Spännande och trivsamt VM när 505-eliten samlades i Japan

Jacob Bojsen-Moller (2016): Elvstrom stayed out of trouble

N�r v�rldsm�sterskapet i 505 i h�stas seglades �nda borta i Japan var inte bara gr�ddan av v�rldens ledande Fiveseglare p� plats � ocks� "the King", Paul Elvstr�m, hade rest till andra sidan jorden f�r att �n en g�ng f� segla i sin gamla favoritklass. Segling bad en av de deltagande svenskarna att ge sin syn p� detta intressanta 505-VM, allt ifr�n f�rberedelser och sponsorjakt h�r hemma till regattan och resultaten borta i Japan.

H�r �r Lars Stugemo's rapport fr�n OS-staden Enoshima.

-- PDF version av originalartikeln i SEGLING
-- PDF text- & bildversion av artikeln
-- PDF Om vad som h�nde vid hemresan

• Worlds Report by Lars Stugemo ( translated to English )

• Worlds Report by John Labbett - 505 Great Britain, December '85, PDF version

• The Video Top Teams Introduction

• 505 Marina Del Rey World Preview

• They May Be Slack But They're Not Slow Peter Hewson describes the slack Aussie rig and sailor, PDF

• Going Japanese by Eric Lockeyear, PDF

• Kyrwood To The Fore Again � Pacific Championship, Hong Kong '83 by John Labbett, PDF

• Dunhill 9th Int505 Class Pacific Championship by Andy Gray - 505 Great Britain, December '79, PDF

• Firing up a Five-Oh by Dean Blatchford, three-times Australian champion

Det �r t�nkt att den h�r artikeln ska handla om hur det �r att segla ett 505-VM p� en lite annorlunda plats. Jag hade t�nkt beskriva lite av vad det svenska laget � Ebbe Ros�n/Olle Wenrup och Niklas Philipson/Lars Stugemo � upplevde under VM i Japan och lite av de f�rberedelser som kr�vs f�r ett VM.

Samtidigt t�nkte jag f�rs�ka beskriva den speciella atmosf�ren p� ett 505-VM d�r �ldste deltagaren var 63 �r och hade seglat 505 sedan 1955, d�r Mr Segling � Paul Elvstr�m var med och d�r tv� protester behandlades p� hela regattan.

VM hade i �r inte lockat lika m�nga deltagare som vanligt, mest beroende p� att det �r l�ngt till Japan f�r alla seglare, m�jligen med undantag f�r de fr�n Hong Kong. � andra sidan inneh�ll det 56 b�tar starka f�ltet alla de b�sta 505-seglarna, inklusive fem stycken tidigare v�rldsm�stare i klassen och diverse Europa och Pacific Champions. De enda som saknades var v�l ett par till svenska b�tar.

Australiensarna kom med 13 b�tar, av vilka kanske tio stycken kunde komma bland de fem b�sta. Europas gigant inom Five-klassen Peter Colclough var d�r, de b�sta amerikanerna var d�r, de b�sta fransm�nnen och de b�sta danskarna. Dessutom var allts� "the King" � Paul Elvstr�m � speciellt inbjuden tillsammans med Danmarks OS-gast i FD 1984, Jacob Bojsen-M�ller.

Att sedan australiensarna dominerade helt har sina speciella orsaker som jag ocks� t�nkte belysa. Av deras inst�llning till segling tror jag m�nga seglare har en del att l�ra sig.

F�RBEREDELSER P� HEMMAVATTEN

Ett 505-VM i Japan, det l�ter ju v�ldigt lockande att f� �ka till ett annorlunda land p� andra sidan jordklotet och t�vla mot de b�sta 505-seglarna i v�rlden. Men tyv�rr �r det inte f�r seglare som f�r simmare bara att packa badbrallorna och sticka. Nej, man �ker inte utan vidare med b�t och alltihop till Japan, sj�s�tter och seglar i f�rhoppning om att det ska g� bra. Inf�r ett 505-VM, eller ett VM i vilken annan klass som helst, kr�vs det en hel del f�rberedelser och planering. Och ju l�ngre bort desto mer arrangemang kr�vs det innan.

I Fiveklassen seglas kvalen till EM och VM p� v�ren, och kvalen bestod 1985 av fyra stycken t�vlingar varav de tre b�sta r�knades. Vi, (Niklas Philipson/Lars Stugemo), var redan innan kvalen intresserade av att �ka till Japan f�r VM, b�de d�rf�r att ett VM �r kul att segla och f�r att det kanske inte S� ofta man f�r chansen att komma till Japan. Fast vi hade ocks� best�mt att vi inte skulle �ka om vi "riskerade att sk�mma ut oss".

N�r kvalen var �ver visade det sig att vi kom p� tredje plats, och vi tyckte att det fanns anledning att l�gga ned tid och jobb p� att f�rs�ka f� tag p� sponsorer till resan.
Det visade sig att egentligen var endast en b�t till intresserad, rutinerade Ebbe Ros�n/Olle Wenrup som seglat 505 tillsammans i femton �r. De var bl a fyra vid VM f�rra �ret, och tv�a vid EM 1983.

Tillsammans med dem bildade vi vad vi kallade "Bj�rnligan" och satte upp som m�ls�ttning att ta oss till Japan och att f�rs�ka placera oss bra d�r.

Vi st�lldes nu inf�r ett par "problem". Till att b�rja med m�ste man best�mma sig f�r om man ska ha med sin egen b�t eller om man ska hyra b�t p� platsen. H�r var kanske inte valet speciellt sv�rt, 505 �r en b�t d�r det mesta �r till�tet och det mesta g�r att trimma. Det medf�r att inte tv� b�tar �r likadana utan att varje b�t �r anpassad efter just den bes�ttningens ide'er, vikt och krav b�de n�r det g�ller skrov och rigg.

Visserligen kunde japanerna tillhandah�lla nybyggda fr�scha b�tar, men det var egentligen aldrig n�got alternativ. Vi ville ha med v�ra egna b�tar som vi var vana vid och seglat mycket med till Japan.

Ett projekt i sig sj�lv blev transporten av b�tar och �vrig utrustning. Transportera b�tar �ver jordklotet kan man g�ra p� flera s�tt. Ska man till Japan s� �r de enda realistiska alternativen att stoppa dem i en container och frakta dem till sj�ss, eller att flyga b�tarna. Vi best�mde oss f�r att f�rs�ka skaffa sponsorer f�r flygfrakt eftersom det innebar att vi skulle kunna tr�na ett par veckor till hemma innan vi m�ste frakta iv�g b�tarna.

