F.D. eller 5-O-5

Striden mellan FD och 5O5 blossade upp i höst på allvar, när ordföranden för en av IYRU:s viktigaste kommittéer, klass- politik- och organisationskommittén, belgaren Hugo van Kuyck, förklarade att han inte tyckte någon klass skulle få vara olympisk mer än tre gånger i följd. Detta skulle givetvis betyda fem nya klasser 1972, och det är nog få av van Kuycks kolleger, som vill gå med på ett så radikalt förslag, även om många håller med honom om att en klass inte skall få vara olympisk gång på gång.

En annan sak som gör att 5O5 kan ifrågakomma i olympiskt sammanhang är, att den spridit sig i världen med förvånansvärd hastighet. Man kan inte undgå att göra reflexionen: Hur mycket populärare än FD kommer 5O5 att bli om den är olympisk?

När 5O5 föreslogs som olympisk båt i Acapulco reste den amerikanske delegaten sig upp och sade: "Vi kan lika gärna ha FD kvar. Det är ingen idé att byta till 5O5, eftersom båtarna är så lika." Denna personliga åsikt framkallade ej någon protest från de andra delegaterna, även om vem som helst som har seglat båda typerna vet, att FD och 5O5 är allt annat än lika.

Det är inget tvivel om att ifall 5O5-klassen arbetar hårt och målmedvetet, så har den en stor chans att bli olympisk klass 1972. Förtjänar båten det?

Popularitet
Först av allt: är 5O5 tillräckligt populär och utspridd i världen? De följande siffrorna kommer att belysa denna sak. I slutet av oktober månad 1966 fanns det 2587 registrerade 5O5 i 33 länder. Detta gör klassen till en av de största i världen. Siffran skall jämföras med 4541 stycken FD i 39 länder, men härtill behövs en liten förklaring.

Alla segelnummer till 5O5 utfärdas centralt av sekretariatet i Paris. Det är alltså lätt att hålla reda på hur många båtar det finns, eftersom det bara finns en kontrollpunkt. Segelnummer till FD utfärdas av varje nationellt förbund var för sig, och det tycks vara så att varje land får sig tilldelat en klumpsumma på ett hundra nummer. Det verkar exempelvis mycket osannolikt att Frankrike skulle ha 83 FD som uppges. Efter den senaste olympiaden upphörde FD-seglingen där och har ännu inte återupptagits inför Acapulco. Vad beträffar det ryska antalet FD, så är den siffran rena gissningen.

Men låt oss vara generösa och anta att det i alla fall finns fler FD än 5O5, i ett förhållande dock mindre än 2:1. Är inte detta att vänta av en klass som redan har varit med om två olympiader och är nominerad till en tredje? Och är det inte mer anmärkningsvärt att en icke olympisk "no-hoper" har utbrett sig så, som 5O5 har gjort. 

I sju länder – Argentina, Belgien, Bermuda, Danmark, England, Frankrike och Marocko – finns det fler 5O5 än FD. Detta mot 13 länder – Australien, Holland, Italien, Kanada, Mexiko, Nya Zeeland, Sovjetunionen, Schweiz, Tjeckoslovakien, USA, Österrike, Väst- och Östtyskland – där det finns fler FD. I fyra andra – Brasilien, Sydafrika, Rhodesia och Sverige – är de två klasserna mycket jämna.

5O5-klassens utveckling
Antag nu att 5O5 får olympisk status 1972. Detta skulle medföra att klassen snart skulle dominera över FD i ytterligare cirka 9 länder, där den redan är jämspelt eller bara ett 50-tal båtar efter FD. Sålunda om 5O5 väljes till olympisk klass 1972, skulle den snart bli mer utbredd än FD någonsin har varit. För närvarande blir dagligen två nya 5O5 till.

Wills Tobacco Co. beslutade 1965 att anordna en 5O5 regatta i Hastings i augusti 1966, och det blev en tävling av verkligt stort format. Drygt 100 ekipage ställde upp till start, och det kom deltagare från bland annat Danmark, Sverige, Schweiz och Marocko. Dunhill Tobacco Co. sponsorerade FD i den sedan länge väletablerade Poole Bay Olympic Training Regatta tidigare på säsongen, vilket även inkluderade engelska mästerskapet. Omkring 40 båtar ställde upp, och endast ett par utländska båtar från Öst-Tyskland deltog.

Det är allmänt ansett, att ett byte av olympisk klass skulle medföra kaos bland båtägarna, men är det verkligen så? Det finns väl ingen, som har deltagit i två olympiska spel med samma FD. Nästan varje deltagare anser det nödvändigt att köpa ny båt åtminstone vart fjärde år. Det skulle inte spela någon större roll ifall man beställde en ny 5O5 istället för en ny FD. Naturligtvis kan många båtbyggare och segelmakare komma att lida på detta, men många andra skulle tjäna på det, och är det inte rättvist att andra i sin tur skall få en del av "kakan"? Tänk på de många båtbyggare och segelmakare, som skulle ha tjänat mycket mera pengar om bara 5O5 hade blivit olympisk istället för FD. Ett byte kunde vara stimulerande!

