten av 1940-talet och snöflingorna singlade ner ägnade han troligen inte en tanke åt huruvida det var vackert eller problematiskt.

Han tänkte på något helt annat, något som han nyss fått klart för sig: att alla de miljontals vätekärnorna i varje snöflinga snurrade runt i takt med radiovågorna och själva kunde sända ut en radiosignal genom resonans - det fenomenet som exempelvis får en pianosträng att svara om den träffas av en ton som svänger med precis dess egenfrekvens.

Samma upptäckt hade gjorts ungefär samtidigt av den från Schweiz invandrade Felix Bloch vid Stanforduniversitetet i Kalifornien. De fick tillsammans 1952 års Nobelpris i fysik. Naturligtvis tvivlade varken de själva eller prisutdelarna på det vetenskapliga värdet av deras "kärnmagnetiska precisionsmätningar" som arbetet rubricerades i prismotiveringen. Men de anade förvisso inte att de hade lagt grunden till något som 30 år senare skulle bli ett ytterst värdefullt hjälpmedel inom medicinen, nämligen magnetkameran.

Carl Nordling, professor i fysik vid Uppsala universitet och ordförande i Nobelkommittén för fysik, väljer bl.a. den som exempel på nobelbelönade upptäckter som verkat särdeles kryptiska och teoretiska, men ändå blivit upphov till oväntade praktiska tillämpningar, vilka mer än väl uppfyller Alfred Nobels priskriterium om "största nytta för mänskligheten".

även många fackmän som begrep vad det var fråga om tvivlade på att de nya upptäckterna skulle kunna få någon större betydelse. På 60-talet fanns det många som kallade lasern för en lösning på ett problem som inte existerade, påminner Carl Nordling. Men det var en förhastad kvickhet. Efter en något trög start har lasern visat sig vara grund för teknisk utveckling. Vi stöter ideligen på den i vardagslivet. När vi handlar får vi varornas streckkoder avlästa med ett laserinstrument, CD-skivor kan bara spelas med laser. Inom teleteknikens fiberoptik är lasern fenomenal - en stråle kan bära tusentals telefonsamtal. Den mäter allt med fantastisk exakthet från atomer och molekyler till jordskorps plattornas rörelser (det senare via satellit). Läkare tar bort födelsemärken, smular sönder njurstenar och opererar både ögon och inre organ med laser. Inom industrin skärs och borras det i alla möjliga material med laser. I "stjärnornas krig" var det tänkt att laserstrålen skulle spela en huvudroll. Och "smarta bomber" hittar sina mål därför att de märkts med laser i förväg.

Det har gjorts stora naturvetenskapliga upptäckter som förargligt nog aldrig blivit belönade med något Nobelpris. Värsta missen är väl att man inte hann förära Oswald Avery ett pris för upptäckten att DNA är bärare av arvsanlagen. När det gäller det andra stora framsteg som mer än något annat förändrat människans tillvaro under vårt halvsekel var Vetenskapsakademien däremot ute i god tid. Det var när den gav 1956 års nobelpris i fysik till amerikanarna John Bardeen, Walter Brattain och William Shockley. Deras bravad bestod i att de åtta år tidigare hade konstruerat den första transistorn. De hade gjort det vid Bell Laboratories under träget grundforskningsarbete med den typ av fasta ämnen som kallas halvledare. De studerade hur elektrisk ström kan styras i en kristall av grundämnet germanium och fann plötsligt effekter som verkade som rena trolleriet.

även en briljant uppfinning av något som många vill ha, baserad på gedigen vetenskap och belönad med Nobelpris, kan ändå vara dömd att aldrig slå igenom. Så var det med fransmannen Gabriel Lippmanns metod att framställa färgfotografier med hjälp av ljusets interferens. Den var för omständlig och dyrbar. Men Lippmanns färgbilder var perfekta, intygar professor Nordling. De har inte blekts ett dugg på närmare hundra år. Priset delades ut 1908.

Fem år tidigare hade fysikpris nr tre i ordningen tilldelats Henri Becquerel och makarna Marie och Pierre Curie för en av de senaste hundra årens allra största upptäckter - radioaktiviteten. Vad den skulle föra med sig kunde ingen veta, men i sin nobelföreläsning visade Pierre Curie onekligen prov på ovanlig framsynthet och medvetenhet om de vetenskapliga framstegens komplikationer. Han visste av egen erfarenhet att radioaktiviteten kunde ställa till skador och såg faran i att den i framtiden skulle kunna missbrukas i kriminella syften.