SPONSORER

Ett annat projekt var pengar � resa och uppeh�lle kostar pengar � och fr�n "'officiellt" h�ll skulle inga st�rre summor utg�. F�r att f�rs�ka l�sa de h�r problemen satte vi ig�ng och jagade sponsorer.
Att jaga sponsorer var i sig ett j�ttejobb som man kan skriva en massa om, och som jag tycker vi l�rde oss mycket p�. H�r ska bara konstateras att n�stan alla f�retag vi kontaktade var mycket v�nliga och intresserade, men standardsvaret var: "Tyv�rr �r budgeten f�r s�dana h�r projekt redan �verskriden, men lycka till �nd�."

Vi fick i alla fall napp hos ett par f�retag som st�llde upp och hj�lpte till att m�jligg�ra svenskt deltagande i Japan. De f�retag som st�llde upp var Cargolux, Digital Equipment, Pharmacia samt SAAB i Japan.

Cargolux �r ett stort flygfraktf�retag som opererar fr�n Luxemburg. CargoLux flyger varor �ver hela v�rlden inklusive USA och Asien och var faktiskt ett av de f�rsta fraktbolagen att regelbundet flyga fr�n Europa till Asien.

Cargolux fraktar alla m�jliga och om�jliga produkter i sina plan, alltifr�n kycklingar och h�star till datorer och bilar. S� varf�r inte 505? N�ja, till saken h�r att Cargolux just i oktober b�rjade flyga direkt till Japan fr�n Luxemburg, tidigare fl�g de "bara" till Taiwan, Singapore och Hong Kong. Cargolux fl�g v�ra b�tar, och vi fick flyga till Taiwan med dem.

Digital Equipment �r ett datorf�retag som s�ljer alla m�jliga storlekar av datorer och Pharmacia �r ett svenskt l�kemedelsf�retag som just hade introducerat en ny �gonmedicin i Japan.
Dessutom st�llde SAAB i Japan upp med en bil som vi fick l�na under hela tiden vilken vi hade vi stor nytta av.
Det �r allltid en massa grejor, segel, kl�der osv. som ska transporteras. M�nga noterade att vi svenskar �kte omkring i en svensk bil, de �r inte speciellt vanliga bland alla Toyotas.
Utan dessa sponsorer skulle aldrig ett svenskt 505-lag kunnat st�lla upp vid VM i �r, s� de var verkligen till stor hj�lp.

Det var lite grand om de "pappersm�ssiga" f�rberedelserna p� hemmaplan. Naturligtvis m�ste man ocks� f�rbereda sig p� det v�sentligaste (och roligaste), sj�lva seglingen.

Vi seglade mycket, bl.a seglade b�gge b�tarna EM i England i juli, d�r blev f�rresten Krister Bergstr�m/Joakim Petterson tv�a och Kalle Nilsson/Janne Calvert trea � tyvv�r kunde inte de �ka till Japan av olika sk�l. Dessutom seglade vi engelska m�sterskapen i Weymouth (114 stycken 505 � jag hade aldrig sett s� m�nga p� en g�ng f�rut) i september och blev 2:a resp. 5:a. S� n�r vi l�mnade ifr�n oss b�tarna f�r transporten tyckte vi att vi var ganska v�l f�rberedda p� seglingsbiten.

Kolla mer h�r: KAZI Magazine Images | PHOTO ALBUM | VIDEOS

LITE AV VAD BJ�RNLIGAN S�G

�ven om det inte �r meningen att den h�r artikeln ska bli typ: "Vad vi gjort p� v�rt sommarlov", s� kan jag inte l�ta bli att ber�tta lite av vad vi upplevde innan sj�lva seglandet b�rjade. Ett par veckor efter sista seglingen p� engelska m�sterskapen myllrade det av japaner runtomkring oss. Inte gick det att f�rst� vad det stod p� gatuskyltarna och s� l�ngt �gat kunde n� var det skyskrapor. Tokyo, 14 miljoner inv�nare � sp�nnande men n�stan overkligt stort f�r oss sm�stadsbor fr�n Stockholm.

Till Japan hade vi kommit via Taiwan som �r den lilla �n som ligger utanf�r Kina och som det alltid �r problem med vid OS. P� Taiwan, eller Formosa som det kallades f�rr, bor det i huvudsak kineser som kom dit i samband med att Chiang-Kai-Shek flydde/blev utsparkad fr�n Kina av Mao.

Taiwans huvudstad heter Taipei, och i denna sjudande gryta tillbringade vi ett par kaotiska och h�ndelserika dagar. Bl.a fick vi reda p� att Taiwan �r en av v�rldens absolut st�rsta tillverkare av b�tar.

Taiwan har en ganska genuin Kinesisk kultur, men �r v�ldigt "imponerade" av USA. Det var en kulturchock att sitta p� en "local restaurang" och �ta med pinnar medan Madonna vr�lade "Get into the groove" ur ett par spruckna h�gtalare.

Efter Taiwan kom vi d� till Japan, ett par dagar tillbringades i Tokyo. Men 14 miljoner inv�nare tog r�tt snart ut sin r�tt och vi k�nde ett starkt behov av att "str�cka p� �gonen". Rask f�rd med v�r l�ne-SAAB till Mount Fuji, ett ber�mt japanskt berg, f�r att kl�ttra upp till toppen.
Det �r en annan historia, men "Bj�rnligan" tyckte det var en upplevelse att g� upp klockan fyra p� morgonen och b�rja kl�ttra upp mot toppen. Halvv�gs upp kunde vi beundra soluppg�ngen, fantastiskt!

I oktober 2023 och 38 �r senare...r�kade jag hitta den h�r videon som framkallar fantastiska minnen fr�n bestigning av berget Fuji i b�rjan av oktober 1985 tillsammans med Lars, Niklas, Olle samt en cool tjej fr�n Taiwan som vi fick kontakt med under flygresan Taipei-Tokyo och som hakade p� v�r vandring uppf�r berget. ~ Ebbe

Efter allt detta turistande tyckte alla att det skulle bli sk�nt att f� koncentrera sig p� segling, spridarvinklar, mastlut och allt annat "viktigt" som h�r seglingen till.

INNAN VM

Innan vi kom till Enoshima platsen f�r seglingarna, hade vi inte haft n�gon direkt kontakt med japaner. Bara konstaterat att de verkade �rliga och mycket artiga och hj�lpsamma. N�r vi nu kom till Enoshima blev det till f�lle f�r lite n�rmare kontakt med n�gra japanska seglare, nu ins�g man ocks� att de japanska arrang�rerna satsat helhj�rtat f�r att prestera ett bra VM.