Kostnad
Michael Delmar-Morgan, som har stor erfarenhet av båda klasserna är väl kvalificerad att bedöma detta, och han säger att i England kostar en FD cirka 1500:- mer än en likadant utrustad 5O5. I Sverige är med säkerhet denna prisskillnad det dubbla. Han fortsätter och säger att en bra FD kostar i England cirka 8000 kr. fullt utrustad, och härav följer att för närvarande är en 5O5 20% billigare än en FD i ö-riket. I Sverige rör det sig om ungefär 30%.

Även om olympiskt status ganska säkert skulle höja priset för en 5O5, så är det föga troligt att den nuvarande prisskillnaden skulle försvinna helt. Den stora besvärliga genuan, svårigheten att bygga ett långt och starkt skrov på minimivikt, den fortsatta dominansen av träskrov och en del andra saker, kommer att göra en FD dyrare att bygga än en 5O5 även i framtiden.

Ytterligare ett tecken på att 5O5 är billigare kan vara att ägarnas medelålder är betydligt lägre, än vad den är i FD klassen. Detta är speciellt påtagligt i Danmark och Sverige där 5O5-ägarnas medelålder inte är högre än cirka 25 år.

Egenskaper
De enda som är riktigt kvalificerade att bedöma och jämföra FD:s och 5O5:s egenskaper, är de som har seglat båda typerna. När man talar med dessa människor finner man att båtarna är mycket olika att segla. När FD är styv, kraftfull och snabb, är 5O5 livlig, känslig och sportig – om FD är en Rolls Royce, då är 5O5 en Jaguar E Type.

FD är otvivelaktigt mindre rank än 5O5, och därför är den lättare att segla hårt. Spinnakerbommen är kortare, och detta gör det naturligtvis också lättare för besättningen att behärska båten på undanvinden. FD:s extra längd hjälper henne genom sjön.

På olympiska banor i rum sjö är det därför föga troligt, att FD inte skall gå runt banan på kortare tid än 5O5. Den viktigaste egenskapen hos en olympisk klass är dock inte snabbheten, utan det gäller att få fram en båttyp, som med största säkerhet hjälper den skickligaste deltagaren till segern, det vill säga den besättning som bäst behärskar trimning, taktisk och teknisk segling.

På kryssen demonstrerar FD sin kraft och mjuka gång ännu mer markerat. 5O5 tycks kastas omkring och bromsas upp en hel del, hindrad av sin breda för. Men om man jämför båtarna, beträffande förhållandet mellan segelyta/vikt och segelyta/våt yta, finner man att 5O5 har betydligt bättre värden än FD, och detta ger 5O5 dess extra livlighet. Den accelererar bättre, reagerar snabbare på rodret, och är över huvud taget känsligare än FD.

Larry Marks, som med framgång seglat både FD och 5O5, har följande att säga: "FD känns så olika 5O5, det är något alldeles häpnadsväckande, praktiskt taget omöjligt att förstå. Medan FD ger en oerhört kraftfull och stadig känsla, ger 5O5 en livlig, viktlös känsla med mycket liten stabilitet. FD är betydligt tröttsammare i hårt väder än 5O5. Detta gäller dock ej undanvinden, då den är lättare att handskas med.

När det känns lite ostadigt i en 5O5, är FD stadig som en klippa, oberoende av vindförhållandena." Larry Marks fortsätter: "Efter att ha seglat FD en tid beslöt jag mig för att ta fram min 5O5 ett tag – vi hoppade i och kappsejsade direkt. Känslan av kraften i genuan är helt fantastisk och FD är definitivt trevligare att kryssa med, såvida man inte behöver göra en massa kortslag. Å andra sidan finns det ingen bättre båt än 5O5 på en halvvindsbog, med dess livlighet som vi alla känner till."

Michael Delmar-Morgan säger: "Båtarnas snabbhet är ungefär lika stor. På grund' av 5O5's mindre vikt accelererar den snabbare. FD å andra sidan tror jag går fortare på de flesta bogar, speciellt i hög sjö. Vidare tror jag att differensen mellan båtarnas snabbhet är större i FD klassen än i 5O5 klassen. FD är svår att handskas med i trånga vatten, och därför är den olympiska bantypen mycket lämplig för henne."

