- Sprängämnen, före
och under Nobels tid -
Svartkrut
Svartkrut är resultatet av
successiva förbättringar av olika nitrerade blandningar använda som tändmedel ända
sedan forntiden och i alla länder med tillgång till salpeter (kaliumnitrat; även
natrium- eller kalciumnitrat) i fritt tillstånd. Det förefaller som om man började
använda dessa blandningar nära nog samtidigt, å ena sidan i Främre Orienten, å andra
sidan i Indien och Kina. Munken Bertold Schwarz tillskrivs uppfinningen av
svartkrutet i Europa på 1300-talet
Säkerhetsluntan eller Bickfords lunta
Bomullskrut
Den tyske kemisten Christian
Friedrich Schönbein (1799-1868) som år 1839 isolerade ozon (genom elektrolys av
vatten), utvecklade år 1847 tillverkningen av bomullskrutet. Bomullskrut består av
nitrocellulosa. Det är ett mycket starkt sprängämne.
Nitroglycerin
År 1847 producerade den
italienske kemisten Ascanio Sobrero nitroglycerin genom att droppe för droppe
hälla ett halvt mått glycerin i en blandning av ett mått salpetersyra och två mått
svavelsyra. Nitroglycerin är ett ytterst kraftigt sprängämne som exploderar vid minsta
stöt, och det gav upphov till förfärliga olyckor.
De svenska bröderna Nobel ägnade sig åt att
studera nitroglycerinet. Den yngste, Emil Oskar, dödades av det hemska sprängämnet, men
Alfred fortfor oförskräckt med sina experiment.
Dynamit
Under ett av sina experiment,
utfört år 1866, gjorde Alfred Nobel (1833-1896) en upptäckt: en flaska
nitroglycerin hade gått sönder och innehållet hade absorberats av kiselgur (ett inert
pulver bestående av skal från kiselalger), som tjänade till att skydda behållaren
från stötar. Han konstaterade att blandningen samtidigt som den behöll sina explosiva
egenskaper var mycket mer stabil och hanterbar. Dynamiten var född.
Gelatindynamit
År 1871 åstadkom Alfred
Nobel gelatindynamit genom att lösa upp 10 g nitrocellulosa i 100 g nitroglycerin:
blandningen ger ett gelatinartat sprängämne. Fyra år därefter ansökte han om patent
på detta. Det är nitroglycerininnehållet (som utgör mellan 12 och 93%) som
karakteriserar de olika dynamiterna.
Röksvagt krut
Fransmannen Paul Vielle uppfann
år 1884 det röksvaga krutet. Han levde under samma tidsperiod som Alfred Nobel
dvs. (1833-1896). Denna uppfinning fick oerhörda följder. Förutom att krutet inte
efterlämnade några rester och inte åstadkom någon rök, eller mycket lite rök,
möjliggjorde det en minskning av kalibern från 11 mm till 7 eller 8 mm, och vapnens
räckvidd, banegenskaper och precision förbättrades. Två eller på sin höjd tre år
senare hade de stora industriländerna eget krut av detta slag, vanligen tack vare privata
forskningsinsatser.
Viktiga datum i Alfred Nobels liv
1833 Alfred Nobel föds den 21
oktober i Stockholm.
1842 Familjen flyttar till S:t Petersburg.
1850-52 Studier i Paris,
särskilt nitroglycerin och andra sprängämnen. Gör en "bildningsresa" till
Amerika och arbetar bl.a. en tid hos John Ericsson, ångsprutans uppfinnare
och propellerns framgångsrike förbättrare.
1864 Fabriken i Heleneborg springer i luften varvid
brodern Emil omkommer.
1865 Grundar nitroglycerinfabrik i Vinterviken och i
Krümmel nära Hamburg och uppfinner dynamiten.
1866 Reser till Amerika för att där genomdriva
sina patentanspråk och grunda fabriker.
1867 Patent på dynamiten i Sverige, England och
Amerika. Patent på "Nobeltändaren", en sprängkapsel innehållande
knallkvicksilver.
1871 Grundar fabriken i Ardeer i Skottland.
1873 Bosätter sig i Paris.
1875 Uppfinner "spränggummit" eller
"spränggelatinet".
1876 Träffar Bertha Kinsky, sedermera gift von
Suttner.