Det f�rsta vi m�ttes av var tyfonvarning. Alla b�tar var ordentligt fastsurrade s� de inte skulle bl�sa iv�g. De japaner vi pratade med var dock inte s� oroade. "Det �r visserligen tyfons�song nu, men jordb�vningar �r v�rre �n tyfoner." Tyfonen valde som tur var att ta en omv�g runt Enoshima s� vi slapp den.

Vi hade faktiskt varit med om ett par jordb�vningar, en liten i Tokyo och en st�rre vid Mt.Fuji. Den st�rre hade sitt centrum under Tokyo och var enligt uppgift den kraftigaste p� �ver 50 �r, s� vi var glada att vi inte var i Tokyo n�r den intr�ffade. Det skakade alldeles tillr�ckligt vid Mt.Fuji, (ca. 10 mil fr�n Tokyo), och det var definitivt inte speciellt trevligt...

Vi blev inkvarterade p� ett japanskt hotell, mycket trevligt och bra. Golven i rummen var gjorda av bambu och ganska mjuka och man sov direkt p� golvet p� en madrass, inte i n�gra s�ngar. Vi fick ocks� varsin kimono och ett par tofflor; man gick inte med skor i korridorerna inte. Den japanska damen som hade hand om hotellet hade mycket roligt �t oss eftersom vi var s� stora, b�de tofflor och kimonos var minst ett nummer f�r sm� f�r oss. Hon kunde inte heller riktigt tro att vi f�redrog yogurth framf�r r� fisk och ris till frukost. Men vi trivdes mycket bra och kom bra �verens med �garna av hotellet och n�r vi skulle resa fick vi t.o.m varsin kimono i present.

Sj�lva Enoshima var n�got av ett surfparadis med beacher och uthyrningar av b�de vanliga surfbr�dor och windsurfers. Nu var det dock h�st s� v�rsta h�gs�songen var �ver. Hamnen d�r b�tarna skulle vara l�g mycket fint ute p� en liten � med en bro ut.

N�r OS gick i Tokyo 1964 gick seglingarna i just Enoshima, och d� byggde man en j�ttehamn med en v�l tilltagen uppl�ggningsplan. Nu var hela omr�det fyllt av jollar n�rmare best�mt 3000 stycken, och �ven om de flesta kanske inte var s� aktiva var det �nd� en stor aktivitet p� klubben.

F�rsta dagen n�r vi kom dit gick vi in p� klubben och skulle g� upp en trappa f�r att "inspektera". Det var helt om�jligt att komma uppf�r trappan! Ner v�llde det jolleseglare, som ur tunnelbanan i Tokyo ungef�r fast alla var kl�dda i v�tdr�kter och torrdr�kter ist�llet f�r i kritstrecksrandiga kostymer. Vi blev helt chockade, trodde att det skulle vara s� h�r varje dag. Men det visade sig att de hade �rets st�rsta jolleregatta med 300! jollar i n�gon sorts handikappsegling.

�ven om det inte var s�dan aktivitet varje dag var det i alla fall minst 10 st. 470 ute och tr�nade tillsammans varje dag vi var p� klubben. Dessutom var det alltid n�gra Lasers och andra lokala b�tar ute och seglade. De k�rde ocks� flera seglarskolor f�r b�de vuxna och barn p� dagarna, s� man kan lugnt p�st� att det var h�g aktivitet i hamnen och i Enoshima.

F�rutom att det var mycket aktiviteter p� klubben och mycket jollesegling s� verkade klubben vara en tr�ffpunkt f�r m�nga som kom dit mest f�r att "kolla l�get". Kanske n�gonting f�r oss i Sverige, en naturlig tr�ffplats f�r jolleseglare fr�n olika klasser.

En markant skillnad som vi upplevde n�r det g�llde jolleseglingen i Japan var att det var mycket tjejer som seglade, och det var kul att se. Det borde vi ha mer av h�r i Sverige ocks�.

N�r vi anl�nde till Enoshima var vi f�rsta utl�ndska deltagare p� plats. Japanska arrang�rerna hade transporterat b�tarna till hamnen och lastat av dem, s� det var i stort sett bara att ta av kapellet. N�r vi meckade med b�tarna blev de v�lsynade av de japanska seglarna, de flesta hade aldrig sett n�gon utl�ndsk b�t f�rut utan kollade nyfiket hur vi hade ordnat v�ra "sn�ren".

Under veckan anl�nde alla andra seglare, vi var ute och seglade hela dagarna. Det k�ndes bra att ha gott om tid p� sig s� man kunde v�nja sig vid "fyrkantsv�gorna" som uppstod n�r vinden var sydlig, och att f�rs�ka f� ordning p� grejorna utan n�gon tidspress. Dessutom k�nns det bra att vara p� plats och ha seglat n�r konkurrenterna kommer. Det st�rker psyket och kanske f�r man ett litet psykologiskt �vertag n�r konkurrenterna kommer fram och fr�gar om det �r kallt i vattnet osv. (Det �r i alla fall vad John Oakley p�st�r).

Vilka var det d� som skulle g�ra upp om v�rldsm�startiteln?

KONKURRENTERNA

Fr�n England kom det tv� b�tar. En var Peter Colclough som vunnit EM tidigare p� sommaren helt �verl�gset. Han �r tidigare v�rldsm�stare i 505 tre g�nger och �r alltid mycket bra. Hans st�rsta styrka brukar vara undanvindarna d�r han kan segla upp sig fr�n en k�plats till t�tposition hur han nu b�r sig �t. Den andra engelska b�ten var Chris Lewis/Andy Gray som vann engelska m�sterskapen och efter det best�mde sig f�r att �ka. Chris hade ordnat en flygtransport av b�ten till Japan men hade inte en aning om hur han skulle f� hem b�ten. "I'll arrange it in some way."

Det australiensiska laget var det som alla pratade mest om. 1983 �rs v�rldsm�stare Kyrwood/Crick och det �rets tv�a Bruniges/Gardiner samt regerande v�rldsm�starna Blatchford/Woods var kanske de allra b�sta av australiensarna. Men de hade m�nga andra bra b�tar ocks�, Pete Hewson Pacific Champion 1984, Peter Holmes OS-seglare i 470 1980 f�r Australien, plus ett antal mer eller mindre ok�nda och bra seglare.

Det unika med australiensarna �r att de flesta kommer fr�n samma st�lle och seglar v�ldigt mycket mot varandra, p� det viset har de lyckats f� fram m�nga bra 505-seglare.

Jag ska bespara er fr�n alltf�r mycket tjat om alla bra seglare, men kan n�mna Danskarna J�rgen Holm/Finn Jensen som var fyra p� EM i �r, Hamlin fr�n USA var trea f�rra �ret och J.B. Braun / Bill Kenney ocks� de fr�n USA var femma. Dessutom var ju halva svenska laget Ebbe Ros�n och Olle Wenrup med i diskussionerna � de var fyra p� VM f�rra �ret.