Var det alltid till nytta för mänskligheten att utforska naturens hemligheter, frågade han sig, men kom samtidigt till samma slutsats som Alfred Nobel, att ökat vetande när allt kom omkring ändå gör mer gott än ont - avslutar Harry Bökstedt sin artikel.

Stiftelsen företräds av en styrelse som har sitt säte i Stockholm och består av sju ledamöter, svenska eller norska medborgare, varav sex jämte två suppleanter utses av prisutdelarnas fullmäktige och en ledamot förordnas av den svenska regeringen.

Styrelsen väljer inom sig ordförande, vice ordförande och verkställande direktör. En central uppgift för stiftelsen är att förvalta den förmögenhet, som genom testamentet ställts till förfogande för utdelning av pris i fysik, kemi, fysiologi eller medicin, litteratur och fred. Den skall förvalta dessa medel på ett sådant sätt, att den ekonomiska basen säkerställs och oberoendet garanteras för prisgruppens arbete i vad avser val av pristagare. Stiftelsen administrerar även de s.k. Nobelsymposierna.

Kungliga Vetenskapsakademien utdelar fysik- och kemiprisen. Dessutom utdelar Vetenskapsakademien Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels Minne, instiftat 1968 i samband med Riksbankens 300-års jubileum. Akademien har idag ca 300 svenska ledamöter.

Karolinska Institutets Nobelförsamling utdelar priset i fysiologi eller medicin. Nobelförsamlingen har 50 ledamöter. Svenska Akademien utdelar litteraturpriset. Akademien har 18 ledamöter. Samtliga dessa institutioner har för förberedelsearbetet till prisbedömningen särskilda Nobel kommittéer, beträffande ekonomipriset en Priskommitté, bestående av fem ledamöter till sitt förfogande.

Norska Nobelkommittén, vars fem ledamöter utses av Stortinget i Oslo, har till uppgift såväl förberedelsearbetet för prisbedömningen som utdelandet av fredspriset.

Att prisen utdelas dels i Sverige, dels i Norge sammanhänger med att Sverige och Norge var förenade i en union, då Nobel skrev sitt testamente år 1895 och då Nobelstiftelsen inrättades år 1900. Unionen upphörde 1905, vilket dock ej förändrar Nobelinstitutionens inbördes relationer.

(intervju med Anders Bárány i tidskriften Forskning och Framsteg, nr 8/93).

Alfred Nobel kunde rimligen inte ana, hur välkända och uppskattade hans pris skulle komma att bli och inte heller prisens höga status. I dag utgör prisen högsta möjliga internationella kvalitetsmärke när det gäller insatser på vetenskapens, litteraturens och fredsarbetets områden, säger Michael Sohlman, VD för Nobelstiftelsen och sonson till Ragnar Sohlman, i en intervju för tidskriften Forskning och Framsteg, nr 8/92.

Nobelprisen har, sedan de första gången utdelades 1901, framgångsrikt täckt in de viktigaste utvecklingarna inom vetenskapen. Rätt personer har fått prisen, och det har skett utan hänsyn till nationalitet. Urvalet av pristagare sker efter en mycket omsorgsfull nominerings- och bedömningsprocess. Det är kvaliteten i detta arbete som är hemligheten bakom prisens status.

Vad har då Nobelprisen för betydelse för svensk vetenskap? Nobelprisen ger forskningen i Sverige en hävstångseffekt, säger Sohlman. Ett omfattande kontaktnät med världens mest framstående forskare byggs upp, och det innebär bland annat besök och föreläsningar i Sverige. Inte minst gäller detta de Nobelsymposier som hålls varje år inom de ämnesområden som berörs av prisen. Detta är till stor nytta för svenska forskare, som också blir intressanta samarbetspartner för framstående utländska institutioner. Det goda internationella kontaktnätet är i sin tur nödvändigt för att vidmakthålla den kompetens i Sverige som krävs för att kunna dela ut Nobelprisen till rätt person.

Prisutdelningen och den påföljande festen är inte bara en högtidlighet för dem som deltar. Forskning är till vardags en ganska anonym syssla, men genom bevakningen av prisutdelningen i TV och press lyfts vetenskapen fram i rampljuset en gång om året.