1884 Ledamot av Kungl. Vetenskapsakademien.
1886 Sammanför sina dynamitbolag i "The Nobel
Dynamite Trust Co Ltd" i London och "Société Céntralé de Dynamite", i
Paris.
1887 Uppfinner det röksvaga krutet,
"ballistit" eller "nobelkrut".
1890 Bosätter sig i San Remo i Italien.
1894 Köper aktiemajoriteten i AB Bofors-Gullspång
och blir Filosofie hedersdoktor i Uppsala.
1895 Upprättar testamentet i vilket det förordnas
om Nobelprisen.
1896 Alfred Nobel avlider den 10 december i San
Remo.
1900 Stadfästs den 1 juli Nobelstiftelsens
grundstadgar av Kungl. Maj:t.
1901 Utdelas den 10 december de första Nobelprisen.
Källor
Bakgrund och uppväxt (sid 3-13)
Bygger i huvudsak på källor ur Helmer Långs bok,
De litterära
Nobelprisen, samt ur Erik Bergengrens bok, Nobel.
Uppfinnare och
industrialist (sid 13-50)
Bygger i huvudsak på källor ur Erik Bergengrens bok, Nobel.
Den mångsidige Alfred Nobel (sid 50-113) Bygger i huvudsak på källor ur boken,
Fem essayer om Nobel och hans tid, Gunnar Brandell m.fl. samt Erik Bergengrens bok, Nobel.
Människan Alfred Nobel (sid 113-150)
Bygger i huvudsak på källor ur Erik Bergengrens bok, Nobel.
Återkomsten till hemlandet (sid 150-156)
Bygger i huvudsak på källor ur Erik Bergengrens bok, Nobel.
Testamentet (sid 157-160)
Bygger i huvudsak på Erik Bergengrens och Ragnar Sohlmans böcker.
Nobelprisen / Nobelstiftelsen (sid 161-176)
Bygger i huvudsak på Erik Bergengrens bok, Nobel, samt på artiklar
ur tidskrifter och tidningar.
Alfred Nobels okända bröder (sid 177-198)
Bygger i huvudsak på Gunnar Hedins bok, De svenska oljebaronerna.
Övrigt om Alfred Nobels epok (sid 199-201)
Bygger i huvudsak på källor ur böckerna, Svenska Snilleblixtar samt
Uppfinningar.
Bildkällor:
Landsarkivet Lund, Nobelstiftelsen.
Tekniska museet, Stockholm.
Stockholms Stadsmuseum.
Nobelmuseet, Björkborn/Karlskoga.
- Tecknaren Bo Wennerberg, Bromma.
Litteratur
Erik Bergengrens, Nobel.
Gebers 1960.
Gunnar Brandell, Tore Browaldh,
Gunnar Eriksson, Sigvard Strandh, Sven Tägil,
Fem Essayer om Nobel och hans tid. Atlantis 1983.
Kenne Fant, Alfred Bernard Nobel.
Norstedts 1991.
Gunnar Hedin, De svenska
oljebaronerna - Alfred Nobels okända bröder. Ekelids förlag 1994.
Börje Isaksson och Georg
Johansson, Svenska snilleblixtar. Natur och Kultur 1994.
Gun Källberg, Johan Silvander,
Christer Richette, Gröndal och Aspudden
- ett mönstersamhälle utanför stadens hank och stör. Kommittén för
Stockholms-forskningen 1993.
Helmer Lång, De litterära
Nobelprisen. Bra böcker 1984.
Henrik Schück och Ragnar Sohlman,
Nobelstiftelsens beställda minnesskrift om Alfred Nobel och hans släkt. 1926.
Ragnar Sohlman, Ett testament.
Atlantis 1893.
Sigvard Strandh, Alfred Nobel,
Mannen Verket Samtiden. Natur och Kultur 1983.
Sveriges litteraturhistoria.
Norstedts 1994.
Sten Söderberg, Mannen som
ingen kände. Wahlström & Widstrand 1947.
Staffan Tjerneld, Nobel - en
biografi. Bonniers 1972.
Världens litteraturhistoria.
Norstedts 1994.
Uppfinningar. Forum 1993.
Tidskrifter och tidningar:
Forskning och Framsteg, nr
8/93 & 8/94.
Svenska Dagbladet. 921206,
941126
|