F�rhandstipsen gick ut p� att n�gon av australiensarna skulle vinna och att amerikanare, engelsm�n och Ebbe/Olle skulle g�ra upp om resten av platserna. Stormvarning var dock utf�rdad f�r Elvstr�m, speciellt i mellan och l�tt v�der.
Om Elvstr�m �r en levande legend s� �r han inte den enda. Fr�n Frankrike kom Marcel Buffet, 63, pension�r och 505-seglare. S� varf�r k�pa k�l och staket vid 22?

F�R-VM, PACIFIC CHAMPIONSHIPS

Ett VM f�reg�s som regel av f�r-VM, och i �r var f�r-VM dessutom Pacific Championship. Under ett f�r-VM f�rsigg�r det en massa tissel, tassel och diverse konstigheter f�r att psyka konkurrenterna. Till "standardpsykningarna" h�r att hissa upp konstiga segel eller nya master.

Fr�nsett psykandet s� var det i �r p�fallande m�nga som experimenterat med "nya" segelmaterial, �ven om de flesta h�vdade att det var gamla designer sydda med Kevlar/Mylar p� olika s�tt. Tidigare har n�gra enstaka provat att anv�nda Kevlar/Mylar men det har aldrig slagit igenom. F�rmodligen beroende p� att det f�rdyrar seglen mer �n vad de f�rb�ttrar dem.
I jollesegel �r det inte fr�gan om samma stora krafter som i storb�ts segel, vilket g�r att det inte �r lika stor f�rdel att anv�nda Kevlar/Mylar. M�jligen skulle man kunna spara lite vikt, men fr�gan �r om det har n�gon avg�rande betydelse.

Terry Kyrwood provade ett "Tape-Drive" st�ll fr�n Horizon, Australien. Dvs ett segel i Mylar, helt genomskinligt, med p�sydda Kevlarband l�ngs vissa speciella datorber�knade "kraftlinjer". Tanken �r att Kevlar-banden ska ta upp lasterna i seglet. Efter f�r-VM bytte Kyrwood tillbaka till sina gamla segel, han var os�ker p� om de nya seglen var b�ttre �n de gamla s� han valde att anv�nda gamla bepr�vade saker.

Pacific Championship bestod av fyra seglingar. Det blev tv� stycken i ganska l�tt vind och tv� stycken i starkare vindar. Det skulle ha varit fem seglingar men den femte bl�ste inne, det bl�ste helt enkelt f�r mycket f�r att arrang�rerna skulle v�ga sl�ppa ut f�ltet.

En lite speciell sak att n�mna �r kanske att i 505 anv�nds alltid "Gate Start" vid stora m�sterskap. En b�t, haren, seglar f�r babord framf�r f�ltet och alla startar bakom haren f�r styrbord.

	Uppst�llning f�r familjealbumet; 5o5-seglare och hotellpersonal i v�st-�stlig f�rening. Fr�n v�nster Olle Wenrup, Niklas Philipson och Ebbe Ros�n. Bakom kameran fj�rde svensken Lars Stugemo.
M�lg�ng under VM, d�r Ros�n/Wenrup g�r in som 8:a precis f�re den b�sta japanska b�ten, som senare slutade tia totalt. Foto: Lasse Wing�rd
Trefaldige v�rldsm�staren Peter Colclough fr�n England intervjuas av japansk TV, som hade stor bevakning av VM-seglingarna. Foto: Lars Stugemo Tack f�r den h�r g�ngen, sayonara!

SEGLINGARNA

Den f�rsta dagen p� f�r-VM bl�ste det allts� inte s� mycket, 3-6 m/s. Australiensarna visade direkt att de skulle bli hyperfarliga. F�rsta seglingen vanns av Blatchford / Woods och den andra av Pete Hewson / Alyn Ovenden och det var alltid flera australiensare med bland de tio f�rsta. Ebbe / Olle blev 11:a och 4:a, Nicke / Lars 12:a och 24:a.

Tredje och fj�rde seglingen gick i str�lande solsken och starkare vindar. Sydlig vind innebar krabba "fyrkantsv�gor" som var mycket sv�rseglade. Tredje seglingen vanns av Bruniges, som ledde runt hela banan, f�re Chris Lewis / Andy Gray. Chris som seglar med den n�stan tv� meter l�nge Andy gick mycket fort p� kryssarna men h�ngde inte riktigt med p� undanvindarna.

Fort seglade ocks� Jim Wondolleck / Jay Kuncl fr�n San Francisco som blev trea i m�l. De p�stod sig gilla h�rdvind eftersom det ofta bl�ser mycket i San Francisco. Ebbe / Olle seglade fort och bra �nda till sista rundningen d�r de l�g femma. Vid nertagningen av spinnakern fick de den under b�ten, tappade en del och blev 16:e i m�l. Nicke / Lars blev 19:e precis f�re Blatchford / Woods.

S� h�r l�ngt hade bara australiensare vunnit och ingen annan hade ens varit i n�rheten av att vinna. Alltid var det n�gon australiensare som var f�rst och det var olika varje g�ng.

Till fj�rde seglingen hade vinden �kat till ca. 10 m/s och sj�n var om m�jligt �nnu kn�ligare. Nu visade Elvstr�m lite av vad han kunde och rundade som trea vid f�rsta m�rket efter Chris Lewis och Blatchford / Woods.
Seglingen vanns av Braun / Kenney fr�n USA efter en h�rd kamp med Blatchford / Woods. Trea och fyra var Hewson respektive Bruniges, Australien. Nicke / Lars blev 13:e och Ebbe / Olle 18:e.

Hur det gick f�r Elvstr�m? Han kappsejsade vid sl�rm�rket i gott s�llskap med flera andra, l�tt gjort i den sv�ra sj�n.

I och med att den femte seglingen blev inst�lld pga f�r mycket vind vann Gary Bruniges / Greg Gardiner knappt f�re Pete Hewson / Alyn Ovenden och Dean Blatchford / Tom Woods, alla fr�n Australien. Total australiensisk dominans allts�, dessutom var ytterligare tv� australiensare bland de tio b�sta.

P� fj�rde plats kom Lewis/Gray och p� femte Colclough/Barnes, b�gge fr�n England. Chris k�nde sig s�ker n�r det b�rjade bl�sa men kunde "parkera" ganska ordentligt n�r vinden l�ttade ur, sa han efter�t. B�st av svenskarna blev Ebbe/Olle p� 9:e plats, Nicke/Lars blev 19:e.
Vi hoppades att det skulle g� att f�rb�ttra placeringarna till VM. B�gge tyckte att vi gick ganska fort emellan�t men inte haft det d�r riktiga flytet.