Snabbsegling eller taktik
Detta är ett faktum, som alla som har seglat båda typerna väl känner till. FD är mycket långsammare att stagvända, och det kan därför vara svårt att hinna täcka konkurrenter, och att över huvudtaget segla taktiskt. FD-segling påminner i viss mån om catamaran-segling. Omedelbart efter starten intar båtarna sina respektive fördelaktigaste kurser, oberoende av konkurrenterna. Några seglar lågt, andra pinar. Små vindkantringar måste ignoreras, för det tar alldeles för lång tid att slå på dem. Det allena saliggörande, som varje besättning eftersträvar, är fart på båten.

Stewart Morris, en av världens mest erfarna jolleseglare, föredrog 5O5 framför FD redan från allra första början. Han säger mycket enkelt: "5O5 vänder, men inte FD." Han fortsätter och förklarar att 5O5 antagligen hade blivit olympisk till 1960, om inte Italien redan hade byggt en hel flotta av FD inför EM för tvåmans centerbordsjollar.

Av intresse är en lagtävling mellan FD och 5O5, som har hållits på Englands sydkust de två senaste åren. Båda gångerna har 5O5 vunnit. 1965 blåste det inte mycket, och deras seger förvånade ingen. Men nu i somras när de vann igen var det frisk vind. I första seglingen kom 5O5 1:a, 2:a och 4:a, och i den andra 1:a, 2:a och 5:a. FD nådde i allmänhet kryssmärket först, bara för att bli omseglade på undanvinden. Lagen bestod av Englands bästa seglare i respektive klasser.

Båten eller besättningen?
När man talar om betydelsen av att få "gång" på en FD, kommer en ny faktor in i bilden – nämligen trimning. Jack Knights säger att han alltid har tyckt att det ser ut, som om FD-seglingar är till hälften vunna på land. Detta beror på att en del båtar har blivit byggda, trimmade eller på ett sådant sätt arrangerade att de går fortare än konkurrenternas båtar.

När Keith Musto och Tony Morgan seglade "Lady C" var de praktiskt taget oslagbara. Nu när de seglar "Oliver Twist" kämpar de om andra och tredje plats. Kan detta bero på att den aktuella båten inte är potentiellt lika snabb som "Lady C"? Eller är det så att konkurrenterna har blivit bättre?

När John Oakley seglade sin gamla FD var han aldrig i toppen. Med sin nya båt, "Shadow", har han nu övertagit Keith Mustos och Tony Morgans suveräna ställning inom FD klassen. Nu i vinter tränar Oakley i en annan FD, och i den är han avsevärt långsammare.

En annan sak man lägger märke till inom FD-segling, är att båtarnas målgångsordning i en regatta ofta är mycket mera konstant än i andra klasser, inklusive 5O5. De snabbare båtarna kommer före de långsammare, segling efter segling. I andra klasser där farten är mera lika, kastar vinden, taktik, misstag o.s.v. om placeringarna mer.

Larry Marks har följande att säga: "Jag tycker att olympiaden skall vara till för att visa vem som är den bäste seglaren, inte för att visa vem som har störst tur med att plocka ihop en båt på rätt sätt. Efter att ha seglat ett antal 5O5 under de senaste åren, är jag säker på att ifall båten är trimmad näst intill det bästa, så kan man få 'gång' på den. jag är också säker på att detta inte gäller för FD."

Trimning och seglingsskicklighet
Man kan se detta på två sätt. Keith Musto, olympisk silvermedaljör 1964 i FD, tycker att segling till stor del skall bestå av trimning och förberedelser. I elittävlingar, dit alltså olympiaden räknas, tycker han att det är inte mer än rätt och riktigt, att man skall tävla i en båt där dessa saker ger utslag. De flesta 5O5-seglare håller nog med Keith Musto om att trimning skall ha sin betydelse, men inte i den stora grad som i FD-segling.

Jack Knights har vid två tillfällen seglat 5O5 i internationella tävlingar, varav en gång i ett VM. Trots att hans båt vid båda tillfällena var lånad, lyckades han hålla sig bland de tio främsta. Men när han köpte en FD, som han noggrant utrustade och trimmade, kunde han inte en enda gång ta upp kampen med de bästa, och då var det ändå nationella seglingar.

Konsten att få fart på en FD beror till största delen på genuan, och det är inte det lättaste att trimma in ett segel, som begränsas av riggen och inte av mått.

Paul Elvström gastade Hans Fogh när de tog VM i FD, och han har själv en EM-titel i klassen, Han har också två gånger blivit världsmästare i 5O5. Elvström föredrar att segla 5O5, den är i själva verket en av hans favoritbåtar.

Han tycker att det är lättare för en god seglare att visa sin överlägsenhet i en 5O5 än i en FD. Och man kan fråga sig, av vilket annat skäl har man segling i de olympiska spelen?

• Larry Tuttle och hans syn på olympisk status för 505 mars -96
• 2000 Olympics Open High Performance Dinghy Evaluation