Svenska båtutställningen 1963

En rad nyheter dök upp på denna båtmässa bland segelbåtarna men det var framför allt två som drog huvudintresset till sig. Den ena var 5-0-5 som tack vare Lars Wiklunds arbete redan innan utställningen var över nått en klass av tio båtar.

• Artiklar och notiser i GKSS arkiv av medlemstidningen 'Seglarbladet' med anknytning till 505-klassens utveckling i Göteborg från det tidiga 60-talet

Stor jollesamling på mässan

Tidigare om åren har det varit klent beställt med "dinghies" på Båtmässan, och om möjligt ännu klenare med kvaliteten på det som visats här och var. Därför var det roligt att i år se en så representativ samling jollar som nu var fallet. Om detta i sin tur tyder på ett alltmera vaknande intresse för sporten eller inte är svårt att avgöra, men åtminstone vill man gärna hoppas att så är fallet.

Vad skall man börja med om inte med 5-0-5. Jag vill inte ta åt mig äran för att ha introducerat tanken på denna båt; det får andra strida om, men jag kan inte förneka att det kändes trevligt att 5-0-5 när den nu visades för första gången i Göteborg, tydligen slog direkt och fångade allas intresse. Sedan våren 1958 har jag i denna tidning med jämna mellanrum dragit en lans för båten utan något annat påtagligt resultat än att det från vissa håll frågats vad det i rimlighetens namn skall tjäna till att komma med ytterligare en klass. Till slut ger man nästan upp hoppet om lycklig utgång, men just då kommer någon handlingens man och satsar helhjärtat och så är lavinen i full gång.

Ingen som såg den turkosfärgade jollen i Catamarins monter kan ha undgått att fascineras av den. Tillverkaren, Honnor Marine, hade åstadkommit något verkligt läckert. Finish, inredning, beslag, ja allting var just som de skulle och trots ett ingående studium kunde jag inte upptäcka något annat att slå ned på än att fäste för fånglinan saknades, något som dock är vanligt på denna typ. Varför vet jag inte.

Hos Catamarin fanns mycket annat intressant att skåda också. Exempelvis en direkt från formen kommen Flying Junior (IW-varvets). Den såg förtroendeingivande ut, men man bör förstås vänta med bedömningar tills båten provseglats mot FJ av andra fabrikat. Tyvärr har det visat sig att det skiljer en hel del mellan de olika båtarnas fartegenskaper, något som inte direkt talar för klassen.

En engelsktillverkad storebror till FJ, d.v.s. en FD, i plast med självlänsande brunn fanns också i omedelbar närhet, men av vissa orsaker bör jag väl lämpligen avstå från närmare kommentarer. SHARK, McAlpine-Downies nya katamaran, fanns även här och såg verkligt imponerande ut med sina stora segel och sin ansenliga bredd. Synd bara att den inte var riggad och klar de första dagarna. Därigenom fick bl.a. deltagarna i GKSS' klubbafton inte se den i all sin glans.

Ovanför Catamarin höll Paul Elvström till och visade tre glasfiberfinnjollar av eget fabrikat. De skiljde sig inte på någon väsentlig punkt utseendemässigt från de som fanns här under förra sommaren, men att döma av vissa tecken tillämpas nu bl.a. en något annorlunda tillverkningsmetod. Beslag och design förtjänar beröm.

I Industrihallen fanns två andra Finnjollar till beskådande. En från Sune Carlsson, som (d.v.s. jollen) inte skämdes för sig, även om man ställer sig litet frågande inför den gode Sunes planlösning av flyttankarna. Den andra kom från Polen och visades av Bilvårdsaffären. Vi har förut sett polska Finn här vid två tidigare tillfällen men det har då rört sig om relativt klumpiga ofullgångna exemplar, som till yttermera visso haft svårigheter med att överensstämma med klassreglerna. Nu har tydligen polackerna lärt sin läxa och visade upp en riktigt trevlig jolle med bl.a. ett mycket fint skrov. Visst fanns det fortfarande detaljer att slå ned på; skotningen bör ändras, självlänsar finns inte o.s.v. men prisvärd är den och synnerligen lämplig som en nybörjar- eller andrahandsjolle. Kanske skulle man vilja rekommendera importören att skaffa andra segel och master, även om priset härigenom skulle stiga med någon eller några hundralappar. Det skulle det säkert vara värt för trots allt är det just riggen som är viktigast hos Finn, näst efter rorsmannen förstås.

Bilvårdsaffären, liksom några andra utställare, visade också Cadet, som av någon anledning dock verkar ha väldigt svårt för att bli populär i Sverige. Varför vet jag inte, ty det är en förnuftig och säkert rolig om än något föråldrad liten båt, som ju bl.a. för spinnacker, men kanske ligger motståndet i utseendet. Tvär nos är mot alla hävdvunna regler.

En mycket tilltalande OK visades av Marinex. Det är snart bara den yttre skrovformen (om ens den) som OK av i dag har gemensamt med den första OK-jollen. Utvecklingen har gått framåt oerhört snabbt och en modern OK har alla tänkbara (och för all del även en del onödiga) finesser. Men så kostar den också vad en Finn gjorde för 5 år sedan. Marinex hade också en färdig Optimist och en i byggsats. Den käcka lilla "sockerlådan" har sitt utseende till trots fått en väldig spridning här. Och det skall vi vara tacksamma för. Optimistseglare utgör det verkliga rekryteringsmaterialet för blivande jolleentusiaster.

Två helengelska jollar, Wayfarer och Leader stod i Evidens avdelning. Mycket snygga byggen bägge två, men kanske litet för "engelska" för att fånga det där verkliga intresset. Fast osvuret är naturligtvis bäst även i detta sammanhang.