MELLANDAGAR

Under de h�r dagarna r�dde det en febril aktivitet bland deltagarna. De som hade lyckats b�ttre tog det lugnare, men skruvade f�r s�kerhets skull lite grand de ocks�. Australiensarna drog omkring i flock och drack �l samtidigt som n�gon sprang omkring med en videokamera och "dokumenterade" hela h�rligheten. De t�nkte v�l dokumentera VM-segern ordentligt. Amerikanarna klagade p� m�tningarna och spr�ttade i sina segel som nitiskt kontrollerades av kunniga japanska m�tningsm�n.

Elvstr�m �r ett kapitel f�r sig. Han trimmade b�ten hela tiden, p� utseglingen, mellan seglingarna, p� land � aldrig riktigt n�jd. De h�r dagarna seglade han mycket, han gick "Mege d�lig, ingen pointing" under Pacifics, tyckte han. P� land fick han skriva autografer p� japanska sm�flickors tr�jor. Eller l�ta sig bli fotograferad med japanska seglare medan det s�g ut som de diskuterade riggens ans�ttning eller n�got annat viktigt, "v�nner emellan".

VM!
S� skulle d� �ntligen VM b�rja. Vid b�tarna r�dde en nerv�s, sammanbiten st�mning. Nu g�llde det. Alla var tidigt nere vid sina b�tar, kollade de sista "psykgrejorna" och irrade lite nerv�st omkring.
V�dret var mycket bl�sigt med sp�regn och vind fr�n nord, s� de "lokala fiskarna" tog hem spelet i alla fall. Normalt �r det ingen som tycker om att rigga p� b�tarna n�r de regnar och bl�ser, men nu var det f�rsta k�ret p� VM och dessutom var TV d�r och filmade, s� det gick s�kert lite l�ttare f�r de flesta...

1:A SEGLINGEN
Ute p� banan var det 10-14 m/s och v�ldigt byigt. Starten sk�ts upp flera g�nger och f�ltet kom inte iv�g f�rr�n p� fj�rde startf�rs�ket p.g.a. att gummib�ten som skulle vara gateb�t inte kunde h�lla kursen i den kraftiga vinden. M�nga startade tidigt eftersom det var en japansk b�t som var hare, och de brukar inte vara s� snabba n�r det bl�ser.
Ebbe/Olle startade dock ganska sent och slog in mot land, vilket visade sig vara helt r�tt. Inne under land seglade de mycket fort och kom upp till f�rsta m�rket i klar ledning. Efter kom en klunga med Chris Lewis, Colclough, Elvstr�m, Bruniges och Blatchford. Vid gippm�rket ledde Ebbe/Olle men precis i gippen gick bombeslaget f�r kicken av i svetsen - det var den dagen det.
Resten av seglingen l�g Blatchford, Bruniges och Wondolleck och k�mpade om t�tplatserna. Den byiga vinden gjorde det sv�rbed�mt, men det l�nade sig mest att g� ut p� styrbordskanten. Seglingen vanns av Blatchford f�re Bruniges och Wondolleck, p� 15:e kom Nicke/Lars. Synd p� Ebbe/Olle, det h�ll p� att bli en riktig svenskdag.

2:A SEGLINGEN
N�sta morgon var det precis samma v�der som dagen innan. Nordlig vind, byigt och (�kande p� utseglingen. Dansken J�rgen Holm var hare och n�r han seglat f�r babord i tv� minuter lyfte det kraftigt f�r honom. Det innebar att alla som startat tidigt kunde sl� till babord och l�g d� l�ngt f�re de som precis startade och de som �nnu inte startat.
Blatchford bed�mde f�rsta kryssen perfekt, hittade r�tt i vindsp�ren, och rundade f�rst med Wondolleck och Braun i akterspegeln. De nordliga vindarna, fr�nlandsvind, innebar mycket skiftiga f�rh�llanden och vindstr�k som kom och gick p� banan. Det l�nade sig att segla "konservativt" i mitten, och sl� in mot mitten s� fort det s�g bra ut.
Exakt samma b�tar i topp i den andra seglingen som i den f�rsta. Blatchford, Wondolleck och Braun jagade varandra och ledningen skiftade m�nga g�nger under seglingen. Men bakifr�n genom f�ltet kom Bruniges och vid m�lg�ngen var Blatchford bara f�re Bruniges med en futtig decimeter. Det var s� t�tt att ingen visste vem som hade vunnit f�rr�n sent p� kv�llen.
Nicke/Lars gjorde en godk�nd f�rsta kryss och rundade upp kring 15:e plats, i m�l blev de 11:a efter att som b�st ha legat 7:a efter sl�rarna. Ebbe/Olle seglade upp sig fr�n ett d�ligt utg�ngsl�ge och var 14:e b�t i m�l. �n s� l�nge ingen svensk placering bland de tio b�sta.
Regerande v�rldsm�starna inledde med tv� spikar och imponerade med sin s�kerhet. Lika mycket imponerade Bruniges som hela tiden seglade upp sig genom f�ltet och �nda upp i t�ten.

3:E SEGLINGEN
Lite l�ttare vind men samma nordliga vindriktning och byiga, skiftiga f�rh�llanden som tidigare.
Den h�r dagen best�mde Nicke/Lars sig f�r att starta tidigt. Det borde vara f�rdel i de vridande vindarna eftersom man d� kunde ta de skift som kom ganska t�tt. Till en b�rjan s�g det lite sv�rt ut, det var problem att komma tillbaka f�r babord in mot f�ltet. Men s� sm�ningom gick det att sl� och komma ovanf�r de flesta i f�ltet.
Vid f�rsta m�rket ledde Elvstr�m som g�tt l�ngt ut p� babordskanten vid ett tillf�lle mitt p� kryssen och hittat ett bra sp�r. T�tt i h�larna var Blatchford och Nicke/Lars och d�refter kom en klunga med "de vanliga" � Braun, Wondolleck, Bruniges och Hamlin.
Elvstr�m passerades ganska snabbt av klungan, han hade problem p� undanvindarna men gick bra p� kryssarna, och efter f�rsta varvet ledde Blatchford f�re Nicke/Lars. T�tt efter kom klungan med de �vriga "bra b�tarna". P� andra kryssen gick Nicke/Lars en aning f�r mycket �t babordsh�llet och passerades direkt av fem b�tar; h�r fick man inte g�ra n�got misstag.
Den h�r seglingen var, som de tidigare, mycket intensiv och t�t och placeringarna i toppen skiftade hela tiden. P� sista kryssen ledde Bruniges f�re Blatchford och Wondolleck. Bruniges bevakade Blatchford, Wondolleck chansade lite och slog 100 meter l�ngre ut �t styrbord. D�r fick han ett litet motvrid och kunde sl� upp mot m�llinjen, g� f�re b�gge de andra och vinna seglingen.
Nicke/Lars blev 8:a och Ebbe/Olle slutade p� 15:e plats.
Efter halva VM ledde Blatchford/ Woods f�re Bruniges/Gardiner och Wondolleck/Kuncl. Inga av dessa b�tar hade n�gon placering s�mre �n trea. Samma b�tar i topp hela tiden, kunde inga andra sl� sig in?
Nicke/Lars l�g p� 10:e plats och var ganska n�jda s� l�ngt, Ebbe/Olle l�g 26:a med en utg�tt inr�knad och var inte lika n�jda.