Det ligger mig varmt om hjärtat, säger Sohlman, att Nobelprisen kan spela även denna roll "Nobelprisen till dem som hafva gjort menskligheten den största nyttan".

Det tar ett och ett halvt år innan Nobelkommitténs olika organ har utrett vem eller vilka som skall få priset. I tidskriften Forskning och Framsteg nr 8/93 berättar docent Anders Bárány, att när det gäller att utse pristagaren/pristagarna i fysik, påbörjades arbetet för 1993 års pristagare redan våren 1992.

Vetenskapsakademiens fysikklass (som består av 35 akademiledamöter) började våren 1992 att diskutera vilka som skulle inbjudas att lämna förslag till 1993 års pris.

Enligt stadgarna är vissa givna, bl.a. alla ledamöter i akademien, alla tidigare Nobelpristagare i fysik och kemi samt alla nordiska universitets professorer i fysik. Härutöver ska akademien inbjuda ytterligare ett antal lämpliga personer fördelade över olika länder och lärosäten.

Förslagen skulle vara inne senast under januari 1993. Då hade det kommit 329 brev med 196 olika prisförslag och 208 priskandidater (pris kan delas av upp till tre personer). Förslagen är ofta mycket utförliga med omfattande bilagor. I januari 1993 började Nobelkommitén studera dem, bl.a. för att se hur väl de föreslagna pristagarna passar med upptäckter som föreslagits för belöning. Det kan t.ex. vara nödvändigt att tillföra ett namn till ett visst förslag så att bättre rättvisa skipas.

I februari 1993 valde kommittén ut ett antal förslag för närmare granskning. Häri ingick bl.a. ett tiotal expertutredningar, som skulle beställas från internationellt framstående forskare. Syftet var att klargöra vad den föreslagna forskaren betytt och vilka forskare som har uträttat vad i sammanhanget. Efter flera sammanträden under vintern och våren återstod i slutet av juni några enstaka prisförslag. Kommittén samlade sedan ihop utlåtandena och sina egna synpunkter till en tjock skrift som i september överlämnades till akademiens samtliga i Sverige boende ledamöter av fysikklassen.

Herrgården uppfördes i början av förra århundradet (1812-1814) och var Alfred Nobels svenska hem under hans tid som ägare av Bofors 1894-1896. På Björkborns Herrgård finns i dag Alfred Nobels skönlitterära bibliotek, möbler och personliga ägodelar. I omedelbar närhet till herrgården ligger hans laboratorium som byggdes 1895. Kostnaderna för byggnationen, 43 340 kronor, betalade Nobel personligen.

Chef för laboratoriet blev Ragnar Sohlman, en 24-årig svensk kemist, som arbetade åt Nobel i San Remo. Här visas idag den apparatur som finns kvar efter Alfred Nobel och hans kemisk-tekniska bibliotek. Nobelmuseet startade 1978 och 1982 bildades Stiftelsen Alfred Nobels Björkborn.

Stiftelsens uppgift är att på Björkborn skapa ett centrum för Nobelminnen och anordna kulturella, vetenskapliga och tekniska aktiviteter.

Under 1994 färdigställdes en kaffestuga, utställningslokaler i laboratoriet och en experimentverkstad för barn. Nobelmuseets Vänner bildades 1987 och har som mål att ekonomiskt och praktisk medverka till Nobelmuseets fortsatta drift och utveckling.

Föreningen skall vidare initiera, främja och deltaga i aktiviteter som leder till ökade kunskaper hos allmänheten om Alfred Nobels Björkborn. Vänföreningen anordnar regelbundet medlemsträffar, konserter, föreläsningar och även studieresor för medlemmarna.

Ett medlemsblad "Nobelvännen" ges ut regelbundet med artiklar om och kring Nobel samt föreningsnyheter. Medlemskapet berättigar till fri entré till Nobelmuseet och möjligheter att hyra lokalerna för olika aktiviteter.

Enskild medlem: 75 kr

Makar: 100 kr

Företag/Föreningar: 300 kr

Ständigt medlemskap: 1 000 kr. Makar 2 000 kr, Företag 5 000 kr

Nobelmuseets Vänner, Postgiro 856446-0
Postadressen är : Stiftelsen Alfred Nobels Björkborn
Box 1894 691 33 Karlskoga
Tel: 0586-81894