Det goda helhetsintrycket stördes tyvärr av ett par skräckexemplar, och man frågar sig när vi skall slippa se sådana vidunder som den i Industrihallen visade s.k. katamaranen och likaså hur en erkänd och duktig konstruktör som Iversen kan rita en sådan plywoodbåt. Eller när snickerifabriker och plywoodtillverkare skall börja fråga seglare till råds innan de börjar husera. Tråkigt det här, men kanske de ofrivilligt trots allt gör en god gärning genom den kontrastverkan som uppstår mellan monstren och de riktiga båtarna.

Björn G. Rosén

10-tal 5-0-5 till Västkusten

Ett latent intresse väcktes tydligen när det blev bekant att en 5-0-5 klass höll på att bildas här i landet, för det var länge sedan planerna på en ny klass vunnit ett så allmänt gillande.

Eftersom endast ett fåtal svenska seglare prövat typen, måste detta bero på att bilder och beskrivningar verkat övertygande om båtens lämplighet och ju mer man jämför 5-0-5 med andra, ju mer säker blir man om att den icke endast har alla förutsättningar att få en snabb spridning, utan att den kommer att stanna. Den brittiska klassorganisationens beskrivning (entusiastiska) förefaller icke vara överdriven – "En mycket snabb, lättreagerande och mycket spännande tvåmans "racing dinghy" som är sista ordet i fråga om detta slags segelbåt fulländad alltigenom. Den har konstruerats och byggts i ett syfte, och endast ett – att vara en överlägset effektiv kappseglingsmaskin i all slags vind och sjö. Den kräver det yttersta av rorsman och gast och visar i förvånansvärt hög grad skillnaden mellan experten och den endast skicklige. Givetvis är den icke den bästa båten för nybörjaren, men den är icke desto mindre lättseglad, utan fel som den är. Med ett så lätt skrov och så stor segelyta är 5-0-5 en fruktansvärt snabb planande båt som också är tillfredsställande snabb och känslig i lätt vind."

KONSTRUKTIONEN ETT BESTÄLLNINGSARBETE

Konstruktören John Westell blev 1953 mycket uppmärksammad, sedan han med sin nykonstruerade 18 fots Coronet först vid en kappsegling med många olika typer seglat snabbast runt Isle of Wight och sedan besegrat alla medtävlare:, däribland prototypen till Flying Dutchman, vid International Yacht Racing Union's seglingar vid La Baule om bästa tvåmans centerbordsbåt. På den franska Caneton Association's uppdrag modifierade Westell typen, minskade längden från 5,50 till 5,05, varav namnet; segelytan skars ned till 16 kvm (spinnaker 20) och för att båten skulle bibehålla Coronets lättplanande egenskaper gjordes skrovet så lätt som 100 kg med beslag. Minimivikt utan segel år 127,4 kg, med segel kommer den upp i ungefär 135 kg. (Endast de modernaste katamaranerna torde ha mera dukyta per kg båtvikt.)

KLASSORGANISATION

Sedan klassen vunnit internationell status genom erkännande från I. Y. R. U. 1954 har utbredningen blivit snabb, sannolikt mycket beroende på en slagkraftig och väluppbyggd organisation, som fått sitt huvudkvarter i Paris. En markant ökning har skett de senaste två åren från 780 båtar till nuvarande 1500.

Livaktiga flottiljer finns i bland annat Frankrike, England, Irland, USA, Kanada, Australien, Schweiz, Mexico, Sydamerika med flera och nu under bildande i Danmark och Sverige. Till att börja med ansluter sig de nationella klasserna till den franska eller brittiska sektionen, för att sedan bilda egen organisation, när de blivit starka nog.

Svenska F.D.-seglare har med oro noterat introducerandet av 5-0-5 klassen i Sverige i tro att den skulle döda intresset för F.D. Troligen är farhågorna onödiga, så länge F.D:n är den olympiska båten och i stället kan det mycket väl bli så att 5-0-5 blir rekryteringskällan till F.D.-klassen. Priskillnaden – i likvärdigt utförande kostar 5-0-5 omkring 6.500 och F.D. 11.500 – kommer troligen att göra 5-0-5 till den största klassen inom icke allt för lång tid. För närvarande är proportionerna 1500 Five-o-five och 2000 Flying Dutchman.

Även om de båda typerna på många sätt är olika varandra tillhör de ändå i stort sett samma kategori. De seglas med trapets, är ytterligt lättplanande och tål att seglas i hårt väder. Snabbheten är ungefär de samma – i mycket svag vind och frisk vind lär 5-0-5 gå något bättre, medan F.D. är överlägsen i vindstyrkor däremellan. Genomsnittligt måste F.D. betraktas som snabbast med någon minuts vinst på en timmes segling; då måste rorsman och gast vara lika bra i F.D. som i 5-0-5 förstås. Vi får tillfälle att göra egna iakttagelser redan om någon månads tid ute vid Långedrag.

JÄMFÖRELSE MELLAN FLYING DUTCHMAN OCH 5-0-5
 

		F.D.		5-0-5
Längd Bredd i vattenlinjen Totalvikt Skrovvikt, minim. Segelarea Storsegel Fock Genua Spinnaker Mastlängd Djupg. nedfällt cb.		6,05 m 1,70 1,45 160 kg 125 kg 11 kvm 5,6 kvm 6 kvm 17,5 kvm 7,20 m 1,10 m		5,05 m 1,92 1,24 135 kg 100 kg 10,8 kvm 5,2 kvm --- 16 kvm 6,86 m 1,18 m

» Fler tillbakablickar

» Christer Båth

» Pelle Båth
» Torgny Nordström

» 5O5 i Sverige på 60-talet

» Honnor Marine 5O5

» F.D. eller 5O5, vilken blir framtidens olympiska tvåmansjolle?

» 5O5 Arkivet