4:E SEGLINGEN
Samma v�der som vanligt b�de i styrka och riktning, faktiskt lite tr�ttsamt. Det skulle bli intressant att se vad som h�nde om f�rh�llandena �ndrade sig.
Pete Hewson, Australien, var hare och det visade sig vara en "hit". De b�tar som rundade f�rst var de som st�tt p� f�r babord efter start och seglat l�ngst in under land. Hewson rundade f�rst f�re Aiko Saito, Japan.

Vid kryssm�rket intr�ffade en incident mellan Wondolleck och Chris Lewis. N�r Wondolleck f�ll av f�r att runda tr�ffade hans akter Chris b�t s� h�rt att det blev ett stort h�l i f�ren. Chris trodde inte att det var n�gon fara utan satte spinnaker som vanligt. Ganska snart m�rkte han att f�ren bara gick djupare och djupare i vattnet och tvingades ta bogsering in i hamn.

Den h�r kollisionen ledde till protestf�rhandling d�r Chris blev diskad f�r att han inte hade satt upp protestflaggan i tid, och Wondolleck blev diskad f�r att det var han som hade fel i rundningen. B�gge diskade allts�!
Seglingen vanns av Terry Kyrwood som verkligen kommit ig�ng och seglade bra. Tv�a var, (som vanligt), Bruniges och trea blev Pete Hewson. Bara australiensare uppe varenda segling, nu kom Blatchford p� 10:e plats men d� var allts� Hewson uppe i topp ist�llet. Dessutom var det en australiensisk b�t som hade fyra 7:e platser!

Ebbe/Olle fick ihop det lite b�ttre nu och blev 8:a, men Nicke/Lars gjorde en okoncentrerad segling och blev 17:e.

P� kv�llen hade arrang�rerna hyrt en hel restaurang f�r VM-deltagarna och alla funktion�rer. Det enda seglarna beh�vde g�ra var att best�mma sig f�r vad de ville �ta, det var bara att best�lla vad som helst. Till det bj�ds det traditionella risbr�nnvinet sak�. Beh�ver man s�ga att det blir en bra fest n�r festdeltagarna har en hel restaurang till fritt f�rfogande?

5:E SEGLINGEN

Efter Lay-Day, dvs en seglingsfri dag, var det dags f�r femte seglingen. St�llningen var den att Blatchford ledde totalt med en bortr�knad f�re Bruniges som hade fyra andraplatser. Bruniges l�g allts� tv�a med en andraplacering bortr�knad.... �t dessa b�gge var det v�l knappast n�got att g�ra, m�jligen skulle Wondolleck/Kuncl kunna hitta p� n�got men det s�g sv�rare ut nu n�r de hade en disk.

Vindriktningen var samma som vanligt, men nu var det betydligt mindre vind - 3-5 m/s. Intressant att se vad som skulle h�nda. Vi svenskar var ganska f�rhoppningsfulla, f�r b�gge tyckte att vi gick fort n�r det l�ttade ur, �tminstone hade vi gjort det p� Pacifics. Sv�rbed�mt l�ge, skulle man starta tidigt och f�rs�ka ta skiften eller starta senare och segla mer p� styrbordskanten som verkat l�na sig de flesta g�ngerna?

F�rst ur grinden var Elvstr�m som nu verkligen visade var sk�pet skulle st�. N�r Nicke/Lars startade l�g Elvstr�m 100 m direkt i lovart... och det s�g m�rkt ut f�r de som startat sent, d�ribland b�gge svenska b�tarna. F�rst runt m�rket var �terigen "the King" f�ljd av Bruniges och Colclough. Nicke/Lars rundade som 5:a och Ebbe/Olle lite l�ngre ned.

Colclough och Bruniges seglade om Elvstr�m n�stan direkt p� f�rsta sl�ren. Dessa tv� hade sedan sitt eget race runt banan och ledningen skiftade flera g�nger. P� sista kryssen lyckades Colclough utnyttja skiften lite b�ttre och kunde d�rmed vinna f�re Bruniges som d�rmed tog sin 5:e raka andraplats!

Elvstr�m gjorde sin b�sta segling och tog tredjeplatsen, han var mycket n�jd med det sade han. Nicke/Lars l�g hela seglingen kring femteplats och slutade som 6:a, Ebbe/Olle blev 10:a och skulle d�rmed vara hare i sista seglingen.
I och med att Blatchford/Woods kom 5:a s� var Bruniges/Gardiner klara v�rldsm�stare trots att det �terstod en segling.

6:E SEGLINGEN

Vilket v�der! Stekande solsken och n�stan ingen vind alls. Seglingskommitten gjorde ett f�rs�k att starta f�ltet men vinden dog helt s� det var bara att bl�sa av startf�rs�ket.
I tre timmar l�g b�tarna ute p� havet och v�ntade p� vind, och d� och d� kom det n�gra pustar men varje g�ng fr�n ny riktning. Kl. 14.30 hade vinden stabiliserat sig s� pass att man kunde s�ga det var sydligt och bl�ste mellan 1-3 m/s. Seglingsledningen best�mde sig, v�l medvetna om att det blev m�rkt redan 17.30 f�r att f�rs�ka genomf�ra en f�rkortad segling.

P� f�rsta kryssen vred vinden 25 grader �t babord s� n�r de som startat f�rst slog till babord s�g de haren, Ebbe/Olle, i storsegelrutan. Det blev en sv�r segling d�r vinden vred kraftigt �t ett h�ll f�r att efter ungef�r tjugo minuter vrida lika mycket �t andra h�llet. Men, de som �r duktiga vet hur man ska g�ra och �r uppe i toppen i alla fall.

Nu vanns seglingen av Peter Colclough som allts� gjorde en stark slutspurt och vann de tv� sista seglingarna. I och med det blev han trea sammanlagt.

P� andra plats i sista seglingen kom en helt ok�nd japanska, hon blev s� glad att hon hoppade i vattnet efter m�lg�ng. Trea blev Aiko Saito, Japan, och d�rmed blev hon 10:a totalt och den f�rsta japanska b�ten bland de tio b�sta i "modern tid".
 

"Japanskan blev s� glad att hon hoppade i vattnet."

Bruniges var med trots att han var klar v�rldsm�stare. Han gjorde sin s�msta segling och blev "bara" 6:a. Ebbe/Olle som var hoppl�st efter redan vid f�rsta m�rket blev 11:a och Nicke/Lars inte b�ttre �n 26:a.

Ny v�rldsm�stare: Gary Bruniges/Greg Gardiner som vann med 15 po�ng f�re Blatchford/Woods. P� tredje plats kom s� Peter Colclough/Harold Barnes och p� fj�rde Terry Kyrwood/Reg Crick.

Peter Colclough var klart n�jd efter att ha vunnit de tv� sista seglingarna: "Det k�nns sk�nt att veta att de (australiensarna) inte �r helt oslagbara i alla fall. Jag kommer igen n�sta �r i Frankrike".

Grindstarter till�mpades under VM-seglingarna i Japan. H�r �r det svenskarna Ebbe Ros�n och
Olle Wenrup som agerar "pathfinder", dvs g�r f�r babords halsar f�r om de startande b�tarna.
Foto: Lasse Wing�rd

Gary Bruniges/Greg Gardiner har seglat 505 ihop i sex �r, en ganska kort tid i de h�r sammanhangen d�r m�nga seglat 505 minst 10 �r. De var fyra vid VM i San Francisco 1981 och tv�a 1983 i Adelaide, s� de var glada att de r�ckt �nda fram den h�r g�ngen.

Gary �r mycket duktig taktiskt sett och verkar ha �verblick �ver vad som h�nder p� banan hela tiden. Han ligger oftast r�tt om det h�nder n�got. Rent fartm�ssigt s� gick de bra men inte p� n�got s�tt extremt bra. M�jligen var de lite vassare �n vissa p� undanvindar i 3-5 m/s. Om det beror p� att b�gge �r ganska sm� och inte v�ger s� mycket eller n�got annat diskuterades en del speciellt bland engelsm�n och amerikanare som �r r�tt viktfixerade.

Bruniges/Gardiner var mycket v�rdiga v�rldsm�stare och var utan tvekan de som seglade b�st med fem andraplatser och en sj�tte plats.

Amerikanarna kom 5:a, 6:a och 9:a och det kan noteras att Hamlin som blev nia hade som s�msta placering en 10:e plats och som b�sta en fj�rde, och f�rra �ret kom han trea p� ungef�r samma serie. Australiensarna dominerade allts� stort och hade fem b�tar bland de tio b�sta. Sverige blev 11:a och 13:e och hade ingen b�t bland de tio. Varf�r �r Australien s� mycket b�ttre? �r Sverige p� v�g att tappa mark i 505-klassen ocks�?

VAD H�NDE EGENTLIGEN?

Hur kommer det d� sig att ett land s� totalt kan dominera en klass som Australien faktiskt g�r idag? Har de b�ttre material, var det "deras f�rh�llanden", eller vad beror det p�?

UTRUSTNING

Om man b�rjar med att titta p� deras skrov s� har de alla australiensiska b�tar byggda av Terry Kyrwood. B�tarna �r byggda med balsasandwich, och verkar OK. Men jag tycker inte att deras b�tar verkar b�ttre �n de b�tar vi i Sverige anv�nder, och de �r definitivt inte lika styva som de amerikanska Epoxy/Kevlar b�tarna. Tv�rtom verkar vissa detaljer som centerbordstrumman och mastfot lite suspekta, helt enkelt inte riktigt "ingenj�rsm�ssiga".

Jag tror att om vi i Sverige skulle anv�nda Kyrwood-b�tar skulle de inte h�lla lika l�nge som de b�tar vi har idag p.g.a. att vi seglar med betydligt h�rdare riggsp�nning �n vad australiensarna g�r.

Vad som d�remot kanske kan vara en bidragande orsak �r riggarna. Australiensarna seglar med en helt annorlunda rigg mot vad vi g�r. De har mjuka master med bukiga segel som kr�ver mycket f�rb�j p� masterna. De anv�nder betydligt mindre riggsp�nning �n vad som har varit vanligt; Blatchford p�stod att n�r det b�rjade bl�sa s� h�ngde l�vantet och sl�ngde och ibland kunde t.o.m. lovartsvantet slacka n�r de seglade in i en stor v�g.

N�stan ingen av australiensarna kunde reglera sp�nningen i vanten under segling, de hade bara en enkel h�varm till f�rstaget som de sl�ppte p� ju mer det bl�ste. Det inneb�r att de australiensiska riggarna �r extremt bak�tlutade, och att ju mer det bl�ser desto l�sare riggsp�nning f�r de eftersom de sl�pper av f�rstaget. Sp�nningen i f�rstaget brukar man ju generellt sett vilja ha h�rdare ju mer det bl�ser f�r att kunna ta h�jd, men det verkade inte som om australiensarna hade n�gra problem med h�jden. Kanske kompenseras f�rstagssp�nningen av att de kickar extremt mycket n�r det bl�ser; vanligtvis g�r bommen ca tv� centimeter �ver sidotankarna i h�rdvind.

Australiensarna �r ofta sm� och l�tta och traditionellt sett brukar sm�, l�tta bes�ttningar ha sv�rt att h�nga med i 505 n�r det b�rjar bl�sa. Men det verkar som den australiensiska riggen fungerar mycket bra allround f�r dem och den verkar vara l�ttseglad p� s� s�tt att den �r "automatisk". Dvs n�r det b�rjar bl�sa tappar den tillr�ckligt med kraft utan n�gra st�rre omtrimningar och till�ter p� det viset seglarna att hela tiden koncentrera sig p� att driva b�ten maximalt.

Eric Lockeyer, 505-seglare fr�n Hong Kong, har seglat 505 i 21 �r! Han k�pte en australiensisk b�t f�r n�got �r sedan och han h�vdade best�mt att det var den mest l�ttseglade b�t han n�gonsin haft. "Det var bara att skota in och sikta mot m�rket s� gick b�ten av sig sj�lvt. Inga problem. Det g�r det mycket l�ttare f�r en medelgod seglare som mig att placera sig bra".

Jag tror att det ligger en del i att australiensarna har riggar som �r mer l�ttseglade, mer "automatiska" �n vad framf�rallt den amerikanska riggen �r. Det �r mycket m�jligt att en amerikansk rigg med sin raka mast och m�nga trimm�jligheter �r snabbare n�r den �r r�tt inst�lld. Problemet �r bara att den n�stan aldrig �r 100%-ig och att den kr�ver omtrimning s� fort f�rh�llandena �ndrar sig det minsta.

Riggen �r allts� en intressant sak som skulle kunna vara v�rt att testa, en mer l�ttseglad rigg g�r det l�ttare att koncentrera sig p� sj�lva seglingen. Men den stora skillnaden ligger nog i alla fall i att australiensarna seglar mycket mer mot bra motst�nd �n vad andra l�nder g�r. Dessutom verkar de segla med en liten annorlunda inst�llning �n m�nga andra, och det �r kanske det intressantaste.

MENTALITET

De flesta av de som var p� VM kom ifr�n samma st�lle, Lake Macquarie, i Australien. Varje helg tr�ffas de och seglar i stora f�lt mot varandra. Med bl.a. tre stycken v�rldsm�stare i klubben kan de ju ha ett VM varje helg! De har ingen aning om hur b�tarna �r trimmade om man fr�gar efter t.ex. olika m�tt, utan de seglar p� k�nsla.

Pete Hewson h�vdade ocks� att de "inte h�ller p� och br�kar om varenda cm²" p� sj�n vid m�rkesrundningar osv. Det blir bara en massa protester av det. Ist�llet f�rs�ker vi segla om varandra genom att koncentrera oss p� att segla s� fort som m�jligt och driva b�tarna maximalt hela tiden". Han menade ocks� att de k�nde varandra v�ldigt v�l, att alla hj�lpte varandra och att det var m�nga b�tar som gick exakt lika fort. "Han som vinner �r den som seglar b�st, och den h�r veckan var det Gary".

"Hemligheten" bakom australiensarnas framg�ngar tror jag allts� �r till absolut st�rsta delen att de seglar mycket mot bra konkurrens och att de d�rmed �r vana att konstant h�lla en h�g koncentration, de seglar optimalt l�ngre tid �n vad konkurrenterna g�r. Sen brukar det ju vara s� att f�r ett land fram n�gon bra seglare s� smittar det av sig och sporrar de andra, framg�ng f�der framg�ng.

VAD H�NDER MED SVERIGE?

Sverige har alltid haft bra 505-seglare, och ett VM utan en svensk b�t bland de tio b�sta �r mycket ovanligt. Nu kom b�sta svenska b�t p� 11:e plats, vilket i och f�r sig Nicke/Lars var n�jda med. Men Ebbe/Olle hade nog v�ntat sig att bli b�ttre �n 13:e med tanke p� hur de tidigare placerat sig. Jag tror dock inte att Sverige tappar mark, flera bra svenska b�tar var inte med i Japan. Det var synd f�r det �r lite l�ttare om det �r flera bra b�tar fr�n samma land med. Misslyckas en b�t lite en dag s� �r det n�gon annan uppe i toppen och d� vet man att "Kan de s� kan vi". S� var det s�kert f�r australiensarna d�r alla visste att de var lika snabba, och alltid n�gra var uppe och slogs.

I Sverige har vi en bra st�mning i klassen och inst�llningen �r att vi ska hj�lpa varandra s� mycket det g�r och att det �r kul om m�nga g�r bra. V�rt problem �r nog att vi s�llan seglar i st�rre f�lt �n 30-35 b�tar och kanske lite att de b�sta seglarna bor l�ngt ifr�n varandra. F�r att vi ska f� en svensk v�rldsm�stare kr�vs det nog att de b�sta satsar h�rt tillsammans och tr�nar mer ihop.

Vi kommer s�kert i forts�ttningen ocks� att ha flera b�tar i topp vid EM och VM, men det kr�vs kanske det d�r lilla extra om det ska bli en svensk v�rldsm�stare. Men jag tror allts� inte att det handlar om att k�pa australiensiska grejor utan om att segla och tr�na mer ihop och utveckla n�got eget. Och det verkar vara p� v�g, Nicke/Lars anv�nde t.ex. svenska Rebellsegel nu p� VM och Krister Bergstr�m var i somras tv�a p� EM och vann dessutom Kieler Woche och SM med Rebellsegel.

TILL SLUT

Sammanfattningsvis s� tycker vi att det var ett fantastiskt VM, och hela resan var naturligtvis en upplevelse. Arrang�rerna hade gjort ett j�ttejobb och genomf�rde helt perfekta arrangemang s�v�l p� sj�n som p� land, inte minst den sociala delen var v�lorganiserad. Detta tillsammans med t�ta och sp�nnande seglingar mot duktiga seglare gjorde att man kommer att minnas Japan-VM som ett mycket bra VM. Att vi dessutom hann se lite av Japan gjorde inte det hela s�mre.

RESULTAT (17 f�rsta av 55 deltagande bes�ttningar)

1. AUS-Gary Bruniges/Greg Gardiner  2. AUS-Dean Blatchford/Tom Woods  3. GBR-Peter Colclough/Harold Barnes  4. AUS-Terry Kyrwood/Reg Crick  5. USA-Jim Wondolleck/Jay Kuncl  6. USA-J.B. Braun/Bill Kenney  7. AUS-Peter Hewson/Alyn Ovenden  8. AUS-Leigh Winter/Stephen Kay  9. USA-Howard Hamlin/Tom Poore 10. JPN-Aiko Saito/Shiro Nogushi 11. SWE-Niklas Philipsson/Lars Stugemo 12. DEN-Paul Elvstrom/Jacob Bojsen-Moller 13. SWE-Ebbe Rosen/Olle Wenrup 14. DEN-Jorgen Holm/Finn Jensen 15. GBR-Chris Lewis/Andy Gray 16. AUS-Graham Engert/Stephen Ianna 17. USA-Jeff Miller/Bob Wondolleck

2   2   2   2   2   6   15.0p   1   1   3  10   5  14   31.7p   5  12  17   6   1   1   39.7p  13   6   4   1   9   5   44.7p   3   3   1 DSQ  13  12   48.4p   4   5   6   5   7  16   52.7p   9   4  10   3  19   7   57.7p   7   7   7   7  11   4   60.0p   8   9   5   4   8  10   61.0p  14  16  23   9  12   3   80.7p  15  11   8  17   6  26   86.7p  12  17  13  16   3  41   87.7p RET  14  15   8  10  11   88.0p  10   8  26  13  18  13   92.0p   6  13  16 DSQ  14  18   96.0p  11  10  24  11  16  33  102.0p RET  15   9  18  23   9  104.0p

• Komplett resultatlista

The Sukiyaki Syndrome (Povel Ramel)